7 MONTHS WITH TIMBERLAND

I våras ingick jag ett long-term samarbete med Timberland. I sju månader har jag fått presentera olika delar av 2017’s kollektion, och nu är det dags att knyta ihop säcken. Låt oss kika på dojjorna jag plåtat:

Last spring, I entered a long-term collaboration with Timberland. For seven months, I’ve been presenting parts of the 2017 collection, and now it’s time to wrap it up. Let’s have a look at the shoes I’ve shot:

Vi börjar i ett krispigt vår-Berlin, då jag invigde samarbetet i pastellfärgade båt-skor på promenad med Trisha. Några veckor senare gled jag runt i Nice med en ljusblå variant.

It all started in the crisp Berlin spring, when I was wearing pastel-colored boat shoes on a walk with Trisha. A few weeks later I hung out in Nice in the baby blue version.

Sedan kom sommaren och vi gjorde en blixtvisit i Paris. Då passade jag på att bära mina nya Timberland-sneakers. Eftersom Parisbesök nästan alltid innebär mycket promenerande (man vill ju se så mycket av stan man bara kan) så var det ett taktiskt val- de är nämligen otroligt bekväma.

Then the summer came and we did a quick visit in Paris. Then I was wearing my new Timberland sneakers. Since Paris visits almost always means a lot of walking (I mean, you want to see as much of the beautiful city you can), that was a tactical choice of shoes because they are incredibly comfortable.

I september, precis innan vi reste iväg med Trans-sibiriska järnvägen gick jag in dessa gråa beauties. Tycker att den här färgen ger en sååå fin kontrast i outfits!

In September, just before we traveled with the Trans Siberian Railroad, I started using these gray beauties. I really think this color gives a really nice contrast in outfits!

Sist men inte minst- samarbetet avslutades med mina favoriter. Dessa mossgröna mocka-boots har fått värma mina frusna tår och pigga upp mina svarta outfits i november och december. Hur fina?!

Last but not least, the cooperation ended with my favorite pair so far. These moss green suede boots have warmed my frozen toes and added color to my black outfits in November and December. YUM.

Jag trivs verkligen att jobba i längre projekt då man hinner skapa en relation till företaget i fråga. Jag har fått upptäcka att Timberland gör så mycket mer än de klassiska vinterkängorna: de har sandaler, sneakers och mycket mer. Vilka av dojjorna ovan tycker ni mest om?

I really enjoy working in longer projects like these, when you have time to create a relationship with the brand. I’ve had so much fun during these months, and learnt that Timberland does so much more than just the classic winter boots: they have sandals, sneakers and much more. Which of the shoes above are your favorites?

WEEKLY UPDATE- SAFFRON BUNS, GIRL GYMS AND A PARENT-FREE XMAS

Lyssna på detta: Julafton är nästa vecka! HUR märkligt känns inte det? När jag var yngre kändes december som en ändlös ocean av pepparkaksbak, kott-tomtar, julkalendrar och glasyränglar. Nu hinner man precis sätta upp julstjärnan och börja planera sitt firande innan julafton knackar på dörren.
Okej- dags för min weekly update:

Listen to this: Christmas Eve is next week! How strange isn’t that? When I was younger, December felt like an endless ocean of gingerbread baking, pine cone-santas, christmas calendars and sugar glaze angels. Now I just have time to put up the xmas lights and start planning my celebration before Christmas eve is around the corner.
Okay for my weekly update:

Veckans fejs: Det är dags att inse att det inte är lönt att lägga tid på smink och hår såhär års. Håret kommer ändå stå på ända efter att man haft på sig mössa, och sminket kommer bara hålla till den sekund man kliver utanför dörren, då blöt-snön möter fejset och snoret börjar rinna. Bättre att lägga sin tid på något annat framöver.

This week’s styling: It’s time to realize that it’s not worth it spending time on makeup and hair this time of year. The hair will be all messy after wearing a beanie anyway, and the makeup will only last until the second you step outside the door, when the wet snow meets your face and your nose gets runny. Better to spend time on something else.

Veckans bästa beslut: Att skaffa gymkort! När jag hör ordet ”gym” tänker jag direkt på svettdroppar på golvet, stönande snubbar och maskiner som alltid är lastade med de tyngsta vikterna när man sätter sig. MEN förra veckan skaffade jag, Tilda och Emma kort på ett tjej-gym där den enda duden inom synhåll är den manliga boxnings-torson. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att gym kunde vara en så härlig plats; tjejkompisar som snackar skit på varsitt löpband, en dam som spänner sig framför spegeln, någon som endast tränar sin rumpa och en mamma som gör biceps-curls med barnvagnen vid sin sida.

