LIFESTYLE

HOW I ORGANIZE MY WORK

Hej på er! Idag har jag tänkt att berätta hur jag brukar organisera mitt jobb som frilansande influencer, modell och mångsysslare. Jag har alltid flera bollar i luften, deadlines att hålla reda på och ekonomiska frågor att ta hand om. Som grädde på moset är jag en väldigt rörig person, så utan dessa program skulle min vardag falla samman i kaos på några minuter. Dessa är mina life-savers:

Hi there! Today I’m going to tell you how I usually organize my work as a freelance influencer, model, and multi-tasker. I always have several assignments going on, deadlines to keep track of and financial issues to take care of. On top of that, I’m a very messy person, so without these programs my everyday life would collapse in a few minutes. These are my life savers:

Planering: /Planning:

Såhär kan en vanlig månad i min kalender se ut. Jag använder apples egna kalender-app och har tre kategorier; jobb, skola och fritid. Jag och Sean delar vissa av våra kalendrar, exempelvis har han min jobb-kalender så han vet vilka uppdrag jag har på G, och jag har hans DJ-kalender så att jag vet när han gigar. Kalendern synkas mellan mobilen och datorn så om någonting kommer upp när jag är ute på vift är det bara att lägga till det i telefonen.

This is how a regular month in my calendar may look. I use Apple’s own calendar app and have three categories; work, school and free time. Me and Sean share some of our calendars, for example, he has my job calendar so he knows what assignments I have coming up, and I have his DJ calendar so I know when he’s playing. The calendar is synced between the phone and the computer so if something comes up when I’m on the go, I just add it in the phone.

Ekonomi: /Economy:

När det kommer till Ekonomi är det två saker som gäller för mig. Först och främst är det Billogram, den tjänst jag skickar mina fakturor genom. Det är en gratis site som är otroligt användarvänlig och lätt att förstå sig på, även för någon som tycker att bokföring är krångligt. Själva kassaboken skriver jag i programmet Bollbok, ett gammalt och simpelt, men väldigt bra och välfungerande bokföringsprogram. Eftersom Sean råkar vara en frilansande revisor har han fått ta över mycket av min bokföring nu.

When it comes to Economy, I use two tools: Billogram, the service I send my invoices through. It’s a free site that’s incredibly user-friendly and easy to understand, even for someone who thinks accounting is difficult. I write my own bookkeeping in a program called Bollbok, an old and simple, but very good and well-functioning accounting program. Since Sean happens to be a freelance accountant, he has taken over much of my accounting now.

Organisering:

För att hålla koll på alla uppdrag, vars deadlines ofta sträcker sig över flera månader, använder jag google kalkylark. Där har jag ett sheet där jag antecknar uppdragsgivare, deadline, ersättning, uppdrag, etc. Sedan använder jag olika färger för att markera om materialet är producerat, på värt eller postat, och om fakturan är skickad eller betald. Detta ark ger mig en så bra överblick över pågående samarbeten, och gör så att jag kan vara säker på att jag levererar vad som förväntas av mig, och att jag får den överenskomna ersättningen.
Jag har också en mapp på dropbox där jag sparar ner alla kontrakt jag får, för att de ska vara lättåtkomliga från alla enheter om några frågetecken uppstår under ett uppdrag.

To keep track of all missions, whose deadlines often extend over several months, I use google spreadsheets. There I have a sheet where I note the company, deadline, salary, assignment, etc. Then I use different colors to mark whether the material is produced or posted, and if the invoice is sent or paid. This sheet gives me such a good overview of ongoing collaborations, so I can be sure that I deliver what is expected of me and that I get the agreed compensation.
I also have a folder on dropbox where I save all the contracts I get, so that they are easily accessible from all devices if any questions comes up during an assignment.

That’s it! Utöver detta har jag såklart en triljard anteckningar på diverse papper och i iphonens digitala anteckningsblock, och ännu fler mentala notes i min konstant snurrande hjärna, haha (men där lyser organisationen med sin frånvaro). Har ni några bra tips för att göra frilansar-livet lättare?

That’s it! Besides this, I have (of course) a trillion notes on different papers and in the iPhone’s digital notebook, and even more mental notes in my constant spinning brain, haha ​​(but there, the organization shines with it’s absence). Do you have any tips to make life as a freelancer easier?

