THE TRANS-SIBIRIAN TRIP PT 4- MONGOLIA

Hörni. Äntligen ska jag få berätta för er om något av det bästa jag gjort.

Guys. Finally I gett to tell you about one of the best things I’ve ever experienced.

Vi hade besökt Moskva, levt i fyra dygn på tåget och övernattat i Irkutsk och fiskebyn Listvyanka. Efter en flera timmar lång passage längs med Baikalsjön stannades tåget och genomsöktes av mongolisk gränsbevakning. Det är märkligt hur nervös man blir varje gång man ska ”granskas” av polis, även om alla pass och visum är på plats.

We had visited Moscow, lived for four days on the train and spent a night in Irkutsk. After a several hours long passage along Baikal Lake, the train was stopped and searched through by Mongolian border guards. It’s strange how nervous you get every time you are to be checked by the police, even though your passports and visas are in place.

I gryningen morgonen därpå var vi framme i Ulan Bator. Trötta och förväntansfulla tog vi oss in till stan.

At dawn the following morning we arrived in Ulan Bator, tired but excited.

Trots den tidiga timman och jetlagen som ständigt gjorde sig påmind åkte vi till Gandan-templet för att bevittna morgoncermonin.

Despite the early hour and our jetlag, we went to the Gandan Temple to witness the morning ceremony.

Ljudet av mumlande, nynnande och knarrande golv studsade mellan väggarna när templets besökare gick runt den stora guldstatyn i mitten.

The sound of mumbling, humming and creaking floors bounced between the walls when the temple visitors walked around the great gold statue in the middle.

Vi stannade på området i någon timme och fick bevittna många olika slags ceremonier i de olika byggnaderna. Precis innan vi lämnade smög vi in i en sal där de allra yngsta munkarna höll hus. De sjöng, drog varandra i kläderna och hade lika svårt att sitta still som barn alltid har. Att två nyfikna turister kikade in hjälpte inte precis koncentrationsförmågan, så vi gled därifrån ganska snabbt för att inte störa.

We stayed in the area for an hour and witnessed different kinds of ceremonies in the different buildings. Just before we left, we entered a hall where the youngest monks had gathered. They sang, pulled each other’s clothes and had just as big problems to sit still as children always have. The fact that two curious tourists peeked in didn’t just help the concentration level, so we left quite quickly to not disturb.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om besöket i Ulan Bator, men för att undvika att göra detta inlägg till en roman väljer jag att att sammanfatta det kort: Jag gillade Ulan Bator väldigt mycket. Det är en märklig stad, många intryck påminde mig om peking, men utan trängseln och med mycket mer amerikanska influenser. Även om klyftorna i levnadsstandard var stora bland invånarna fick man ett generellt intryck av att människor var till freds och vänliga.

I could write much more about the visit in Ulan Bator, but in order to avoid making this post into a novel, I choose to summarize it like this: I liked Ulan Bator very much. It is a strange city, many impressions reminded me of Beijing, but not as crowded and with much more American influences. Although the gap in living standards was high among the inhabitants, I had a general impression that people were at peace and very friendly.

Efter en natt i Ulan Bator hämtades vi upp av Zero, en Mongolisk kille i min ålder som skulle guida oss i naturreservatet Gun Galuut de kommande dagarna. När vi körde ut ur staden passerade vi enorma förorter av skjul och nomad-tält, Zero berättade att urbaniseringen lett till att 1,2 miljoner av landets totalt 3 miljoner invånare nu bodde eller jobbade i Ulan Bator och att det i sin tur lett till att de som inte lyckats få en bostad i stan fått flytta hit ut.
Hela bilresan bestod av berättelser om livet i Mongoliet, nomaderna och inte minst historier om Djingis Kahn, som fått ett enormt monument utanför stan.

After one night in Ulan Bator we were picked up by Zero, a Mongolian guy in my age who would guide us in the nature reserve Gun Galuut in the coming days. As we drove out of the city, we passed huge suburbs of shelters and nomad tents. Zero said that the urbanization had led to the fact that 1.2 million of the country’s total 3 million inhabitants now lived or worked in Ulan Bator, and that those who failed to get an apartment in the city had moved here.
The whole car journey consisted of stories about life in Mongolia, the nomads and stories about Djingis Kahn, who had a huge monument outside the city.

Vi fick bo i en Ger i ett Nomad-camp som låg helt avskilt i en stor dal, utan grannar så långt ögat nådde.

We got to live in a Ger in a Nomad camp in a large valley, without neighbors as far as the eye reached.

Vi trivdes så bra här (förutom när man vaknade av att kaminens eld slocknade mitt i natten natten så att temperaturerna sjönk under noll-strecket och man huttrande fick dra på sig täckjacka och mössa och sedan försöka krama varandra till normal kroppstemperatur igen).