This week’s best decision: To get a gym card! When I hear the word ”gym”, all I think about is sweat drops on the floor, groaning dudes and machines loaded with the heaviest weights before you sit down. BUT last week, Tilda, Emma and I got a gym card on a girl’s gym where the only dude in sight is the male boxing torso. I could never imagine that gym could be such a nice place to be at; girlfriends talking about life while cross-training, a lady posing in the mirror, a women who puts all her focus on training her ass muscles and a mother who makes biceps-curls with her kid an a stroller by her side.

Veckans tanke: För första gången i mitt liv ska jag spendera min jul utan mamma och pappa. Jag och Sean kommer fira med hans familj i Stockholm, eftersom mina päron är på husbilsäventyr i Portugal. Det ska verkligen bli supermysigt att fira i Stockholm, men visst kommer det kännas lite tomt.

The thought of the week: For the first time in my life, I’ll spend my Christmas without Mom and Dad. Me and Sean will celebrate with his family in Stockholm, since my parents are on house car adventures in Portugal anyway. I’m really looking forward to celebrating in Stockholm, but it will feel a bit empty without them.

Förra veckan: Last week:

Förra veckan spenderades med gym, jobb, lussebulls-bak, kompis-middagar och keramik. Jag måste klappa mig själv på axeln för att jag varit så duktig på att planera in mysiga aktiviteter på sistone, det får mig att må så bra.

Last week was spent with gym-workouts, work, saffron bun making, dinners with friends and pottery. I have to pat myself on the shoulder for being so good at organizing nice activities for myself lately.

Veckans inlägg: Tänkte visa er en nice outfit, berätta om hur det var i Mongoliet, recapa ett samarbete och kanske något mer. Hojta om ni har några önskemål!

The posts of the week: I’m planning on showing you a nice outfit, tel you about how it was in Mongolia, recap a collaboration and maybe something more. Lemme know if you have any wishes!

Ha en fin vecka bubbisar!!!

Have an amazing week buddies!!!

MY WISHLIST

Lördagshälsningar till er alla! Idag hänger jag i keramikstudion och kladdar med glasyr. Under tiden tänkte jag bjuda på en kombinerad inspirationsmoodboard och önskelista. Jag har verkligen tänkt och tänkt, men inte kunnat komma på så många materiella ting jag önskar mig i år. Det som jag lyckades pressa fram var:
1. Konst att ha på väggarna hemma. Konst är ju väldigt personligt och helt omöjligt att köpa till någon annan, men jag tänker mig kanske någon slags presentkort eller voucher. Eller en tavla från någon av mina målande vänner.
2. En katt. NEJ, detta är inte heller en bra present att ge till någon annan. Trots att det inte passar min livsstil finns det inget jag hellre vill ha just nu. Shoot me.
3. Valfritt plagg i manchester.
4. En plats i keramikstudio, alternativt en keramik-kurs! Vill så himla gärna fortsätta arbeta med lera, det gör mig så himla himla gott i lill-själen.
5. Accessoarer! Jag har verkligen inte plats för mer kläder, men skulle älska att få ett glammigt skärp eller en rolig ögonskugga att leka med.
– Vad står högst upp på era önskelistor i år?

Hope you’ve had a lovely Saturday morning so far! Today I’m back in the pottery studio, painting my pieces. Meanwhile, I’m showing you this combined inspirational moodboard and wishlist. I’ve really thought about it for a long time, but not been able to come up with so many material things I wish for xmas this year. What I managed to come up with:
1. Art to put on the walls at home. Art is very personal and almost completely impossible to buy for someone else, but I’m thinking about some kind of gift card or voucher. Or a painting from one of my artist friends.
2. A cat. NO, this isn’t either a good gift to give to someone else. Although it doesn’t suit my lifestyle, there is nothing that would make me happier right now. Shoot me.
3. All kinds of clothes in Corduroy.
4. A ceramic/pottery studio space, alternatively a ceramic/pottery course! I would love to continue to work with clay, I really feel that working with my hands in that way is very good for me.
5. Accessories! I really don’t have room for more clothes, but would love to have a cool belt or a funny eyeshadow to play with.
– What’s on top of your wishlists this year?

