THOUGHTS

THINGS I LEARNED FROM MOVING IN TOGETHER WITH MY BF

Okej, ni är flera som bett mig skriva om hur det har varit att flytta ihop med Sean, och bett om tips för hur man får sambo-livet att funka så bra som möjligt. Detta är ett väldigt svårt och individuellt ämne, men detta är vad jag har lärt mig av våra månader tillsammans.

Okay, many of you have wanted me to write about how it’s been to move together with Sean, and asked for tips on how to make life living together easier. I’d say that is very individual, but this is what I’ve learned from our months together:

– För oss var det väldigt naturligt att jag flyttade in i hans lägenhet, eftersom han nyss köpt en stor lägenhet i Berlin där vi båda ändå ville bo (min tredjehands- studentetta i Göteborg var inte lika lockande). Om man flyttar in hos någon är det lätt att känna sig som en gäst, för att undvika det kan det vara bra att investera i en möbel tillsammans, eller att möblera om så att lägenheten känns lite som ”bådas”.

– It was very natural for me to move into his apartment because he had just bought a bigger apartment in Berlin where we both wanted to live (my third hand student studio in Gothenburg wasn’t really an option). Moving in to someones apartment makes it easy to feel like a guest. To avoid that, it may be good to invest in some new furniture together, or to refurbish so that the apartment feels like it’s both’s.

– Snacka igenom pengar-frågan direkt. Vi brukar spara kvitton på alla inköp som är gemensamma och dela upp den kostnaden i slutet av månaden. Jag skulle vilja påstå att jag och Sean är ungefär lika dyra i drift så vi delar allt på hälften, men jag känner par som till exempel delat upp matutgifterna beroende på hur mycket man äter.

– Talk about your budget strategy right away. We usually save receipts on all purchases that are food/household stuff and split the cost at the end of the month. I would like to say that Sean and I ”costs” around the same every month so we split everything 50-50, but I know couples who, for example, split up food costs depending on how much they eat.

– Ge varandra egentid. Vi är nog rätt dåliga på detta, eftersom vi nästan alltid befinner oss i samma rum som varandra. Men som jag skrev för några veckor sedan så är det lika mycket tiden man spenderar i hop som tiden man spenderar isär som bygger förhållandet, tycker jag. Bli inte kränkt om din partner behöver vara ifred lite.

– Give each other alone-time. Sean and I are probably bad at this because we are almost always in the same room, but as I wrote a few weeks ago, both the time you spend together and the time you spend apart is important for the relationshipk. Don’t feel offended if your partner says that he or she wants to be alone for a while.

– Ha tålamod med varandra och var beredd på att kompromissa. Är man med varandra hela tiden kommer man oundvikligen stöta på varandras mindre charmiga sidor ganska snabbt- var inte så känslig. Ta inte vanligt tanklöst beteende eller stress-misstag på så stort allvar, ge varandra utrymme att göra fel (det är när man känner sig som sämst det är svårast att vara omtänksam och trevlig, tänk på det). Sean är nog mer ”artigt” lagd än vad jag är, vissa beteenden som jag hade i början som han störde sig på berodde helt enkelt på oavsiktlig tanklöshet från mig. Då är det bättre att uppmärksamma mig på det än att gå och störa sig på det.

– Be patient with each other and be prepared to compromise. If you are together all the time, you will inevitably encounter each other’s less charming sides fairly quickly – don’t be so sensitive about it. Don’t take thoughtless behavior or common stress mistakes so seriously, give each other space to make mistakes (keep in mind that it’s when you’re feeling the worst, it’s hardest to be caring and nice).

– Glöm inte att umgås aktivt! Gå på dejt, se en film på bio eller gå på bar bara ni två. När man är med varandra hela tiden är det lätt att glömma att ”umgås aktivt”, att konversationerna kommer att handla om hur man ska sortera tvätten och vem som ska gå och köpa mjölk, och man glömmer att ge varandra kvalitetstid.

– Do not forget to hang out actively! Go on a date, watch a movie at the cinema or go to a bar just the two of you. When you’re together all the time it’s easy to forget to ”socialize actively”, and that all your conversations ends up being about how to sort the laundry and who’s turn it is to go and buy milk. Don’t forget to give each other quality time.

Har ni några bra flytta ihop-tips? Shoot!

Do you guys have any good moving together tips? Shoot!