We loved staying in our Ger (except from the times we woke up when the fire went out in the middle of the night so the temperatures dropped below zero, and we had to put on our jacket and then try to hug each other to normal body temperature again under the covers).

En dag tog Zero med oss på en tur för att försöka se vilda får i solnedgången.

One day Zero brought us to look for wild sheep in the sunset.

Men resans absoluta höjdpunkt var när ”grann”-nomaden besökte oss med några av sina hästar.

But the best day of the trip was when our ”neighbor” nomad visited us with some of his horses.

Han tog med oss på en ridtur, över ett berg och ner i dalen där han hade sin egen Ger. När man tog sig genom naturreservatets stepper möttes man ofta av häst-, får- eller ko-flockar. Alla boskap vandrade fritt omkring i naturen, under uppsikt av sin ägare. Relationen mellan nomad och djur kändes ömsesidig på ett sätt man sällan får se här, det var så fint.

He took us on a horseback ride, across a mountain and down the valley where he had his own ger. As we traveled through the nature reserve steppes, we often met horse, sheep or cow herds. All the animals walked freely around in nature, under the supervision of their owners. The relationship between nomad and animal felt mutual in a way that we rarely see here.

När vi kom till hans ger blev vi bjudna på mongoliskt te (mjölkigt te med salt i) och bröd. Trots bristen på engelska-kunskaper förvånades jag av hur bra vi lyckades kommunicera. ”Tänk att det finns människor som spenderar sina liv så, i en Ger på en mongolisk stepp tillsammans med sina djur. Eller snarare, tänk att det finns människor som inte lever så”, skrev jag i min dagbok på kvällen. För en liten stund såg jag framför mig hur Sean och jag flyttade ut i ett naturreservat och lämnade city-livet bakom oss, haha.

When we came to his ger, we were invited to have Mongolian tea and bread. Despite the lack of English skills, I was surprised by how well we managed to communicate. Afterwards, I wrote this in my diary: ”Imagine that there are people who spend their lives in one of the Mongolian steppes along with their animals. Or rather, imagine that there are people who doesn’t live like that”. For a moment I imagined how Sean and I moved into a nature reserve and left the city life behind, haha.

Familjen hade skaffat en ny hund, som skulle få hjälpa till att valla kor och får så fort han vuxit sig stor och stark.

The family had a new dog, who would help to herd cows and sheep as soon as he had grown big enough.

Efter att vi sagt hejdå och åkt tillbaka till vårt camp kunde vi inte sluta tänka på vad vi just varit med om, så vi övertalade Zero att fråga nomaden (som jag tyvärr inte minns namnet på) om vi kunde få låna två hästar igen. Han gick med på det förutsatt att han skulle lyckas fånga in dem, eftersom han precis släppt ut dem i flocken igen.
Eftersom han själv behövde arbeta, fick vi rida iväg själva. Hästarna hade mer egen vilja än de väldresserade ridskoleponnys jag är van vid (då de större delen av sina liv lever vilt i flock), och istället för smacka lyssnade de endast om man ropade ”tjo!”. Jag var rakt igenom lycklig den eftermiddagen.

After saying goodbye to the family, we couldn’t stop thinking about what we just had experienced, so we persuaded Zero to ask the nomad if we could borrow two of his horses again. Luckily he agreed.
Since he had to work, we got to ride off by ourselves. The horses had a stronger own will than the well-trained riding school ponies I’m used to (probably since they live most of their life wild), and the only word they listened to was when we shouted ”tjo!”. I was completely overwhelmed by happiness, that afternoon.

När vår tid i Campet närmade sig sitt slut ville Zero visa oss en sista sak; ”turtle rock”. Det var precis vad det lät som- en (jättestor) sten som såg ut som en sköldpadda. En lokal stolthet.

When our time in the camp reached its end, Zero wanted to show us one last thing; the ”turtle rock”. Thats right, a giant rock that looked like a turtle. Apparently a local pride, haha.

Vi fick klättra upp och sätta oss på sköldpaddans rygg för att blicka ut över landskapet.

We got to climb up on the back of the turtle to look out over the landscape.

Magiskt.

Breathtaking.

Någon dag senare befann vi oss på tåget åter igen. Denna gången på vår mot Peking.

Some day later we found ourselves on the train again. This time on our way to Beijing.

Read my other posts about the transsiberian trip here:
PT 1- MOSCOW
PT 2- LIFE ON THE TRAIN
PT 3- LAKE BAIKAL

GREEN FLARES

Pants and top- Loavies, shoes- Adlink: FILA, jacket- Adlink: Brixtol

Hej på er! Ville bara kika in här och slänga in en o-tro-ligt bekväm outfit från förra veckan.
Nu börjar upptakten till jullovet märkas i jobb-väg, saker som ska hinnas med innan vi får ta ledigt börjar hopa sig. Jag har fått skruva upp produktiviteten rejält för att hinna med allt denna vecka, nära på all vaken tid har spenderats på kontoret. MEN igår unnade vi oss ett avbrott och gick på öppningen av GQ bar i ett slott i Grunewald. Ett par glas champagne och god mat får väl vilken mördarvecka som helst att kännas lite lättare, haha. Puss!