THINGS I LEARNED FROM MOVING IN TOGETHER WITH MY BF

Okej, ni är flera som bett mig skriva om hur det har varit att flytta ihop med Sean, och bett om tips för hur man får sambo-livet att funka så bra som möjligt. Detta är ett väldigt svårt och individuellt ämne, men detta är vad jag har lärt mig av våra månader tillsammans.

Okay, many of you have wanted me to write about how it’s been to move together with Sean, and asked for tips on how to make life living together easier. I’d say that is very individual, but this is what I’ve learned from our months together:

– För oss var det väldigt naturligt att jag flyttade in i hans lägenhet, eftersom han nyss köpt en stor lägenhet i Berlin där vi båda ändå ville bo (min tredjehands- studentetta i Göteborg var inte lika lockande). Om man flyttar in hos någon är det lätt att känna sig som en gäst, för att undvika det kan det vara bra att investera i en möbel tillsammans, eller att möblera om så att lägenheten känns lite som ”bådas”.

– It was very natural for me to move into his apartment because he had just bought a bigger apartment in Berlin where we both wanted to live (my third hand student studio in Gothenburg wasn’t really an option). Moving in to someones apartment makes it easy to feel like a guest. To avoid that, it may be good to invest in some new furniture together, or to refurbish so that the apartment feels like it’s both’s.

– Snacka igenom pengar-frågan direkt. Vi brukar spara kvitton på alla inköp som är gemensamma och dela upp den kostnaden i slutet av månaden. Jag skulle vilja påstå att jag och Sean är ungefär lika dyra i drift så vi delar allt på hälften, men jag känner par som till exempel delat upp matutgifterna beroende på hur mycket man äter.

– Talk about your budget strategy right away. We usually save receipts on all purchases that are food/household stuff and split the cost at the end of the month. I would like to say that Sean and I ”costs” around the same every month so we split everything 50-50, but I know couples who, for example, split up food costs depending on how much they eat.

– Ge varandra egentid. Vi är nog rätt dåliga på detta, eftersom vi nästan alltid befinner oss i samma rum som varandra. Men som jag skrev för några veckor sedan så är det lika mycket tiden man spenderar i hop som tiden man spenderar isär som bygger förhållandet, tycker jag. Bli inte kränkt om din partner behöver vara ifred lite.

– Give each other alone-time. Sean and I are probably bad at this because we are almost always in the same room, but as I wrote a few weeks ago, both the time you spend together and the time you spend apart is important for the relationshipk. Don’t feel offended if your partner says that he or she wants to be alone for a while.

– Ha tålamod med varandra och var beredd på att kompromissa. Är man med varandra hela tiden kommer man oundvikligen stöta på varandras mindre charmiga sidor ganska snabbt- var inte så känslig. Ta inte vanligt tanklöst beteende eller stress-misstag på så stort allvar, ge varandra utrymme att göra fel (det är när man känner sig som sämst det är svårast att vara omtänksam och trevlig, tänk på det). Sean är nog mer ”artigt” lagd än vad jag är, vissa beteenden som jag hade i början som han störde sig på berodde helt enkelt på oavsiktlig tanklöshet från mig. Då är det bättre att uppmärksamma mig på det än att gå och störa sig på det.

– Be patient with each other and be prepared to compromise. If you are together all the time, you will inevitably encounter each other’s less charming sides fairly quickly – don’t be so sensitive about it. Don’t take thoughtless behavior or common stress mistakes so seriously, give each other space to make mistakes (keep in mind that it’s when you’re feeling the worst, it’s hardest to be caring and nice).

– Glöm inte att umgås aktivt! Gå på dejt, se en film på bio eller gå på bar bara ni två. När man är med varandra hela tiden är det lätt att glömma att ”umgås aktivt”, att konversationerna kommer att handla om hur man ska sortera tvätten och vem som ska gå och köpa mjölk, och man glömmer att ge varandra kvalitetstid.

– Do not forget to hang out actively! Go on a date, watch a movie at the cinema or go to a bar just the two of you. When you’re together all the time it’s easy to forget to ”socialize actively”, and that all your conversations ends up being about how to sort the laundry and who’s turn it is to go and buy milk. Don’t forget to give each other quality time.

Har ni några bra flytta ihop-tips? Shoot!

Do you guys have any good moving together tips? Shoot!

