A DAY IN PRISON

I fredags gjorde jag en dagsutflykt till Potsdam för att vara med då Sean gjorde musiken till en dansföreställning. Potsdam är en liten stad som ligger ungefär en timme från Berlin, men när man kliver av tåget får man en känsla av att ha åt mycket längre. Potsdam har en helt annan atmosfär än stora, stökiga Berlin. Mitt i stan står ett gammalt politiskt fängelse, det var där föreställningen höll hus.

Last Friday I made a day trip to Potsdam to watch Sean making the music a dance performance. Potsdam is a small town about an hour from Berlin, but when you get off the train you get a feeling of having traveled much longer. Potsdam has a completely different atmosphere than big, messy Berlin. In the middle of town there’s an old political prison, that’s where the performance took place.

Sean spelade musiken från en straffcell på fängelsegården. Under föreställningarna blev han faktiskt inlåst i cellen på riktigt.

Sean played the music from a prison cell at the prison yard. During the performances, he was actually locked in the cell for real.

Det var väldigt svårt att plåta själva dansen- dansarna rörde sig liksom runt i fängelset medan vi åskådare gick upp och ner mellan de förvillande lika våningarna.

It was very difficult to catch the dance on photos, the dancers moved around in the prison while the audience walked up and down between the floors.

Efter första föreställningen åt vi lunch på vääärldens mysigaste lilla restaurang där vi fick tvårätters och nybakt bröd för nästan inga pengar alls. Jag åt spenatcanneloni och Sean åt köttbullar. Vi brukar använda Michelinguidens bib gormand-märkning för att hitta bra och billiga restauranger när vi reser, utmärkningen betyder i princip att restaurangen är utvald av michelin-guiden men är lite mer budgetvänlig än de fancy stjärn-restaurangerna. Har aldrig blivit besviken so far. Tips till alla!

After the first performance, we had lunch at the coziest little restaurant where we got a two-course meal and freshly baked bread for almost no money at all. I ate spinach canneloni and Sean ate meatballs in tomato sauce. We usually use the Michelin Guide’s bib gormand awards to find good and cheap restaurants as we travel, the award basically means that the restaurant is hand picked by the Michelin guide but is a bit more budget-friendly than the fancy star restaurants. It never disappoint you!

Efter lunchpausen återvände vi för de sista två föreställningarna. Fängelset ser ut precis som på film- rad efter rad med minimala celler där hårda britsar och toalettsitsar och gallertäckta fönster är enda inredningen. Det sjuka är att detta fängelse användes fram till 89- det är liksom mindre än 30 år sedan?

After the lunch break, we returned for the last two shows. The prison looks just like prisons in movies! Rows of minimal cells where hard brits, toilet seats and windows behind bars windows are the only interior. This prison was used until 89- how sick is that?!

Efter ytterligare två föreställningar var vi klara och Sean fick applåder och en ros.

After the two last shows it was time for Sean and the dancers to get applause and a rose.

(Alltså jag SMÄLTER när jag ser den här bilden, så himla himla gullig) Kände mig som en mamma på en skolavslutning. Det är en speciell känsla att vara stolt å någon annans vägnar på det här sättet, att stå i publiken och nästan ta åt sig äran lite bara för att man känner connection till personen i fråga, utan att ha presterat något själv.

(Hhaha I’m melting when watching this picture, isn’t it the cutest thing you’ve seen?)
It’s a special feeling to be proud of someone else’s behalf like this, to stand in the audience feeling like you’ve achieved something too just because you feel a strong connection to the person on stage.

Innan vi skulle åka tyckte jag att det var rimligt att smaka lite på rosen jag med.

Before we left I wanted to get to taste the rose too.

Det var eftermiddagssol och vi hade världens semestervibbar. Faktumet att 99% av människorna som rörde sig i staden verkade vara turister gjorde inte känslan svagare direkt.

Then we left the prison in the afternoon sun. It really felt like vacay.

Potsdam är faktiskt jättefint. Tycker att alla som bor eller hänger i Berlin ett längre tag borde åka dit och chilla runt lite.

Potsdam is really beautiful!

Självfallet ville vi äta glass. Jag åt citron-basilika och espresso-rom (fråga: är det ultimata tecknet på att man börjar bli vuxen att man föredrar espresso-rom-glass istället för jordgubbscheesecake och cookie dough?), sean åt saltkaramell och choklad.

