EVERYDAY

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag på bästa sätt ska kunna berätta för er om mitt sommarlov. Jag har så mycket intryck jag vill dela med mig av, men vill liksom inte tvinga er att läsa en hel roman heller. Därför har jag valt att dela upp det i korta stunder som på något vis fastnade i mig. Här, från vår allra första semestervecka, har vi nio små vykort från Öland:

I’ve been thinking about how to tell you about my summer vacation in the best way possible. I have so many impressions I want to share with you, but I don’t want to bore you with an entire novel either. Therefore, I’ve chosen to divide it in short moments that somehow stuck with me after the trip. Here’s nine moments from our very first vacation week spent on Öland:

Semesterns första dag spenderades på flygplan och flygplatser. Vi försökte slumra mot varandras axlar och i varandras knän i olika skeva konstellationer, men jag lyckades aldrig zona ut tillräckligt mycket för att somna. Satt och funderade på hur de kommande veckorna skulle te sig, hur det skulle vara att bo tillsammans med Seans familj, jobbet jag lämnat bakom mig och vilka vänner vi skulle anförtro vattnandet av våra plantor åt.

We spent the first day of the holiday on airplanes and airports. We tried to sleep on each other’s shoulders and in each other’s knees in different skewed constellations, but I never managed to relax enough to fall asleep. Reflected on how the coming weeks would be, how it would be to live with Sean’s family, the work I left behind me and which friends we should entrust with the watering of our plants.

Han visade mig skogen på Ölands norra spets, där vinden format trädstammarna till slingrande bläckfisk-armar och vrak från båtar som gått på grund spolats upp på stränderna. Samma stigar som han sprungit på som barn och “alltid haft en pinne i handen”.

He showed me the forest on the northern tip of Öland, where the wind has shaped the trees to winding octopus arms and wrecks from ships had flushed onto the beaches. We walked on the same paths he sprung on as a child “always had a stick in his hand”.

De första mornarna vaknade jag med en dunkande huvudvärk och försämrad syn. Som någon slags baksmälla efter det senaste halvårets jobb och plugg, läkaren jag besökte misstänkte migrän. Tack och lov hann värken försvinna innan jag hann få tag på värktabletterna jag fick utskrivna.

The first mornings I woke up with a throbbing headache. Almost like some kind of hungoverness from the last six months of work and studies, the doctor I visited suspected migraines. Thankfully the pain disappeared before I got hold of the painkillers I got prescripted.

Det var svårt att anpassa sig efter den nya livsrytmen, inte kolla mailen varje kvart och inte se sina omgivningar som “potentiellt content”. Då humöret sjönk och det kliade i fingrarna som mest smet jag iväg på springturer längs med kusten och genom det närliggande samhället. Stannade till och blev kompis med ett gäng kossor som spenderade sitt allra första sommarbete med att i lugn och ro avverka gräset som växte vid vattenbrynet. Jag kände den klassiska löpar-euforin precis då himlen öppnade sig och det började regna. När jag kom tillbaka till gården sprang jag rakt ut i havet istället för in i huset eftersom jag ändå var helt genomvåt. “Du blir så himla lugn och glad varje gång du sprungit” sa Sean senare på kvällen.

Sometimes it was hard to adapt to the new rhythm of life, not check the mail every ten minutes and not see my surroundings as “potential content”. When the mood dropped and the restlessness stroke me the hardest, I went out running along the coast and through the nearby community. Stopped and became friends with a bunch of cows who spent their very first summer outside calmly eating the grass growing by the waterline. I felt the classic runner’s high just as the sky opened and it began to rain. When I got back to the yard I ran straight into the ocean instead of entering the house since I was completely soaked anyway.
“You always get so calm and happy after a run,” Sean said later that evening.

Vi klättrade på raukarna och studerade fossiler från utdöda djurarter i kalkstenen. På vissa av dem hade svarta och lila glittrande kristaller bildats.

We climbed the rauks and studied fossils from extinct animal species in the limestone. On some of them, black and purple sparkling crystals had formed.

En eftermiddag virvlade Susanna, Lou och Ellen in på gården. Efter flera dagars lugnt semester-liv blev vi omtumlade av det nya tempot. Vi badade, pratade, lagade mat och morgonen därpå försvann de iväg i fina klänningar för att gå på det bröllop de egentligen besökt ön för att gå på- och lämnade gården lika tyst och lugn som innan.