Just wanted to say hi and show you an incredibly comfortable outfit from last week.
Just like before every holiday, I have so much work to do before I can get my time off. I’ve had to increase my productivity to the maximum to keep up with everything this week, close to all my hours awake are spent at the office. Yesterday we treated ourselves with a work-free night, and went to the opening of GQ bar in a castle in Grunewald. A couple of glasses of champagne and good food makes even the hardest week a little easier, haha. Hugs!

7 MONTHS WITH TIMBERLAND

I våras ingick jag ett long-term samarbete med Timberland. I sju månader har jag fått presentera olika delar av 2017’s kollektion, och nu är det dags att knyta ihop säcken. Låt oss kika på dojjorna jag plåtat:

Last spring, I entered a long-term collaboration with Timberland. For seven months, I’ve been presenting parts of the 2017 collection, and now it’s time to wrap it up. Let’s have a look at the shoes I’ve shot:

Vi börjar i ett krispigt vår-Berlin, då jag invigde samarbetet i pastellfärgade båt-skor på promenad med Trisha. Några veckor senare gled jag runt i Nice med en ljusblå variant.

It all started in the crisp Berlin spring, when I was wearing pastel-colored boat shoes on a walk with Trisha. A few weeks later I hung out in Nice in the baby blue version.

Sedan kom sommaren och vi gjorde en blixtvisit i Paris. Då passade jag på att bära mina nya Timberland-sneakers. Eftersom Parisbesök nästan alltid innebär mycket promenerande (man vill ju se så mycket av stan man bara kan) så var det ett taktiskt val- de är nämligen otroligt bekväma.

Then the summer came and we did a quick visit in Paris. Then I was wearing my new Timberland sneakers. Since Paris visits almost always means a lot of walking (I mean, you want to see as much of the beautiful city you can), that was a tactical choice of shoes because they are incredibly comfortable.

I september, precis innan vi reste iväg med Trans-sibiriska järnvägen gick jag in dessa gråa beauties. Tycker att den här färgen ger en sååå fin kontrast i outfits!

In September, just before we traveled with the Trans Siberian Railroad, I started using these gray beauties. I really think this color gives a really nice contrast in outfits!

Sist men inte minst- samarbetet avslutades med mina favoriter. Dessa mossgröna mocka-boots har fått värma mina frusna tår och pigga upp mina svarta outfits i november och december. Hur fina?!

Last but not least, the cooperation ended with my favorite pair so far. These moss green suede boots have warmed my frozen toes and added color to my black outfits in November and December. YUM.

Jag trivs verkligen att jobba i längre projekt då man hinner skapa en relation till företaget i fråga. Jag har fått upptäcka att Timberland gör så mycket mer än de klassiska vinterkängorna: de har sandaler, sneakers och mycket mer. Vilka av dojjorna ovan tycker ni mest om?

I really enjoy working in longer projects like these, when you have time to create a relationship with the brand. I’ve had so much fun during these months, and learnt that Timberland does so much more than just the classic winter boots: they have sandals, sneakers and much more. Which of the shoes above are your favorites?

WEEKLY UPDATE- SAFFRON BUNS, GIRL GYMS AND A PARENT-FREE XMAS

Lyssna på detta: Julafton är nästa vecka! HUR märkligt känns inte det? När jag var yngre kändes december som en ändlös ocean av pepparkaksbak, kott-tomtar, julkalendrar och glasyränglar. Nu hinner man precis sätta upp julstjärnan och börja planera sitt firande innan julafton knackar på dörren.
Okej- dags för min weekly update:

Listen to this: Christmas Eve is next week! How strange isn’t that? When I was younger, December felt like an endless ocean of gingerbread baking, pine cone-santas, christmas calendars and sugar glaze angels. Now I just have time to put up the xmas lights and start planning my celebration before Christmas eve is around the corner.
Okay for my weekly update:

Veckans fejs: Det är dags att inse att det inte är lönt att lägga tid på smink och hår såhär års. Håret kommer ändå stå på ända efter att man haft på sig mössa, och sminket kommer bara hålla till den sekund man kliver utanför dörren, då blöt-snön möter fejset och snoret börjar rinna. Bättre att lägga sin tid på något annat framöver.

This week’s styling: It’s time to realize that it’s not worth it spending time on makeup and hair this time of year. The hair will be all messy after wearing a beanie anyway, and the makeup will only last until the second you step outside the door, when the wet snow meets your face and your nose gets runny. Better to spend time on something else.

Veckans bästa beslut: Att skaffa gymkort! När jag hör ordet ”gym” tänker jag direkt på svettdroppar på golvet, stönande snubbar och maskiner som alltid är lastade med de tyngsta vikterna när man sätter sig. MEN förra veckan skaffade jag, Tilda och Emma kort på ett tjej-gym där den enda duden inom synhåll är den manliga boxnings-torson. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att gym kunde vara en så härlig plats; tjejkompisar som snackar skit på varsitt löpband, en dam som spänner sig framför spegeln, någon som endast tränar sin rumpa och en mamma som gör biceps-curls med barnvagnen vid sin sida.

This week’s best decision: To get a gym card! When I hear the word ”gym”, all I think about is sweat drops on the floor, groaning dudes and machines loaded with the heaviest weights before you sit down. BUT last week, Tilda, Emma and I got a gym card on a girl’s gym where the only dude in sight is the male boxing torso. I could never imagine that gym could be such a nice place to be at; girlfriends talking about life while cross-training, a lady posing in the mirror, a women who puts all her focus on training her ass muscles and a mother who makes biceps-curls with her kid an a stroller by her side.

Veckans tanke: För första gången i mitt liv ska jag spendera min jul utan mamma och pappa. Jag och Sean kommer fira med hans familj i Stockholm, eftersom mina päron är på husbilsäventyr i Portugal. Det ska verkligen bli supermysigt att fira i Stockholm, men visst kommer det kännas lite tomt.

The thought of the week: For the first time in my life, I’ll spend my Christmas without Mom and Dad. Me and Sean will celebrate with his family in Stockholm, since my parents are on house car adventures in Portugal anyway. I’m really looking forward to celebrating in Stockholm, but it will feel a bit empty without them.

Förra veckan: Last week:

Förra veckan spenderades med gym, jobb, lussebulls-bak, kompis-middagar och keramik. Jag måste klappa mig själv på axeln för att jag varit så duktig på att planera in mysiga aktiviteter på sistone, det får mig att må så bra.

Last week was spent with gym-workouts, work, saffron bun making, dinners with friends and pottery. I have to pat myself on the shoulder for being so good at organizing nice activities for myself lately.

Veckans inlägg: Tänkte visa er en nice outfit, berätta om hur det var i Mongoliet, recapa ett samarbete och kanske något mer. Hojta om ni har några önskemål!

The posts of the week: I’m planning on showing you a nice outfit, tel you about how it was in Mongolia, recap a collaboration and maybe something more. Lemme know if you have any wishes!

Ha en fin vecka bubbisar!!!

Have an amazing week buddies!!!

MY WISHLIST

Lördagshälsningar till er alla! Idag hänger jag i keramikstudion och kladdar med glasyr. Under tiden tänkte jag bjuda på en kombinerad inspirationsmoodboard och önskelista. Jag har verkligen tänkt och tänkt, men inte kunnat komma på så många materiella ting jag önskar mig i år. Det som jag lyckades pressa fram var:
1. Konst att ha på väggarna hemma. Konst är ju väldigt personligt och helt omöjligt att köpa till någon annan, men jag tänker mig kanske någon slags presentkort eller voucher. Eller en tavla från någon av mina målande vänner.
2. En katt. NEJ, detta är inte heller en bra present att ge till någon annan. Trots att det inte passar min livsstil finns det inget jag hellre vill ha just nu. Shoot me.
3. Valfritt plagg i manchester.
4. En plats i keramikstudio, alternativt en keramik-kurs! Vill så himla gärna fortsätta arbeta med lera, det gör mig så himla himla gott i lill-själen.
5. Accessoarer! Jag har verkligen inte plats för mer kläder, men skulle älska att få ett glammigt skärp eller en rolig ögonskugga att leka med.
– Vad står högst upp på era önskelistor i år?

Hope you’ve had a lovely Saturday morning so far! Today I’m back in the pottery studio, painting my pieces. Meanwhile, I’m showing you this combined inspirational moodboard and wishlist. I’ve really thought about it for a long time, but not been able to come up with so many material things I wish for xmas this year. What I managed to come up with:
1. Art to put on the walls at home. Art is very personal and almost completely impossible to buy for someone else, but I’m thinking about some kind of gift card or voucher. Or a painting from one of my artist friends.
2. A cat. NO, this isn’t either a good gift to give to someone else. Although it doesn’t suit my lifestyle, there is nothing that would make me happier right now. Shoot me.
3. All kinds of clothes in Corduroy.
4. A ceramic/pottery studio space, alternatively a ceramic/pottery course! I would love to continue to work with clay, I really feel that working with my hands in that way is very good for me.
5. Accessories! I really don’t have room for more clothes, but would love to have a cool belt or a funny eyeshadow to play with.
– What’s on top of your wishlists this year?