Of course we wanted to eat ice cream. I ate lemon basil and espresso rum (here’s a question: is the ultimate sign of getting grown up that you prefer espresso-rum ice cream instead of strawberry sheesecake and cookie dough?), Sean had salted caramel and chocolate.

Innan vi åkte hem gick vi förbi Potsdams huvudattraktion- slottet Sans Souci (”utan bekymmmer”). Vi vandrade genom lustgården och skulpturparken med stora ögon. Detta byggdes som sommarresidens åt Fredrik den store. Sommarresidens! Jag vill också ha ett palats inklusive lustgård som sommarstuga, tack.

Before we left we walked to Potsdam’s main attraction, the castle Sans Souci (”Without Concerns”). We walked through the lush garden and the sculpture park with big eyes. This was the summer residence of Fredrik the Great. Summer residence! I would also like to have a palace including a beautiful garden as my summer house, bitte.

Nu ska vi packa handdukar och solkräm och bege oss iväg till närmsta sjö. Det är 30 grader ute. 30!!!

Okay, now it’s time for us to pack our bags with towels and sunscreen and go to a lake. It’s 30 degrees today! 30!!!

TRISH

Jag och gullan Trish på gatan utanför lägenheten någon dag efter jobbet för ett tag sedan.
Sry för utebliven update igår! Jag var ute i Potsdam (en liten stad en timme utanför Berlin) för att vara med då Sean gjorde musik för en dansföreställning i ett gammalt fängelse. Visar bilder från det så fort jag laddat över dem till datorn, idag är vädret tyvärr alldeles för fint för att stanna inomhus och pyssla med sånt. Sommarvibbar! Puss!

A couple of weeks old pictures on the street outside our apartment with lil Trish.
Sorry for not posting yesterday! I was in Potsdam (a small town an hour outside of Berlin) to watch Sean making music for a dance performance in an old prison. Suuuper coool. I’ll show you images from that as soon as I’ve uploaded them to the computer. Today, the weather is far too nice to stay indoors to do stuff like that, so you’ll have to have some patience. Summer Vibes! xx!

14:46

Jobbar hemifrån idag, men har en sådan känsla i kroppen av att inte få någonting gjort. Det känns som att vara to-do jag tar mig för tar tre gånger längre tid än planerat. Vill börja bygga på vår nya garderob (eftersom seans garderob fullkomligen sprängts sedan jag flyttade in), fixa med kontrakt och lägenheten i Gbg, svara på mail, beställa ett nytt objektiv. Hittills har jag inte kunnat bocka av mycket alls på den sär listan.

Hur som. Med dessa mycket färgkoordinerade bilder fanns det några detaljer jag ville peka ut:

– Mina nya vita braxor från &other stories. Känner mig så fresh i dem, bästa köpet på länge (tills den dagen jag sätter mig i lera alternativt spiller chokladglass på dem).
– Buketten från bloomon.de som GÖR hela vår lägenhet. Det är en tjänst där man kan prenumerera på buketter- för 27,95 EUR i månaden kan man till exempel få en sån här beauti hemlevererad, och använder man koden xxebba får man dessutom vasen på köpet helt gratis.
– Sean har släppt sitt album Bleeder på kasett. Lyssna, beundra och beställ ditt alldeles egna elektriskt gula lilla kasettband HÄR: xß – Bleeder.
– På bilderna syns även en liten sneakpeek på matbordet vi (Sean) byggt. Visar hela sen, det blev så så fint.

Working from home today, but with the feeling of not getting anything done. It feels like everything i decide to do takes three times longer than planned. I want to start building our new wardrobe (cuz Sean’s wardrobe has exploded completely since I moved in), arrange stuff with contracts and the apartment in Gbg, reply to mails, order a new lens for my dear D600. So far, I have not been able to tick off much at all on that list.

However, with these very color-coordinated images, there are some details I want to point out:

– My new white pants from & other stories. I’m feeling so fresh in them, feels like the best (and only) purchase for a long time (till the day I sit down in the mud or spill chocolate ice cream on them).
– The bouquet from bloomon.de that really takes our entire livingroom to a new level. Bloomon is a service where you can subscribe to get bouquets monthly or weekly – for 27,95 EUR a month, for example, you can get this big beauti, and if you use the code xxebba you will also receive the vase for free.
– Sean has released his album Bleeder on cassette. Listen, love it and order your very own electric yellow little cassette tape HERE: xß – Bleeder . ///proud.