One afternoon, Susanna, Lou and Ellen swirled into the yard. After several days of peaceful vacation life, we were overwhelmed by the new pace. We bathed, talked, cooked food and the morning after they disappeared in nice dresses to go to the wedding they in the first hand visited the island to attend, and left the yard as quiet and calmly as it was before.

En kväll hörde Seans mamma någonting krafsa inne i kaminen. Där inne låg en sotig fladdermusbebis som ramlat ner från boet uppe vid skorstenen på taket. Jag fick akut hjärtkramp av att titta på den förvirrade krabaten som klamrade sig fast på Seans tygklädda händer, jag hade aldrig sett något liknande.

One night, Sean’s mom heard something strange inside the stove. When Sean opened, there was a sooty baby bat that had fallen down from the roof through the chimney. I heart cramped just by looking at the cute and confused little creature clinging to Sean’s fabric covered hands. I had never seen anything like that.

Sista kvällen gjorde Krille oss sällskap. Vi pratade om livet, åt chips och kvällsbadade bland alla maneter i havet (även dessa varelser var en helt ny bekantskap för mig, men som istället för något i stil med moderskänslor fick mig att känna en märklig blandning av fascination och obehag).

Our last night, Krille made us company. We talked about life, ate chips and swam among all the jellyfish in the ocean (also these creatures were a totally new acquaintance for me, an acquaintance which made me feel a strange mixture of fascination and discomfort).

Det kändes lite vemodigt att lämna Öland, tio dagar efter att vi först landat. Framför allt landskapet på ön var så mycket häftigare än jag föreställt mig. Alvaret, de enorma majsfälten, raukarna och fornlämningarna.

It felt a bit sad to leave Öland ten days after our arrival. Especially the landscape on the island was so much more exciting than I could have imagined beforehand. “Alvaret”, the huge cornfields, the rauks and all the ancient remains.

Känns som att en ocean av tid flutit förbi sedan sist jag gjorde en veckouppdatering. Jag har ändå saknat detta format i bloggen, att få en tydlig start på veckan och sammanfattning av förra.

Feels like an ocean of time has passed by since I last made a weekly update. I’ve actually missed doing these kinds of posts, it just gives me a nice moment to plan the week ahead and think about the one that passed.

Veckans start: Vaknade tidigt och satte mig på kontoret. Kopplade in alla sladdar, rensade upp bland kvittona och tog ner de gamla anteckningarna från anslagstavlan för att ge plats åt nya. På sätt och vis känns det lite som en skolstart, saknas bara ett pennfack med nyinköpta pennor och doftsuddgummin. Har sååå mycket att ta tag i på jobbfronten efter semestern, men det känns kul att vara tillbaka.

The start of the week: I woke up early and sat down by my desk in the office. Plugged in all the wires, cleaned up among the receipts and removed the old notes from the notice board to make room for new ones. In a sense, it feels a bit like a school start, except that I don’t have a backpack with new pens, scented rubbers and note books with disney characters on the covers. I’ve got so much to do work-wise now after the holiday, but it still feels fun to be back.

Veckans bästa: Att Björk, Siri och Waldemar väntade innanför ytterdörren när vi kom hem. De är på besök i Berlin nu i augusti och vi har redan hunnit spendera hela lördagskvällen ihop, gå på söndagsloppis och avsluta det hela med italienskt käk, pale ale och gelato. Känner mig blessed.

Best of the week: Björk, Siri and Waldemar were waiting inside the front door when we got home a couple of days ago. They are visiting Berlin now in August and we have already spent the whole Saturday night together, gone on a sundayflea market and spent an afternoon with italian food, pale ale and gelato. I feel so blessed.

Förra veckan: Var ju i Milano och plåtade! Tänkte faktiskt göra ett separat inlägg om den resan så tills dess bjussar jag bara på dessa bilder på en hungrig Ebba efter en heldags plåtning. Ett av mina bästa partytrick är förresten att jag kan göra min mun jätteliten, som på bilden ovan. Imponerande va? Inte?

Last week: I spent my last day in Umeå with my sister and her boyfriend, and then wet to Milan to do a shoot. I planning to make a separate post about that trip so until then all you get are these pictures of a hungry Ebba after a full day’s shooting. One of my best party tricks is by the way that I can make my mouth very very tiny, like in the picture above. Impressive? No?