FUCK IT

Min förmiddag SÖG rakt ut idag. Sean och jag har skickat våra pass med posten till Sverige för att ansöka om visum för att göra min drömresa, åka den transmongoliska järnvägen, om några veckor. Leveransen skulle tagit 3-5 arbetsdagar men har i talande stund tagit 9, där det större delen av denna tid stått att brevet ”sorteras”.
Detta börjar bli en akut situation då det tar någon vecka att få sina visum, och ytterligare tid att få passen tillbaka till Berlin. Efter flera telefonsamtal imorse fick vi äntligen reda på att paketet har tagit sig hela vägen till…. Hamburg. Som ligger 3 timmar bort. Nu är det alltså osäkert om vi kommer kunna genomföra resan som jag längtat till och planerat i månader, och dessutom redan köpt flygbiljetter till, tack vare ett himla brev. Det värsta av allt är att vi inte kan göra något annat än att vänta och hoppas. När vi insåg hur situationen såg ut kände jag bara ”fuck it” och gjorde det jag gör bäst när jag är stressad:

My morning SUCKED today. Sean and I have sent our passports with the post to Sweden to apply for the necessary visas to make my dream trip, travel the Transmongolian Railway in a few weeks. The delivery would take 3-5 days, but as we speak it has taken 9, and during most of this time the letter has been ”sorted”, according to our tracking link.
This has become a big problem since it takes a week to get the visas, and more time to get the passports back to Berlin. After several phone calls tomorrow we finally found out that the package has gone all the way to …. Hamburg. More or less 3 hours away from Berlin. So because of all this, it’s now uncertain whether we will be able to make this dream trip that I’ve longed for and planned for months, (and also bought flight tickets for). The worst thing is that there’s nothing we can do except wait and cross our fingers. When we realized the situation, I just thought ”fuck it” and did what I do best when I’m stressed out:

Drog ut och sprang ilskan ur kroppen i ösregnet.
Jag hade egentligen tänkt göra ett härligt matigt, välskrivet inlägg idag, det förtjänar ni VERKLIGEN efter alla otroliga kommentarer, men efter all problemhantering plus en sjukt himla lång springtur försvann tiden jag planerat att lägga på det. Istället tänker jag ägna detta inlägg åt att prisa löpning som stresshantering, det är verkligen en himla gåva att ha upptäkt vilken inverkan det har på psyket att bara snöra på sig skorna och DRA så fort man känner att hjärnan låser sig och hjärtat bankar. Spendera 20 minuter eller en timme i löparspåret och komma hem med ett nytt lugn och fokus.

Alltså verkligen. Som träningsform har jag ingen aning om löpning, yoga eller cirkelträning är bäst, ingen aning. Men som ett verktyg för att hantera stress finns det inget mer effektivt och lättillgängligt. Pappa frågade i telefonen idag hur ofta jag brukar springa ”en bra vecka springer jag inte alls, en dålig vecka springer jag hela tiden”. Haha.

Went out running to clean my mind (in heavy rain).
I had planned to make a long, well-written post today, you all really deserve that after all the incredible comments you’ve sent me lately, but after all the problem management plus this really long run, the time I planned to devote to that disappeared. Instead, I want to dedicate this post to praise running as stress management, it’s really a gift from the gods to know what impact it has on my psyche, to just lace the shoes and run away as soon as I feel that my brain freezes and my heart starts beating fast.

Seriously. As a work out, I don’t know if running, yoga or gym is the best, no clue. But as a tool for managing stress, there’s nothing more effective. Dad asked me on the phone today how often I usually run, ”honestly, a good week I’m not running at all and a bad week I’m running all the time”. Haha.

Vill även ge en shoutout till mina löparskor som är de bästa jag haft. Nike Air Zoom Pegasus 34 heter de, om ni undrar.
Nu ska jag sätta mig och lägga upp ett schema för min mördarhelg; ska spendera både fredag och lördag på Bread&Butter-mässan med olika samarbeten. Det kommer bli 100% intensivt men förhoppningsvis även superkul! Häng med mig på insta, jag är osäker på hur mycket jag kommer hinna kika in här på bloggen! Tusen pussar.

I also want to give a shoutout to my running shoes, which are the best ones I’ve had. Their name is Nike Air Zoom Pegasus 34, if you wonder.
Now I’m going to set up a schedule for my totally packed weekend; I’ll spend both friday and saturday at the Bread & Butter trade show with different collaborations. It will be 100% intense but hopefully also a lot of fun! Follow my days via Instagram, I’m not sure how much I’ll be able to hang out here on the blog! Kisses.