THE BEST BDAY EVA

Okej här kommer ett inlägg där bilderna valts ut enligt devisen ”kvantitet före kvalitet”. Helt ärligt kan jag inte välja bort några bilder eftersom varenda en gör mig så glad att titta på, har inget objektivt estetiskt filter eftersom allting bländas av hur bra jag hade det när bilderna togs, haha. Med den brasklappen avklarad tycker jag att vi kör igång:

Okay here’s a post where the pictures are selected according the motto ”quantity before quality”. Honestly, I can’t remove any of the pictures since all of them makes me so happy to look at. I have no objective aesthetic filter cuz everything is dazzled by how much I enjoyed myself when the pictures were taken, haha. With that said, let’s have a look:

Torsdag natt droppade fem bästisar från sverige in genom dörren hos mig och Sean. Vi gjorde ingenting alls förutom att gå en liten rundvandring i lägenheten och ligga i sängarna och skvallra/recapa livet för varandra. Dagen därpå såg det ut såhär när vi tog oss ut genom porten!

Thursday night, five of my best friends from Sweden entered our apartment. We did nothing at all that night except having a little tour of the apartment and then lay in beds and gossiping/recaping life. It looked like this when we got out of the doorway the day after.

Visade gänget kvarteren vi bor i; mycket möjligt Berlins mysigaste kvarter.

I showed the gang the hoodz we live in. Probably the coziest kiez in Berlin.

Sedan gick vi och handlade allt som är gott; bröd, hummus, frukt, färskost, chips och nötter och slog oss ner i Hasenhaide.

Then we went to a supermarket and bought everything taht’s good: bread, hummus, cheese, fruit, chips and nuts, and sat down in Hasenheide.

Det var så varmt ute att vi var tvungna att hålla oss i skuggan för att inte smälta bort i små pölar.

It was so hot outside that we had to sit in the shadow to avoid reaching the boiling point and evaporate.

Här satt vi i massor av timmar. Åt, pratade ännu mer, lyssnade på podcasts och spelade spel.

We sat there for hours. Eating, talking even more, listening to podcasts and playing games.

När vi kom hem för att vila lite var hunden Helen i kontoret. Hon blev direkt en självklar del av gänget och deltog i gos-högen i madrasshörnan. Efter en liten vilostund, middag och förberedelser tog vi en taxi till fest-lokalen jag hyrt. Jag var SÅ nervös.

When we got home to rest a little, Helen the dog was in the office. She immediately became an obvious part of the gang and participated in the cozy times in the mattress corner. After a little rest, dinner and preparations we took a taxi to the venue I had rented for the party. I was SO nervous.

Tur att det här gänget var med och peppade från första stund.

I was lucky these people were there from start to support me.

Sean hade köpt rökmaskin och strob också. Älska rökmaskin. Efter någon timme var lokalen fylld med vänner och bekanta och nervositeten började rinna av.

Sean had bought a smoke machine and a strob. I looove smoke machines. After some hour, the venue was filled with friends and nhe nervousness finally started to disappear.

Fotade tyvärr ingenting, hade fullt sjå med att mingla runt med alla. Bäst med festen var:
– den sjukt speciella känslan av att vara på en klubb där varje ansikte man ser är någon man tycker om, och som (förhoppningsvis hehe) tycker om en tillbaka.
– att se mina vänner från olika gäng och nationaliteter umgås, och fatta tycke för varandra.
– att få vara en stolt gf och visa upp Seans skills vid skivspelarna för mina vänner som inte sett honom in action, hehe.

Promenerade hem varm och salig på morgonkvisten.

Unfortunately, didn’t shoot anything, I was so busy mingling with everyone. The best parts of the party was:
– The very special feeling of being in a club where every face you see is someone you like and who likes a back.
– To see my friends from different groups and nationalities hang out and become friends with each other.
– To be a proud gf and show off Seans dj skills for my friends who hadn’t already seen him in action, hehe.

I walked home warm, feeling blessed, in the morning.

Inte ens dagen efter var speciellt jobbig. Efter lite glass och pizza vid kanalen spenderade vi eftermiddagen med att göra en monstruös smörgåstårta (Sean fick en hang-up på att jag tydligen sagt att smörgåstårta är min favvo-tårta för någon månad sedan, och planerat att göra det sedan dess, haha).

Not even the day after was particularly difficult. After some ice cream and pizza by the canal, we spent the afternoon making a monstrous sandwich cake (Sean got a hang-up when I happened to say that sandwich cake is my favorite cake a month ago, and have been planning to make one since then, haha).