FIVE DECEMBERS OF LIFE CHANGES, HEARTBREAK AND ADVENTURES

Igårkväll fastnade jag åter igen i arkivet här på bloggen. Kalla det navelskåderi, men jag kunde inte sluta scrolla igenom inlägg efter inlägg. Sedan jag kom tillbaka till Berlin och flyttade ihop med Sean har liksom mina svajiga, spännande men slitsamma år bleknat lite så det blev lite av en chock för mig att påminna mig om allt jag gått igenom. Såhär har mina Decembrar sett ut de senaste fem åren:

Last night I went back in the archive here on the blog again. I was hypnotized, I couldn’t stop scrolling through post after post. My life feels so settled now that everything that I’ve been through has faded a little, it was kind of a chock for me to remind myself of it. This is how my Decembers have been the last five years:

2013. Min sista december i Umeå. Jag skrev väldigt få personliga inlägg på bloggen på den tiden (så glad att jag fått en starkare relation till er på det planet nuförtiden), eventuellt för att jag också var ganska bekymmersfri. När jag ser dessa bilder minns jag exakt hur det var att gå omkring i en stad som börjat kännas mindre och mindre, med en känsla av att någonting måste hända i hela kroppen.

2013. My last December in Umeå. I wrote very few personal posts on the blog back then (I’m so glad I got a stronger relationship with you in that way nowadays), possibly also because I didn’t have that many concerns. When I see these pictures I remember exactly what it was to walk around in a city that started to seem smaller and smaller, with the feeling of that something big was about to happen.

2014. Klipp till ett år senare. Jag och Siri delade på ett 12 kvadratmeter stort rum i Berlin, livet var allt annat än bekvämt men allt var nytt och stort och spännande. Vi hittade på våra egna sätt att göra jobbiga element i livet roliga. En av våra mindre briljanta idéer var att skapa hashtagen ”aldrigvilainnan18december” och sedan festa varje dag tills vi skulle hem och fira jul, för att fördriva tiden. Första kvällen kom vår granne och klagade på musiken och sedan lade vi ner den idén. (Några veckor senara firade jag min första hemvändar-jul,och berättade för alla där hemma om de otroliga människorna vi träffat i storstan.)

2014. A year later, Siri and I shared a 12 square meter room in Berlin, life was anything but comfortable but everything was new and big and exciting. We found our own ways of making the hard aspects of life fun. One of our less brilliant ideas was to create the hashtag ”nostupuntildecember18th”, and then party every day until the 18th when were going home to celebrate Christmas. The first night our neighbor noted on our door and complained about the music, and then we gave up that idea.

2015. ”Tiden sedan flytten till Berlin har varit ett jävla äventyr men det känns som att jag liksom fastnat emellan två av livets perioder och nu svävar i vakuumet som uppstår efter att en period slutat men nästa inte ännu tagit vid”…”jag kan på riktigt göra vad jag vill med det kommande året. Resa, satsa på jobbet, flytta hem till bästisarna, stanna i Berlin. Problemet är att frihet också kan vara en last om man inte vet vad man vill. Jag har ingen fucking aning om vad jag vill göra härnäst och jag känner mig så rädd för att ångra mina val i efterhand” *
Jag ÖMMAR för den Ebba som skrev detta. December 2015 var en av de tyngsta jag upplevt i mitt 21-åriga liv, jag var totalt hjärtekrossad och velig inför det kommande året, kände någon slags press på att ”ta tag i livet”. I efterhand kan jag känna att ”vakuumet” jag upplevde inte var något att oroa sig för. Livet är inte uppdelat i ”barndom > ungdom > vuxenliv”, och man kan byta spår och riktning när som helst även efter att man gjort sitt ”galna år efter gymnasiet”. Dessa små mellanrum uppstår varje gång förändringar sker, de är en naturlig och ofrånkomlig del av livet.

2015.”I feel like I’m stuck in between two of life’s periods and now I’m hovering in the vacuum that appears when one period has ended but the next one hasn’t started just yet.”…”I can really do whatever I want to do the coming year. Travel, focus on work, move back to my best friends, stay in Berlin. The problem is that freedom also gives you pressure if you don’t know what you want to do with it. Cause I don’t know: I have no idea, not even a clue, of what I want to do next and I feel so afraid to regret my choices looking back at this period of life in a few years.” *
December 2015 was one of the heaviest I experienced in my 21-year-old life, I was totally heartbroken and worried about the coming year, feeling some kind of pressure to ”do something with my life”. In retrospect, I know that the ”vacuum” I experienced then was just something I came up with in my head, life is not divided into ”childhood > youth > adult life” and you can change track and direction at any time even after doing your ”crazy years abroad after high school”. These small vacuums occur every time life-changes occur, they are a natural and inescapable part of life.