Veckans känsla: 100% hem ljuva hem, there’s no place like home, borta bra men hemma bäst, und so weiter. Jag är nästan redo att brodera en stor väggbonad med orden “home sweet home” att sätta upp i vardagsrummet. Har längtat så mycket efter att få pyssla i lägenheten och fortsätta vårt lilla inredningsprojekt!

The feeling of the week: 100% home sweet home, there’s no place like home, home is where your heart is, und so weiter. I’m almost ready to put up a cheesy painting with the words “home sweet home” in the living room, haha. I’ve longed so much after continuing our little interior project!

Veckans moodboard: Känner för att höstrensa bland mina ägodelar, skaffa ett par nya höst-dojjor och kika på fina soffbord.

This week’s moodboard: I feel like getting rid of some of my clothes and things to make room for new stuff, get a nice pair of autumn shoes and look for a nice coffee table.

Veckans inlägg: Vet inte, har inte riktigt kommit in i blogg-tänket än. Att producera content varje dag känns fortfarande rätt avlägset, haha. Jag har väl lite lösa planer på att visa bts-bilder från Milano, skriva något lite mer personligt och kanske reflektera och berätta lite kring mina sommaräventyr. Vi får se vad jag hinner med!

The week’s post: Do not know, to be honest I haven’t really entered the blogging-mode yet. Producing content every day still feels pretty far away, haha. I’ve got some resolute plans to show you bts photos from Milan, write something a bit more personal and maybe reflect and tell you a little about my summer adventures. We’ll see!

Sweater- ADER, Dress- HERE, Shoes- HERE

Hej alla glada! Här är resten av looken jag gav er en tjuvkik på förra veckan. Älskar min nya tröja från favvomärket ADER Error! Om ni inte kollat in dem när jag skrivit om dem tidigare tycker jag verkligen att ni ska passa på att göra det nu. Verkligen en ultimat kombination av lekfullt, oversize, snygga silhuetter och androgynitet. Mums!

Hello happy people! Here’s the rest of the look I gave you a sneak peek of last week. I just love my new shirt from ADER Error! If you didn’t check them out when I wrote about them earlier, I really think you should do it now. Truly an ultimate combination of playfuless, oversized fits, stylish silhouettes and androgyness. Yum!

Veckans bästa: Att vi i skrivande stund sitter på Arlanda och väntar på att få boarda planet till Kalmar. Vilken himla känslomässig RELEASE ändå. Inte haft såna här sommarlovskänslor sedan sommaren 2013, sista sommarlovet innan studenten.

Best thing this week: That we, while I’m writing this, are at Arlanda, waiting to get on the plane to Kalmar. In other words, we have finally left our apartment in the city to get some fresh countryside air. I haven’t had this strong springbreak feelings since the summer of 2013, which was my last summer vacation before I graduated.

Veckans kläder: Kämpade med att packa så lite kläder som möjligt. Även om jag tycker att det är kul att välja kläder, fota och skriva hör det till jobbet för mig, vill minimera allt sådant under resan för att komma tillbaka med maximal pepp och inspiration efter sommaren. Allt blir ju roligare om man får längta lite, menar jag. Därför kommer jag nog gå omkring i ungefär samma kläder från Juli till Augusti.

The clothes of the week: I’ve packed as little clothes as possible. Even though I think it’s fun to choose clothes, shoot and write, that’s too work-related for me. I want to minimize all these things during the trip to get back with a maximal amount of excitement and inspiration after the summer. Everything becomes more fun if you get to miss it sometimes, right? Therefore, I’ll probably walk around in about the same clothes from July to August.

Veckans underhållning: Ska läsa böcker jag inte hunnit läsa under våren och låta sommarpratarna stå på in bakgrunden. Som det ska vara på semester.

Week’s Entertainment: I will read the books I haven’t read during the spring and leave the summer radio on in the background.

Förra veckan: Last week:

Satt hemma och jobbade större delen av förra veckan, enda gångerna jag verkar fått för mig att fota något har varit i mat-relaterade situationer, haha. Någon taiwanesisk lunch mitt i veckan innan Sean försvann iväg för att göra musik åt dansföreställningen han jobbat med, och jag i lördags då vi var ett gäng som åt pizza hemma hos oss.