THOUGHTS ABOUT DISTANCE

Jag var SÅ nära att skriva en lång brasklapp till detta inlägg om hur mycket geggigt förhållande-tjafs jag postat på sistone, men vad tusan. Det är ju precis det här som rör sig i mitt huvud så det är väl inte mer än rätt att jag skriver av mig om det på min egen blogg, eller hur? Here we go: Idag har den här personen och jag varit ifrån varandra nästan en vecka (som jag berättade för i er i måndags har han varit i Slovenien och gjort musik åt ett teaterperformance).

Det har varit väldigt speciella dagar. Det känns främmande att inte komma hem till någon när man varit ute på kvällen, ha någon som bär ut spindeln som hänger i badrummet eller någon att tjafsa med i matbutiken. En vecka är så otroligt kort tid, men eftersom vi spenderat så gott som varje dag tillsammans sedan jag flyttade in i April har det känts speciellt, trots att jag alltid varit en person som alltid föredragit att vara ensam framför att spendera för mycket tid omgiven av människor.

Att leva själv är så himla lyxigt. Att få rikta allt sitt fokus på vad man känner för stunden, utveckla alla tankar och resonemang fullt ut i huvudet och inte behöva kompromissa med någon. Att ha tid och lust att helhjärtat bygga på alla sina andra relationer, spontanhänga med tjejerna och ringa mamma, syrran eller barndomsvänner för att fylla ut tystnaden i lägenheten.
Det jag tycker är läskigast med att gå in i ett förhållande och nästan växa ihop med en annan människa är att förlora min självständighet, och till viss del även identitet. Att låta sig bli beroende av någon innebär att man samtidigt gör sig själv extremt sårbar. När man  hackar gul lök och tomater sida vid sida innan middagen, snor varandras täcke på natten, omedvetet pillar varandra i håret när man ser film på kvällen och dividerar om hur mycket plats man egentligen ska få ta i garderoben är det inte ögonblicken i sig som är det fina, utan de insatser båda lagt för att de ska få upplevas. När dessa vardagliga ögonblick lyser med sin frånvaro uppskattar man dem som mest.
Jag tror att jag är lite extra känslig för distans av många olika anledningar (en cocktail av mitt utanförskap i skolan, flyktiga tidigare partners och faktumet att Sean och jag började vårt förhållande bosatta i olika länder) men jag är helt övertygad om att det är otroligt viktigt att faktiskt vara isär ibland. Att det inte bara är den tid man spenderar tillsammans som bygger förhållandet men även den tid man spenderar isär.
Nu ska jag njuta av mitt sista dygn som gräsänka, imorgon har jag någon att dela vardagen med igen.

Today, this person have been away for almost a week (as I told you last Monday, he has been in Slovenia to make music for a theater performance).

These days have felt endless. It’s strange to not come home to anyone when I’ve have been out in the evening, have someone helping me catching the spider in the bathroom or someone to argue with in the grocery store. One week is so incredibly short, but since we spent almost every day together after moving in together in April, it has been an odd feeling. Although I’ve always been a person who prefers to be alone rather than spending too much time surrounded by people.

Living by yourself is so luxurious. To be able to focus all your attention on what you, and nobody else, feel like for the moment, develop all your thoughts fully in your mind and don’t have to compromise with anyone. Having the time to wholeheartedly build all other relationships, spontaneously hang out with the girls or call your mother, sister or childhood friends to fill out the silence in the apartment.
To me, the scariest thing about getting into a relationship and almost growing together with another person is losing my independence, and to some extent also my identity. Being dependent on someone means making yourself extremely vulnerable. When chopping onion and tomatoes side by side in the kitchen before dinner, taking each other’s blanket at night, unconsciously touch each other’s hair when watching movies in the evening and arguing about how much space one should actually take in the wardrobe, it’s not the moments themselves that are beautiful, but everything both have invested to get to experience them. When these everyday moments shine with their absence, you’re able to appreciate them the most.
I think I’m a bit extra sensitive for distance because of many different reasons (a cocktail of feeling like an outsider in school, unstable previous partners, and the fact that Sean and I started our relationship residing in different countries) but I’m totally convinced that it’s incredible important to actually be apart too. It’s not only the time you spend together that builds the relationship but also the time you spend apart. I’m sure many of you realized that years ago, but much with this period in life is so new to me, and sharing it with you is so natural to me. Now I’m going to enjoy my last day as a grass widow, tomorrow I have someone to share my everyday moments with again.

TO ESCAPE AND RETURN

Sitter på planet mot GBG och passar på att göra ett realtidsinlägg. Kom att tänka på hur jag för ett år sedan, vid ungefär samma tidpunkt satt på ett plan från Berlin till GBG. Reste från min och Saras stora lägenhet i ett turist-tätt sommarBerlin till mina 20-någonting kvadratmeter i Göteborg där golvet fortfarande täcktes av ett tunt lager av Gustafs volleyboll-sand och kidsen som hängde på gården utanför huset skrålade Håkan Hellström-låtar på fyllan inpå småtimmarna. Jag gick långa planlösa promenader i slottsskogen, fyndade porslin och en färgglad randig hängsel-klänning för några kronor på loppis. Satt på uteservering med Louise och lät henne förklara var alla stadsdelar låg i förhållande till varandra.

I’m on the plane to Gothenburg using the travel time to make a real-time post. I came to think about how I one year ago, also sat on a plane from Berlin to Gothenburg. I traveled from Sara’s and mine big apartment in a tourist filled summer Berlin to my 20-something square meter room in Gothenburg where the floor was still covered by a thin layer of Gustaf’s beach volleyball sand and the drunk kids hanging outside the house shouted out indie pop songs every night. I went for long planeless walks in the forest, found porcelain and a colorful striped dungaree dress for a few crowns at a flea market. Sat at a cafe with Louise and let her explain the geography of the city.

Jag föreställer mig hur jag reser tillbaka i tiden för att berätta för mig själv hur allting löst sig. Att jag om 365 dagar skulle komma att sitta på ett plan med en slumrande soulmate bredvid för att packa ihop resterna av tiden i Gbg, lägga dem i flyttkartonger som skulle skickas tillbaka till Berlin. Allt jag ville var att bryta upp och börja om den där sommaren, men istället skulle det visa sig att min flytt var lite som att rymma hemifrån när man var liten.

Plötsligt stod man inte ut hemma längre, man drog ilsket på sig gympadojjorna och klampade ut i skogen. Där satt man på en stubbe, sparkade i blåbärsriset och tänkte minsann aldrig gå hem. Här skulle man leva i symbios med naturen, äta bär och klättra i träd tills mamma och pappa bad på sina bara knän att få sin dotter tillbaka.
Men så blev myggornas surr allt mer hotfullt, anledningen som fått en att smälla igen dörren och lämna familjen för gott allt mer avlägsen, och tanken på den varma middagen som säkert stod och väntade på köksbordet allt mer lockande. Aldrig uppskattade man väl hemmet så mycket som efter en traumatisk halvtimmes-flytt till skogen.

I imagine how I travel back in time to tell myself how it all worked out. That in 365 days, I would sit on a plane from Berlin to Gothenburg with a slumbering soulmate next to me, to pack together the remains of the time in Gbg. Put everything in boxes and send them back to Berlin. All I wanted that summer was to break up and start over, but instead my rebellious move from Berlin was a bit like running away from home as a kid.

You shouted something you’d regret later, put on your sneakers and ran out in the woods. Then you sat there on a rock, kicked some bushes and thought to yourself that you’d never go back home. You would stay right there, live in symbiosis with the nature, eat berries and climb trees until mom and dad prayed on their bare knees to get their daughter back.
But then the buzz of the mosquitoes started to sound threatening, the reason of why you slammed the door and left the family in the first place was suddenly hard to remember, and the thought of the warm dinner that most certainly was waiting on the kitchen table got more and more tempting. You never appreciated your home as much as after a traumatic 30 minute ”move” to the forest.

Min poäng är att det kanske inte är helt meningslöst att rymma ibland. Att återvända behöver inte vara ett misslyckande, det kan också vara ett kvitto på att man faktiskt befann sig på rätt ställe hela tiden utan att inse det.

My point is that it may not be completely meaningless to run away sometimes. Returning doesn’t have to be a failure, it can also be a proof of that you were in the right place all along without realizing it.

”THINKING BOUT THE FUTURE”

Här sitter jag bland mina stackars plantor och tänker på framtiden. Sökte precis utbildningar inför hösten. Jag har lärt mig väldigt mycket av den utbildning jag går just nu, men eftersom det är ett helt nystartat program finns det en hel del saker som kunde bli bättre med upplägget. Därför känns det inte som en nackdel att ta studieuppehåll ett år och kanske återvända när alla inblandade har lite mer erfarenhet. En annan anledning är såklart att jag vill vara i Berlin så mycket det bara går, om jag är ärlig mot mig själv vet jag ju att det är där jag mår allra bäst.

I alla fall! De kurser jag precis sökte för att eventuellt plugga på distans i höst är: *trumvirvel* 1. Tekniskt basår! (Som jag planerade att gå förra året egentligen. Jag gillar ju naturämnena och ett år är en väldigt bekväm längd) 2. Filosofi A (Har velat plugga filosofi superlänge, kanske är det dags att ta tag i’t), samt några bubblare: 3. Fiskfyseologi (fiskar!! jag vill lära mig allt!), 4. Mat, myter och molekyler (gyllene tillfälle att få svar på ”varför gråter man när man skär lök? vad händer egentligen när man gör majonäs?” och andra livsviktiga frågor) 5. 3D-animering (alltid velat veta hur det går till)

Som ni ser spretar det åt alla olika håll. Det enda som faktiskt kanske kan bidra till mitt framtida yrkesliv är Tekniskt basår, men jag tror att den viktigaste delen i höstens studier är att vidga mina vyer lite. Jag har ju följt samma spår, sociala medier och digital marknadsföring-spåret, sedan 14-års ålder och är gaaanska så redo att röra om i huvudet lite. Har ni sökt några utbildningar?

Here I am, sitting among my poor plants thinking about the future. I just applied for some educations for the fall. I’ve learned a lot from the education I’m in right now, but since it’s an entirely new program, there are a lot of things that could be improved until next year. Therefore, it does not feel like a disadvantage to take a study break and maybe return when they have a bit more experience. Another reason is that I want to be in Berlin as much as possible, cause if I’m honest with myself, I know that’s where I feel the happiest.

Anyway! The courses I just applied for are: * drum roll * 1. foundation year in natural science! (which I planned to go last year, actually. I like the natural science subjects and one year is a very comfortable length) 2. Philosophy A (I’ve wanted to study philosophy for ages, maybe it’s time to actually do it), and some random ones: 3. Fish physeology (why not learn more about fish haha), 4. Food, myths and molecules (the golden opportunity to get answers to ”why do you cry when you cut onions? what happens when you make mayonnaise?” and other vital questions) 5. 3D animation (always wanted to know how you make 3D animations)

As you can see, it’s a little bit of everything. The only thing that actually might contribute to my future career is the Foundation Yeae but I think the most important thing I want to get out of my studies is to broaden my horizons a little bit. I’ve followed the same path, the social media and digital marketing path, since I was 14 and I’m preeeeettty ready to see what else is out there. Have you applied any educations yet?

Long live the sisterhood

Hej. Vill bara slänga in en stor jävla dos kärlek till alla fantastiska tjejer som hänger med mig här. Jag hade tänkt skriva en längre krönika kvinnodagen till ära, men ibland orkar man bara inte proklamera det självklara. Jag vet ju att ni helt oundvikligen är väl medvetna om hur galet det är att vi lever i en värld där vi tjejer alltid måste prata lite högre för att höras, där vi förväntas ta det sociala ansvaret, ständigt objektifieras och döms utifrån utseende, där personen på världens mäktigaste position får använda uttryck som ”grab them by the pussy”. Där sexism, våld i nära relationer och löneskillnader fortfarande finns. Vi lever mitt i det.

Nä, istället vill jag tacka er brudar för att ni finns. För att ni kämpar, står ut och stöttar. Systerskapet jag har med mig i ryggmärgen hela tiden tack vare er, min mamma, min syster, mina tjejkompisar och alla kvinnor innan oss är det starkaste och finaste jag har. Tack.

Hi. I just want to give all of the amazing girls reading this a big dose of love. I planned to write a long post about feminism to honor the international women’s day, but sometimes you just feel too tired to proclaim the obvious all the time. I know all of you girls are well aware of how mad it is that we still today, year 2017, live in a world where girls always have to speak a little louder to be heard, where girls constantly are judged by looks and objectified, where things like violence in relationships, differences in salary still exists and where a man who uses the expression ”grab them by the pussy” can be put on the most powerful position. We all are in the middle of it.

Instead of that, I just want to thank you girls for being there. For fighting, supporting and inspiring every day. The sisterhood I feel every day thanks to you guys, my mum, my sister, my girlfriends and all the women before us is the most important thing I have. Thank you.