Efteråt nattade vi dessa smärtsamt golliga personer i den provisoriska madrasshörnan och kröp till kojs. Kändes så bra att alla bodde hemma hos oss, kändes verkligen viktigt för mig att få ha dessa personer i mitt hem och att de skulle få spendera lite -quality time- med Sean, eftersom de knappt träffats innan.

Afterwards, we said good night to these painfully cute people in the mattress corner and went to bed. It felt so good that everyone stayed in our apartment, it was important to me to have these people in my home and that they got the opportunity to spend some -quality time- with Sean, as they barely had met before.

På söndagen var Siri först att lämna oss tidigt tidigt på morgonen. Efter en veganbrunch i solen var malmö-brudarna näst på tur att avvika. Krille, Sean och jag spenderade resten av dagen med att gå på galleri och äta världens godaste burgare..

On the Sunday, Siri was the first one to leave us early in the morning. After a vegan brunch in the sun, the Malmö-girls were next up to leave. Krille, Sean and I spent the rest of the day going to galleries and eating the world’s best burger..

men igår morse rullade även Krille iväg med sin kabinväska och lämnade lägenheten tyst och tom. Känns vemodigt att inte veta när jag ska få lyxen att få ha så många bra personer runt mig igen, samtidigt som jag fortfarande myser vid tanken på att jag har det här minnet att vila i så fort något känns jobbigt från och med nu. Best b-day eva.

but yesterday morning Krille also rolled away with his cabin bag and left the apartment quiet and empty. It’s melancholic not knowing when I’m going to get the luxury to have so many good people around me again, while I’m still smiling at the thought that I have this happy memory to dream about as soon as something feels bad from now on. Best b-day eva.

WEEKLY UPDATE- SANDWICH CAKE, HOMESICKNESS AND GRATITUDE

Veckans start: En känsla av tacksamhet blandat med ett sting av vemod över att denna sjuukt varma och glada helg är över. Blev fint välkomnad med grattiskramar och present på kontoret imorse.

The start of the week: A sense of gratitude mixed with a sting of melancholia over the fact that this euphoric weekend is over. I was welcomed with congratulations hugs and gifts at the office this morning.

Veckans projekt: Färdigställa garderoben som vi började på förra veckan, plantera ett lass växter som vi beställde för ett tag sedan samt en frodig palettblads-stickling som jag fick med mig hem från efterfesten i lördags morse.

This week’s project: Finish the wardrobe we started building last week, plant a batch of plants we ordered while ago and a palette leaf/coleus plant that I brought home from the after party on Saturday morning.

Veckans käk: Rester från det enorma smörgåstårts-monster vi gjorde på min födelsedag i lördags. Hade glömt vilken brutal maträtt det är.

Food of the week: Remainings from the huge sandwich cake we made on my birthday. I’ve forgotten what a brutal dish that is.

Beskriv helgen: Det ska jag göra i ett separat inlägg tänkte jag! Kan i alla fall berätta att gårdagen spenderades med bubbarna på bilderna nedan på galleri. Kanske de bästa snubbarna i hela vida världen.

Describe the weekend: I’ll do that in a separate post tomorrow! But until then, I can tell you that yesterday was spent in a gallery with these two. Perhaps my favorite guys in the whole wide world.

(hahahah)

Veckans känsla: Fick lite ”hemlängtan” (mitt hem är ju i Berlin, men ni fattar) av att ha mina bästisar på besök i helgen, det känns så tryggt att umgås med människor som känt en under större delen av den process som utvecklat en till personen man är idag. Saknar mamma och pappa och Fanny också. Längtar faktiskt efter att resa upp till Umeå i Augusti.

The feeling of the week: Got a bit homesick of having my best friends visiting this weekend, it feels so safe to hang out with people who’ve known you during the majority of the process that developed you to the person you are today. I miss mom and dad and Fanny too. I’m actually longing to travel to Umeå in August.

Veckans inlägg: Som sagt ska jag visa massa bilder från helgen. Sedan ska jag publicera en outfit tänkte jag! Men utöver det är jag ganska öppne. Vad är ni sugna på? Inredning? Frågesvar? Berlintips? Recept? Shoot!

The week’s posts: As I said, I’ll show massive pictures from the weekend. I’ll also publish an outfit! But besides from that I’m pretty open. What do you want to read about? Interior? Q+A? Berlin tips? Recipes? Shoot!