I sat at home working most of last week, the only times I remembered to take photos was in food-related situations, haha. Some Taiwanese lunch in the middle of the week before Sean went to make music for the dance performance he’s working with, and one from Saturday when we were a bunch of friends having pizza at our place.

Veckans utmaning: Att släppa taget om alla måsten och faktiskt tillåta mig själv att bara vara. Skita i kläd-val, smink och hår. Låta saker och ting ta sin tid, inte bli rastlös och hetsig så fort psyken inte hela tiden stimuleras aktivt, utan faktiskt tvinga mig själv att ha lite tråkigt för första gången på säkert tio år. Det blir spännande att se vad som händer inuti. Kanske ingenting, kanske massor.

The challenge of the week: To let go of all the musts and actually allow myself to just be. Don’t care about looks; clothing choices, makeup and hair. Let things take time, don’t get restless as soon as I’m not constantly stimulated by something, but actually force myself to be a bit bored for the first time in ten years. It will be exciting to see what’ll happen inside. Maybe nothing, maybe a lot.

Veckans inlägg: Jag har ordnat inlägg som kommer dyka upp här var och varannan dag fram tills Augusti, oroa er inte. Denna vecka står bland annat några bilder jag fotat för Wranglers senaste kollektion och en mycket bra liten Berlin-guide på menyn.

The posts of the week: I have scheduled posts that will pop up here every other day until August, don’t worry. This week, among other things, I’ll show you some pics I shot for Wrangler’s latest collection and give you some very handy Berlin tips, for example.

PUSS OCH KRAM älsklingar! Ha några fantastiska sommarveckor nu. Rätt vad det är kommer jag väl dyka upp här med något live-inlägg också, men annars hörs vi igen i Augusti. Vad glad jag är att ni hänger med mig.

HUGS AND KISSES! Have some amazing summer weeks now. Okay, I’ll probably show up here with some live posts too sometimes, but otherwise I’ll be back for sure in August. I’m so happy and grateful that you guys keep on following me.

Chairs and pland stand- OK DESIGN

De senaste veckorna har Sean och jag jobbat med att få uteplatsen, som förut bara var en yta med grus och skräp, till en mysig liten oas att hänga i. Vi har grävt upp marken, lagt ut fina plattor som blev över efter att vi la golv i badrummet, planterat olika skugg-tåliga växter (eftersom det ligger på en innergård har vi inte så mycket sol att jobba med) och sått gräs på de ytor som plattorna inte täcker. Ska bli så kul att visa er så fort allt växt till sig lite!

Häromdagen kom äntligen pricken över i:et- dessa två stolar från OK Design. Ni minns kanske acapulco-stolen vi redan har i vardagsrummet? Dessa är aningen nättare, och runda till formen. HUR fina är de inte? Eftersom vi jobbar med en väldigt begränsad yta så är två luftiga designs som dessa helt perfekta.

Men vet ni vad? OK Design har gett mig uppdraget att tävla ut den svarta stolen här ovan. Fett va? Allt du behöver göra är att följa OK Design på IG och sedan skicka ett mail till ebbazingmarkblog@gmail.com märkt med “CONDEZA” med en motivering till varför just du ska vinna denna dröm till stol. Cool? Lycka till! Jag återkommer med en vinnare nästa vecka!

The past weeks, Sean and I have worked to get the patio, which until recently just was a surface of dirt and junk, into a cozy little oasis to hang out in. We have dug up the ground, laid out nice tiles that were left over after we made the floors in the bathroom, planted different shade-resistant plants (since it’s located in a courtyard we don’t have much sun to work with) and saw grass on the surfaces that the tiles doesn’t cover. Can’t wait to show you as soon as everything has grown a little more!

Anyway, the other day the finishing pieces, the icing on the cake, arrived: these two chairs from OK Design. You may remember the Acapulco chair we already have in the living room? These are somewhat narrower, and completely round. Since we work with a very limited surface, two airy designs like these are perfect.

Last but not least- you know what? OK Design has given me the opportunity to give away the black chair above. Cool huh? All you have to do is to follow OK Design on instagram, and then send an email to ebbazingmarkblog@gmail.com tagged with “CONDEZA” and tell me why you should win this dream chair. Okay? Good luck! I’ll be back with a winner next week!