SUMMER DIARIES- PT 1

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag på bästa sätt ska kunna berätta för er om mitt sommarlov. Jag har så mycket intryck jag vill dela med mig av, men vill liksom inte tvinga er att läsa en hel roman heller. Därför har jag valt att dela upp det i korta stunder som på något vis fastnade i mig. Här, från vår allra första semestervecka, har vi nio små vykort från Öland:

I’ve been thinking about how to tell you about my summer vacation in the best way possible. I have so many impressions I want to share with you, but I don’t want to bore you with an entire novel either. Therefore, I’ve chosen to divide it in short moments that somehow stuck with me after the trip. Here’s nine moments from our very first vacation week spent on Öland:

Semesterns första dag spenderades på flygplan och flygplatser. Vi försökte slumra mot varandras axlar och i varandras knän i olika skeva konstellationer, men jag lyckades aldrig zona ut tillräckligt mycket för att somna. Satt och funderade på hur de kommande veckorna skulle te sig, hur det skulle vara att bo tillsammans med Seans familj, jobbet jag lämnat bakom mig och vilka vänner vi skulle anförtro vattnandet av våra plantor åt.

We spent the first day of the holiday on airplanes and airports. We tried to sleep on each other’s shoulders and in each other’s knees in different skewed constellations, but I never managed to relax enough to fall asleep. Reflected on how the coming weeks would be, how it would be to live with Sean’s family, the work I left behind me and which friends we should entrust with the watering of our plants.

Han visade mig skogen på Ölands norra spets, där vinden format trädstammarna till slingrande bläckfisk-armar och vrak från båtar som gått på grund spolats upp på stränderna. Samma stigar som han sprungit på som barn och ”alltid haft en pinne i handen”.

He showed me the forest on the northern tip of Öland, where the wind has shaped the trees to winding octopus arms and wrecks from ships had flushed onto the beaches. We walked on the same paths he sprung on as a child ”always had a stick in his hand”.

De första mornarna vaknade jag med en dunkande huvudvärk och försämrad syn. Som någon slags baksmälla efter det senaste halvårets jobb och plugg, läkaren jag besökte misstänkte migrän. Tack och lov hann värken försvinna innan jag hann få tag på värktabletterna jag fick utskrivna.

The first mornings I woke up with a throbbing headache. Almost like some kind of hungoverness from the last six months of work and studies, the doctor I visited suspected migraines. Thankfully the pain disappeared before I got hold of the painkillers I got prescripted.

Det var svårt att anpassa sig efter den nya livsrytmen, inte kolla mailen varje kvart och inte se sina omgivningar som ”potentiellt content”. Då humöret sjönk och det kliade i fingrarna som mest smet jag iväg på springturer längs med kusten och genom det närliggande samhället. Stannade till och blev kompis med ett gäng kossor som spenderade sitt allra första sommarbete med att i lugn och ro avverka gräset som växte vid vattenbrynet. Jag kände den klassiska löpar-euforin precis då himlen öppnade sig och det började regna. När jag kom tillbaka till gården sprang jag rakt ut i havet istället för in i huset eftersom jag ändå var helt genomvåt. ”Du blir så himla lugn och glad varje gång du sprungit” sa Sean senare på kvällen.

Sometimes it was hard to adapt to the new rhythm of life, not check the mail every ten minutes and not see my surroundings as ”potential content”. When the mood dropped and the restlessness stroke me the hardest, I went out running along the coast and through the nearby community. Stopped and became friends with a bunch of cows who spent their very first summer outside calmly eating the grass growing by the waterline. I felt the classic runner’s high just as the sky opened and it began to rain. When I got back to the yard I ran straight into the ocean instead of entering the house since I was completely soaked anyway.
”You always get so calm and happy after a run,” Sean said later that evening.

Vi klättrade på raukarna och studerade fossiler från utdöda djurarter i kalkstenen. På vissa av dem hade svarta och lila glittrande kristaller bildats.

We climbed the rauks and studied fossils from extinct animal species in the limestone. On some of them, black and purple sparkling crystals had formed.

En eftermiddag virvlade Susanna, Lou och Ellen in på gården. Efter flera dagars lugnt semester-liv blev vi omtumlade av det nya tempot. Vi badade, pratade, lagade mat och morgonen därpå försvann de iväg i fina klänningar för att gå på det bröllop de egentligen besökt ön för att gå på- och lämnade gården lika tyst och lugn som innan.

One afternoon, Susanna, Lou and Ellen swirled into the yard. After several days of peaceful vacation life, we were overwhelmed by the new pace. We bathed, talked, cooked food and the morning after they disappeared in nice dresses to go to the wedding they in the first hand visited the island to attend, and left the yard as quiet and calmly as it was before.

En kväll hörde Seans mamma någonting krafsa inne i kaminen. Där inne låg en sotig fladdermusbebis som ramlat ner från boet uppe vid skorstenen på taket. Jag fick akut hjärtkramp av att titta på den förvirrade krabaten som klamrade sig fast på Seans tygklädda händer, jag hade aldrig sett något liknande.

One night, Sean’s mom heard something strange inside the stove. When Sean opened, there was a sooty baby bat that had fallen down from the roof through the chimney. I heart cramped just by looking at the cute and confused little creature clinging to Sean’s fabric covered hands. I had never seen anything like that.

Sista kvällen gjorde Krille oss sällskap. Vi pratade om livet, åt chips och kvällsbadade bland alla maneter i havet (även dessa varelser var en helt ny bekantskap för mig, men som istället för något i stil med moderskänslor fick mig att känna en märklig blandning av fascination och obehag).

Our last night, Krille made us company. We talked about life, ate chips and swam among all the jellyfish in the ocean (also these creatures were a totally new acquaintance for me, an acquaintance which made me feel a strange mixture of fascination and discomfort).

Det kändes lite vemodigt att lämna Öland, tio dagar efter att vi först landat. Framför allt landskapet på ön var så mycket häftigare än jag föreställt mig. Alvaret, de enorma majsfälten, raukarna och fornlämningarna.

It felt a bit sad to leave Öland ten days after our arrival. Especially the landscape on the island was so much more exciting than I could have imagined beforehand. ”Alvaret”, the huge cornfields, the rauks and all the ancient remains.

HOW TO SUCCEED WITH YOUR AVOCADO PLANTS

-Ebba, hur går det med dina avocados egentligen??
Tackar som frågar! De växer och frodas! Vad som en gång i tiden var en stackars grodd har blivit en hel liten skog av halvmetershöga blivande avocadoträd. Hur kommer det sig? Jo, för att jag har hittat det ultimata sättet för kärnorna att trivas och bilda rötter. Såhär går jag till väga:

-Ebba, how are your avocados doing?
Thank you for asking! They are growing and thriving! What once upon a time was one single seed has become a whole little forest of half-meter-high soon-to-be avocado trees. How come? Because I have found the ultimate way for the seeds to thrive and form roots. Here’s the secret:

När avocadomackan är uppäten tvättar jag och skalar kärnorna. Sedan lägger jag dem i en bytta som jag täcker med plastfolie och ställer på golvet.

When the avocado sandwich is eaten, I wash and peel the seeds. Then I put them in a pot that I cover with plastic wrap and put on the floor.

Eftersom vi har golvvärme blir det härligt varmt och fuktigt där inne, precis som dessa små kärnor vill ha det. Jag brukar byta vatten ungefär två gånger i veckan. Om man inte har golv-värme kan man till exempel ställa kärnorna på ett element.

Since we have underfloor heating, it gets warm and moist inside, just like these little seeds wants it. I usually change water about twice a week. But if you don’t have floor heating, you can put the seeds on an element.

Efter en till två veckor har kärnorna spruckit upp och och en liten svans börjat titta fram. Då brukar jag trycka in tandpetare i sidorna och sätta dem i en burk med rumstempererat vatten med ”svansen” nedåt. Efter detta brukar det ta kanske en vecka innan avocadon börjar växa uppåt, och när det väl händer går det fort- ibland känns det som att de växt över en centimeter under natten när man tittar till dem på morgonen.

After one to two weeks the seeds have burst up and a little tail began to grow. Then I usually put toothpicks on the sides and put them in a can of room-tempered water with the ”tail” downwards. After that, it usually takes a week before the avocado begins to grow upwards, and when if finally does, things are happening fast. Sometimes it feels like they grow over a centimeter during the night when I look at them in the morning.

Vi har inte riktigt bestämt om vi ska plantera våra eller fortsätta ha dem i vatten, jag tycker att det är så fint att se rötterna genom glaset samtidigt som jag vet att de trivs bättre i jord när det blivit så pass stora som våra. Vi får se. Lycka till med avocadoträden nu!

We haven’t really decided whether to plant ours or continue to have them in water, I think it’s so nice to see the roots through the glass though I know that they feel better in soil when they have become as big as ours. We’ll see. Good luck with your future avocado trees now!