2016, I LIKED YOU BUT I WON’T MISS YOU

Förra året hoppade jag ju över min årliga långdragna årsresumé och sammanfattade året på ett lite mer personligt sätt i list-form istället (a lá ALLA bloggers i sverige, haha). Känns som att det är intressantare för både er och mig. 2016 har varit ett otroligt märkligt år. Lärorikt, spännande och intressant, men harmoniskt och lätt var det fan inte. Vi tar en titt:

Last year I skipped my annual year recap and wrapped up the year with a little more personal way, with a list. That feels more interesting, both for you and me. 2016 has been an incredibly odd year. After these 12 months I’m wiser, happier and stronger, but it has been very tough. Let’s take a look:



Finns det något du kunnat säga till dig själv den första januari som förberett dig på året?

”Ebba- just nu känns allt bajs. Tyvärr kommer det göra det ett tag framöver. Men det blir bättre! Om ett år kommer du vara starkare och gladare, även om det inte känns så nu.”

Is there anything you would say to yourself on January 1 2016 to prepare yourself for the year?
”Ebba- right now everything feels like shit. Unfortunately, it will do so for a while. But it gets better! In a year you will be a thousand times stronger and happier – and just as confused.”

Vad är du mest stolt över?
Att jag inte låtit mitt dåliga mående paralysera mig, utan snarare använt den negativa energin som en drivkraft för att ta mig till nya ställen i livet. Att jag lärt känna så många helt fantastiska, otroliga människor när jag känt mig som mest ensam. Att jag tog skolan på allvar och spenderade veckor vid skrivbordet inför matteprovet- och sedan klarade det utan problem.

What are you proud of?
That I didn’t let my mood paralyze me, that I rather used the negative energy as fuel to get to new places in life. I got to know so many absolutely fantastic, incredible people when I felt the most lonely. I took school seriously and spent by my desk before the big maths test- and that I nailed it.


Chop Chop!

Gjorde du något 2016 du aldrig gjort förut?
Klippte håret! Började plugga! Umgåtts med fler snubbiga snubbar än någonsin förr och andra personer som är väldigt olika mig. Skiftat fokus i mina relationer från hur jag uppfattas till vad jag kan få ut av relationen i fråga. Rest till nya platser. Känt mig heartbroken. Firat jul utomlands. Bott i GBG.

Did you do anything in 2016, you’ve never done before?

Cut off my hair! Started studying! Spent time with people who are very different from me. Shifted the focus in the way I look at relationships from how people look at me to what I can get out of the relationship. Traveled to new places. Been heartbroken. Celebrated Christmas abroad.


First of may in Berlin.

Tre bästa minnena?
1. Första minnet infann sig ganska tidigt på året- nämligen i februari då jag och några av mina absolut närmsta vänner flöt i det turkosa vattnet utanför en karibisk ö och fick bevittna en havssköldpadda beta sjögräs i lung och ro några meter under oss. // 2. Första maj-fest i Berlin. Jag känner mig euforisk för första gången på länge. Jag spenderar hela dagen med att dricka mängder bubbel i vårsolen med nyvunna vänner som jag på bara ett par månader känt en otrolig connection till, och får gosa med en snubbe som gör mig glad för stunden (även om det inte skulle komma att betyda något mer). 3.// Första skoldagen. Kände en sådan stark connection till alla mina tidigare skolstarter- i barndomsbyn, högstadiet, gymnasiet när jag gick från vagnen med nyinköppta böcker i ryggsäcken. Allt kändes nytt och fräscht och positivt.
Även: De varma augustidagarna vid sjöar i Berlin, liggandes i högar med tjejerna. Att se pricken som symboliserar mamma och pappa på hitta mina vänner-kartan röra sig runt i Europa och få höra om deras äventyr via skype.

