THOUGHTS

21- BRING IT ON!

21

Dags att vinka hejdå till livet som 20. Ett år av avsked, nya starter, en helt ny nivå av känslan av systraskap och vikten av tjejkompisar, nya bekantskaper, nya boenden, massor av resor, livskris, tårar, eufori, att vara självständig på ett nytt sätt, magiska ute-kvällar och helt jävla oändligt mycket kärlek till alla viktiga människor som funnits där i vått och torrt. Ett år till. Jag fixade det! Hurra!
21 kommer antagligen vara lika livsomvälvande- många förändringar och utmaningar ligger i horisonten. Förhoppningsvis klarar jag mig ur detta lite visare och lite självsäkrare. 21- Bring it on!!!

Time to say goodbye to life as 20. A year of farewells, new beginnings, a whole new level of sisterhood and the importance of girl friends, new places, lots of travel, life crisis, tears, euphoria, to be independent in a new way, magical evenings out and f*cking infinite love to all the important people who have been there for me through good times and bad times. One more year. I made it. Hurray for me!
21 will probably be just as earthshaking- I have many changes and challenges on the horizon. Hopefully I’ll get through this a little wiser and a little more confident. 21- Bring it on!!!

212121

30 DAYS OF KARMA

RI5

RI1

RI2

Hej kompisar! Hoppas ni har en svinfin solig tisdag!
Dagens blogg-ämne är Karma. Jag har alltid trott, eller i alla fall velat tro, på karma, så idag ska jag berätta om en rätt nice grej: Rituals kampanj ”30 days of Karma”.
I grund och botten är kampanjen en hyllning till deras limiterade kollektion ”The Ritual of Karma”. Den här månaden utmanar de sina fans att göra gott- för att sedan få goda gärningar tillbaka. Karma handlar om orsak och verkan- vi karma-believers tror helt enkelt att om du hela tiden utmanar dig själv att behandla dig själv och omvärlden bra kommer du bemötas på ett bra sätt.

Alltså jag är medveten om hur cheesy och dumt det kan låta, men jag tror faktiskt att det är ett rätt bra sätt att se på livet. Jag har fått ansvar över dag tre i denna utmaning. Denna dag vill jag ägna åt något som ofta glöms bort- att vara snäll mot sig själv. Jag vill att alla ska ägna lite extra tid åt att pyssla om sig själva idag. Jag gav till exempel mig själv tid att ta en lååång låångsam springtur med fet musik i öronen imorse (plötsligt hade jag sprungit 1,2 mil! Hur gick det ens till?), käka en extra god frukost och lägga en hårinpackning i håret (eh, som resulterade i att jag fick blått år ännu en gång men whatever). Ni fattar grejen! Passa på att ge kroppen en härlig skrub, promenad i solen eller ägna lite extra tid åt tecknarblocket eller instrumentet du gillar att leka med.
Kort och gott: Är du snäll mot dig själv psykiskt och fysiskt kommer det märkas från insidan och ut. Lovar!

Hey guys! Hope you’re having a lovely and sunny tuesday!
Today’s topic is Karma. I’ve always been a pretty serious believer when it comes to Karma, so I want to devote this post to write about a really cool thing; Ritual’s campaign ”30 days of Karma”.
30 days of Karma is a celebration of the new summer limited edition collection The Ritual of Karma. In this month they challenge their fans to do good, because then: good will come your way. Karma is about the cycle of cause and effect and we believe that by challenging yourself to do good, both to yourself and to others, physically and mentally, good things will meet your path.

I know some of you think this is silly but I think it’s a really good way to see life. Today is day 4 of the campaign and i want to devote this day to something maaany people forget: doing good isn’t just about being kind to others, it’s also about being kind to yourself. That’s why I want to focus on getting some me-time today: Sometimes silence is the best answer – Spoil yourself with a good old pamper session with the Ritual of Karma products. Give your skin a nice scrub, shower oil and my favorite- the shower foam that feels like massaging your body with a cloud, haha. Personally, I decided to spoil myself with a slow 10 km morning run and a long shower this morning. The shower foam really reminds me of when I played with dad’s shaving foam when I was a kid, haha, in a good way. Plus the smell of Lotus and Bergamot makes me so calm.

When you’re good to yourself psychically and mentally, it shows of from the inside and outside. Promise!

RI3

RI6

This post is a friendly collab between me and Rituals.

PACK UP AND LEAVE

_M7A7091_WEB

_M7A7157_WEB

_M7A7123_WEB
sneakpeek

Jag förstår att ni är trötta på allt tjat om min hemresa till Umeå nu, men det har ätit upp mig inifrån den senaste veckan så ni får stå ut med det. Jag vill bara tacka för alla fina och stöttande kommentarer ni gett mig, även fast jag uttrycker mig luddigt och sällan ger er hela bilden känns det ändå på något vis som att ni förstår precis vad jag går igenom. Det värmer faktiskt mer än ni tror.
Idag är en dag fylld av gråtiga avsked och packning och städning. Imorgon väntar en hel dags resande och sedan är jag på hemmaplan i Umeå, känns fint att bli välkomnad av familj, hundar, vänner, julpynt och snöiga landskap. Det är ju trots allt precis den jul jag vill ha.

I get that you’re tired of me nagging about my return to Umeå now, but it has been eating me from the inside the past week so I can’t help writing about it. I want to thank you for all the nice and supportive comments you have given me, even though I’m expressing my feelings in a very fuzzy way and rarely give you the full picture of the situation, it still feels like that you somehow understand exactly what I’m going through. It actually means more to me than you’d think.
Today is a day of tear-filled goodbyes and packing and cleaning. Tomorrow awaits a full day of traveling, then I’m back in Umeå. It feels nice to be welcomed by my family, dogs, friends, Christmas decorations and snowy landscapes. That is after all just what I want my Christmas to contain.

BEING IN BETWEEN

Känner för att skriva av mig lite idag. Det var länge sedan jag gjorde något personligare inlägg, men känner att det kanske är på tiden nu. Tankarna har snurrat på högvarv på sistone.

_MG_0928

Den senaste tiden har jag känt mig så otroligt rotlös. Det känns som att jag liksom fastnat emellan två av livets perioder och nu svävar i vakuumet som uppstår efter att en period slutat men nästa inte ännu tagit vid. Tiden sedan flytten till Berlin har varit ett jävla äventyr men de senaste veckorna har jag verkligen stannat upp, försökt få lite perspektiv på året som forsat förbi och samtidigt greppa någon form av ledtrådar till hur det ska komma att påverka min framtid.
Ibland blir jag överväldigad av strömmen av tankar som verkar helt outtömlig när jag släpper barriärerna och låter dem härja fritt i mig. Antagligen beror det på att jag spenderat mycket tid med mig själv på sistone. Det senaste året har jag ständigt haft flera nya och gamla vänner runt omkring mig, men helt plötsligt vaknade jag upp en morgon i Berlin och insåg att mina allra närmsta har åkt hem till Sverige eller är påväg bort.
När det inte hela tiden finns rumskamrater/bästisar och andra favoritmänniskor att omge sig med lämnar det mycket tid åt att diskutera med sig själv. Och tro mig, jag älskar att vara själv. Den senaste tiden har jag tagit långa långa promenader, läst, inte behövt bråka om film-val med Fanny som sett alla filmer i hela världen eller Gnusse som alltid ska envisas med att se de svåraste, konstigaste filmerna man kan få tag på. Inte behövt kompromissa med någon alls och kunnat jobba hur mycket jag vill.

Men det är såklart mycket annat som satt mina tankar i rullning på sistone; långa skype-samtal med vänner som börjat plugga och plötsligt känns så himla vuxna, känslan av att europa (och världen) blir kallare och kallare (att se vakter med stora vapen i händerna på grund av den höjda säkerheten på flygplatserna jag besökt den senaste tiden känns så overkligt och ledsamt) och att jag snart klippt mina band till Umeå på riktigt då Mamma och Pappa ska lämna Norrland för att dra ut på vägarna i europa och jag till slut sagt upp förstahandskontraktet på min lilla etta. Sånt.

Jag har aldrig haft så många möjligheter som jag har just nu, jag kan på riktigt göra vad jag vill med det kommande året. Resa, satsa på jobbet, flytta hem till bästisarna, stanna i Berlin och bygga upp ett nytt socialt nätverk och nya favoritmänniskor att luta sig mot eller bara fokusera på att utveckla mig själv.
Problemet är att frihet också kan vara en last om man inte vet vad man vill (JA jag vet att det är världshistoriens värsta i-landsproblem men det är onekligen något som tar över hela mig just nu). Jag kommer aldrig ha så många möjligheter som jag har nu men jag vet inte. Jag har ingen fucking aning om vad jag vill göra härnäst och jag känner mig så rädd för att ångra mina val i efterhand. Jag känner så tydligt att jag är i något slags skifte i livet, men det känns lite oschysst av ödet att inte ge mig en enda ledtråd till vad som väntar runt hörnet.