2016. December 2016 hade jag flyttat till Göteborg för att göra slag i saken och ”ta tag i livet”. Detta skrev jag i det (i övrigt rätt bra) inlägget om saker jag insett sedan jag flyttade till Götet för att plugga: ”Det är okej att vara lite egoistisk i relationer. Jag har alltid haft problem med förväntningar. Många gånger har jag dragit mig tillbaka i en relation av rädsla för att göra någon besviken eller inte kunna leva upp till vad som förväntas av mig. Detta gäller alltså både i vänskap och kärlek. Ibland måste man få ge sig hän lite, våga riskera att något spricker och någon blir sårad istället för att inte ge det en chans alls. Var människa måste ta ansvar över sina egna känslor. Ibland kanske man bara ska fokusera på om det känns bra en själv i stunden, och inte hur det kan kännas i framtiden.” **
I efterhand är detta SÅ roligt att läsa, eftersom det är så tydligt att denna lilla insikt egentligen handlar om Sean. Jag ville inte ge mig hän eftersom jag var rädd att vi inte befann oss på samma nivå känslomässigt, och att jag inte ville att någon skulle bli sårad (fortfarande rätt skör efter mitt tidigare heartbreak). Detta slutade ju väldigt bra för oss, men generellt skulle jag vilja dra tillbaka detta tips lite och höja ett varningens finger när det kommer till egoism i relationer. Visst har man ett ansvar över varandras känslor också.

2016. In December 2016, I had moved to Gothenburg to finally ”do something with my life”. I wrote this in a post about things I had realized since moving to Gothenburg to study: ”It’s okay to be a little selfish in relationships. I’ve always had problems with expectations. Many times I’ve avoided relationships of fear of disappointing someone, or not living up to what’s expected of me. This applies to both friendship and love. Sometimes you have to let go a little, dare to risk that someone gets hurt instead of not giving it a chance at all. Sometimes maybe we should just focus on if it feels good in the moment, and not how it can be felt in the future.” **
In retrospect I have to smile when I read this, as it is so obvious that it’s about Sean. I didn’t want to go all in with him since I was afraid we weren’t on the same level emotionally, and I didn’t want him to be hurt (and I was still pretty fragile after my previous heartbreak). This ended very good for us two, but generally I would like to take back this tip, and tell you to be careful when it comes to selfishness in relationships. You certainly have some responsibility for the other person’s feelings as well.

2017. Nu, december 2017, känner jag mig nog mer stabil och bekväm än vad jag gjort de senaste åren. Hade du frågat mig för ett år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle hoppat av plugget och befinna mig i Berlin igen, men jag känner mig lycklig i min vardag och i mina relationer. Jag har såklart fortfarande skitdagar, social ångest och en aningen hög stressnivå, men jag känner inte att jag strävar efter något slags perfekt liv heller. Jag har kunnat sänka mina krav på perfektion och vila i någon slags grundtrygghet. Säg mig: ÄR det ett tecken på att jag börjar bli vuxen???

2017. Now, December 2017, I feel more stable and comfortable than I ever did in recent years. If you would have asked me a year ago, I’d never thought I’d quit school and go back in Berlin again, but I feel happy in my everyday life and in my relationships. Of course, I still have bad days, social anxiety and high stress levels, but I don’t feel that I’m looking for some kind of perfect life either. I have been able to lower my demands for perfection and just relax in myself in a new way. Is this a sign of that I’m becoming a grown-up???

*Read the full post here: Being in between
**Read the full post here: Things I’ve realized since I moved

GIGGLE


Top and pants- Loavies

Jag kan nästan känna i hela kroppen att det här året börjar närma sig sitt slut! Ett behov av att göra ett mentalt bokslut har börjat växa i huvudet. Gick tillbaka i arkivet för att påminna mig om var jag befann mig förra året vid den här tiden och fick nästan en chock när jag insåg hur mycket min situation då skiljde sig från min nuvarande, det senaste året har verkligen fått mig att tänka om på många sätt. Tänkte ägna ett eget inlägg åt det lite senare.
Hur mår ni idag? Jag ska snart slå ihop datorn och cykla iväg till gymmet. Ikväll kommer några vänner över på middag, gissa vad vi ska laga? Hemmagjord pasta igen såklart. Vi börjar bli proffs nu. Puss!

I’m starting to feel in my whole body that this year is coming to an end soon, the need of wrapping it up is growing. I went back in the archive to remind myself of where I was last year at this time and got a shock when I realized how much my situation back then differed from my current. This past year has really made me realize a lot of things. But I thought I could make a separate post about that later.
How are you today? I’ll soon shut down my compute and bike to the gym. Tonight some friends will come over for dinner, guessing what we’re making? Homemade pasta again of course. We are starting to get really professional now. xx