Three best memories?
1. First memory appeared quite early- in February when some of my absolute closest friends and I was floating in the turquoise waters by the shore of a Caribbean island and got to witness a wild sea turtle eating seagrass a few meters below us. // 2. May Day celebration in Berlin. I feel euphoric for the first time in a long time. I spend all day with drinking sparkling wine in the spring sunshine with new-found friends that I in just a few months felt an incredible connection to, and got to cuddle with a guy who made me happy at the moment (although it wouldn’t turn out mean anything) . 3.// first day of school. Felt such a strong connection to all of my former school starts when I walked over the school yard with new books in my backpack- kindergarden in the village I grew up in, junior high, high school. Everything felt new and fresh and positive.
Also: The hot August days by the lakes in Berlin, lying in piles with the girls talking and listening to music. To see the dot that symbolizes mum and dad on the gps map on my iPhone move around in Europe and hearing about their adventures via skype.

Vilka länder har du besökt?
Fler än någonsin! Tror tyvärr att det i grunden kommit från någon slags rastlöshet, en dum önskan om att kunna resa ifrån sina problem. Å andra sidan har det lett till massor av äventyr. Jag har rest till: USA, Mexico, Bali, Puerto Rico, Danmark, Estland, Belgien, Frankrike, Island, Italien, Grekland, Tyskland. Säkert fler.

Which countries have you visited?

More than ever! Unfortunately I think it’s because of some kind of restlessness within me, a silly desire to travel away from my problems. On the other hand, it has led to lots of adventure. I’ve traveled to: USA, Mexico, Bali, Puerto Rico, Denmark, Estonia, Belgium, France, Iceland, Italy, Greece, Germany. Surely more.



Något du är tacksam över?

Åter igen- alla nya vänner.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gjorde i våras när jag återvände till Berlin efter att alla mina vänner lämnat stan. Men så snubblade jag in i Alva och Linneas lägenhet i Neukölln en söndagsmorgon med en skumpaflaska i ena handen och en förpackning juice i den andra. Att jag ens åkte dit var ren slump- min roomie hade bailat i sista stund och ville inte följa med och jag skulle flyga till Bali för jobb morgonen efter och hade egentligen inte alls tid, men så slutade det med att vi spenderade hela dagen tillsammans, och innan jag hunnit backa eller krångla till det hade jag ett otroligt gäng att kalla vänner.
Även: Kompisgänget i GBG som välkomnat mig med öppna armar. Utan dem hade jag antagligen suttit ensam i gnusses gamla lägenhet utan tid eller ork att ge mig ut på jakt efter nya vänner.
Dessutom: Mina fina, fina, uå-vänner, som inte längre bara bor i UÅ men som trots location finner tid och tillfälle att besöka varandra och finnas där i jobbiga tider trots distans. De ska ha guldmedaljer allesammans.
Slutligen: Att min familj mår bra. Att min syster är på en bra plats i livet och mamma och pappa reser europa runt med hundarna. Att jag inte känner mig orolig för deras mående för en sekund, utan endast ser dem som ett stöd och inspiration.

What are you thankful for?
Once again- all new friends.
I’ve never felt so alone as I did last spring, when I returned to Berlin after all my friends left town. But then I stumbled into Alva and Linnea’s apartment in Neukölln a Sunday morning last spring with a champagne bottle in one hand and a pack of juice in the other. Before I had time to back off or complicate it, I had an incredible bunch of friends to call.
Also: My dear gang in GBG who welcomed me with open arms. Without them I probably would be alone in gnusses old apartment with no time or energy to give me out in search of new friends.
Also: My always loved friends from the times un Umeå, who are no longer living there but despite the distance will find the time and opportunity to visit each other and be there in tough times. They should have gold medals.
Finally: That my family is in such a good place. My sister is happy, and mom and dad are traveling around Europe with the dogs. I don’t feel worried about their mood for a second, I just get to see them as a support and inspiration.



Något du gjort mer än tidigare år?

Pratat med Fanny via skype. Jag skojar inte, vi pratar he-la tiden, hon har varit som min inre peppcoach i höst.
Flugit. Har spenderat så oändligt många timmar på flygplatser. Utmanat mig själv socialt, både genom att träffa nya människor och umgås med människor som inte liknar mig (obs, utan att bli nämnvärt mer socialt kompetent).