Är det någon av er som känner igen sig i det här? Eller kanske till och med som sitter på lite livsråd till en velig själ som mig?

popi1

I feel like letting my thoughts out today. It was a long time since I wrote a more personal post, now I feel like I have no choice. My thoughts has been all over the place lately.

I’ve been feeling incredibly rootless recently. I feel like I’m stuck in between two of life’s periods and now I’m hovering in the vacuum that appears when one period has ended but the next one hasn’t started just yet. The time since my move to Berlin has been a real adventure but the last few weeks I’ve been slowing down, trying to get some perspective of the year that flushed past and trying to grab some kind of clues to how it will affect my future.

Sometimes I get overwhelmed by the stream of thoughts that seem infinite when I release the barriers and let it run freely in me. Probably it’s because I’ve spent a lot of time by myself lately. This past year I’ve constantly had a number of new and old friends around me, but suddenly I woke up one morning in Berlin and realized that all of my closest ones have gone home to Sweden or are on their way to leave Berlin.
When roommates, best friends and favorite people surrounds you 24/7 anymore, you get a lot of time discussing things with yourself. And believe me, I love to be by myself. Lately, I have been taking long long walks, reading books, not had to argue about which movie to watch with Fanny who has seen every movie in the world or Gnusse who always insists on watching the oldest, strangest films you can get hold of. I haven’t had to compromise with anyone at all, and been allowed to work as much as I want to.

There are of course many other things that has set my mind in motion lately; Long skype conversations with friends who’s started studying and suddenly feel so adult-like, the feeling that the atmosphere in Europe (and the world) gets colder and colder (seeing guards with big guns in their hands due to the increased security at airports I’ve visited recently feels so unreal and sad), and that I’ll soon cut my connection to my hometown Umeå for real since Mom and Dad will leave Sweden to go out on the roads of Europe, and I finally ended my contract for the little one room apartment I had there. Stuff like that.

I have never had so many opportunities as I have right now, I can really do whatever I want to do the coming year. Travel, focus on work, move back to my best friends, stay in Berlin and building a new social network and find new favorite people to lean on, or just focus on developing myself.
The problem is that freedom also gives you pressure if you don’t know what you want to do with it (yes I know it is history’s worst first world problem, but it’s still something that’s taking over my head atm). Cause I don’t know. I have no idea, not even a clue, of what I want to do next and I feel so afraid to regret my choices looking back at this period of life in a few years. I feel so clearly that I’m in some kind of shift in my life, but I think fate could have been a little nicer and given me just a single clue to what’s around the corner.

I guess that many of you guys are about my age. Do you recognize this feeling? Or do any of you have some life advices to give?

DISCUSSION- CORNROWS

cornrows3

cornrows4

cornrows6

Alltså, jag behöver er hjälp här! Jag tycker verkligen cornrows är så himla himla snyggt och bekvämt. Ända sedan jag flätade håret förra sommaren har jag varit sugen på att skaffa det igen, men låtit bli på grund av hela cultural appropriation-debatten kring det. Jag är helt med på båten när det talas om direkt religiösa accessoarer som till exempel bindi, men just cornrows har jag svårare att förstå då det använts i så många kulturer i olika tidsåldrar och av olika anledningar. Vad känner ni? Tycker ni att det är okej för mig som vit och privilegierad att skaffa cornrows eller skulle det vara fel? Diskutera med mig!

Guys, I need your help here! I really really think cornrows is a suuuuper cool and comfortable hairstyle. Ever since I braided my hair last summer, I’ve been wanting to do it again, but chosen not to because of the whole cultural appropriation debate surrounding it. I’m totally on board when it comes to religious accessories such as bindi, but I have a hard time to figure out how to think about cornrows since it’s used in so many cultures in different periods in history and for different reasons. What do you think? Do you think it’s okay for me as white and privileged to get cornrows or would it be wrong ethically? Discuss with me!

cornrows1