Something you’ve done more than previous years?
Talked to Fanny via skype. I’m not kidding, we’re talking aaaaall the time. She has been my life coach every day.
Traveled by plane. I have spent an endless amount of hours at airports. Challenged myself socially, through both meeting new people and hanging out with people who are not like me.


One of veeery few workout sessions this year.

Något du gjort mindre?
Tränat. Hehe.

Something you’ve done less this year than your previous?
Worked out. Hehe.

Vad ångrar du?
Att jag aldrig tog mig tid till att börja i terapi eller i alla fall prata med någon som förstår sig på sådant som händer i huvet.

What you regret?
That I never took the time to begin therapy or at least talk to someone who understands what happens in the human brain sometimes.

När grät du?
Jag har gråtit mer än någonsin i år. I kompisars knän i Umeå, planlöst strosande på gator i Mexico, via skype, mot ryggen på en mopedförare på en balinesisk ö, ner i min kudde i Berlin, vid matbordet i stugan, skedande med någon. Någonstans i somras tog tårarna slut. Inte för att något drastiskt hände, för att jag fått någon insikt eller slutat tycka synd om mig själv. Det var som att kroppen gav mig en signal genom att strypa tillförseln till tårkanalerna. Dags att blicka framåt.

When did you cry?
I’ve cried more than ever this year. In my friends’ knees in Umeå, aimlessly strolling on the streets in Mexico, via Skype, against the back of a moped driver on a Balinese island, down into my pillow in Berlin, at the dinner table in the cottage, spooning someone. Somewhere in the summer, there were no tears left. Not that something drastic happened, it was just like my body gave me a signal by restricting the supply to the tear ducts. Time to move forward.


Into the Valley 2016.

Vad ser du fram emot nästa år?
Har i ärlighetens namn inga extravaganta planer alls. Ska gå igenom ännu en flytt (är.så.less.på.att.flytta.nu.),ha två månaders praktik (vilket känns otroligt spännande!! Men även otroligt läskigt att för första gången jobba med något fristående från bloggen), dessutom råkar jag sitta på spontanköpta biljetter till into the valley i Estland i sommar (men än så länge inget resesällskap, hehe. Help!) i övrigt är mitt år rätt fritt och det känns otroligt skönt.

What are you looking forward to next year?

Honesty, I have no extravagant plans at all. But I do have a two-month internship (which feels incredibly exciting!! But also incredibly scary to for the first time working with something separate from the blog). I also happen to have spontaneous bought tickets for into the Valley in Estonia this summer (but so far no travel companion, hehe. Help!). The rest is yet to come!

2017- JAG ÄR REDO!

2017- I’M READY!

9 responses to “2016, I LIKED YOU BUT I WON’T MISS YOU

  1. E skriver:

    Hi! I’ve been following your blog for years now and even though I don’t follow many fashion blogs anymore, yours is still the one I check regularly. I’m living in Estonia and if you need any travel tips here, you can write me an e-mail and I’ll try my best to give you some advice. Keep up the good work with your blog! ♥

  2. Ljuva Julia skriver:

    Det här var en helt sagolik smmanfattning och jag som är sporadisk läsare känner att jag verkligen hänger med 😀 😀

  3. Ria skriver:

    You look like you had a hell of a year, love these images.

  4. Shahmir skriver:

    Love the dresses all year long
    coopanz.com

  5. Ella skriver:

    Du är så himla fin och stark, en stor inspirationskälla för mig, inte bara modemässigt. Kram på dig <3

  6. sara skriver:

    Sounds that you grew up. Keep it up!!! <3

    http://7-sevendays.blogspot.it/

  7. Lucie skriver:

    I really hope that 2017 will be a better year for you than 2016 and for all of us as well! 🙂
    Lucie, xx

    http://thefrenchpier.blogspot.com/

  8. Ellen skriver:

    Så fin årssammanfattning!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *