TRAVEL

Låt mig plocka upp en gammal tråd nu, och fortsätta berätta för er om vår roadtrip i USA. Sean och jag hade precis lämnat snöstormen och Yosemite bakom oss och tagit sikte på Death Valley. Det är en lång sträcka och på vägen dit hann vi upptäcka Sequoia och Lake Isabella. Såhär såg det ut:

Better late than never: let me continue my story about our road trip in the US. Sean and I had just left the snow storm and Yosemite behind us and started our journey to Death Valley. It’s a quite long distance and on the way there we discovered Sequoia and Lake Isabella. Here’s what it looked like:

På thanksgivings morgon vaknade vi upp i motellet vi hittat på vägen. Sean var som vanligt först ut till bilen. Kom nu bejb nu åker vi!!!!

On Thanksgiving’s morning we woke up in the motel we had found along the way the day before. C’mon on now babe lets go!!!!

Jag var fortfarande vrålsjuk.

I still had a really bad sinusitis.

Men! Jag hade mitt egna lilla apotek med mig i bilen. Sent kvällen innan stannade vi nämligen till i ösregnet vid en CVS store (som var lika stort som ett varuhus) och köpte exakt allt den väldigt investerade personalen rekommenderade min bihåleinflammation. Den härliga blå flaskan innehåller till exempel ett elixir med allt från febernedsättande, avsvälande, slemlösande och smärtlindrande. Älskar amerikanska apotek, haha.

…But now I had my own little pharmacy with me in the car. Late in the evening before, we stopped at a huge CVS store and bought exactly all the medications the very engaged staff recommended me. For example, the blue bottle contains an elixir with a handful different active ingredients  in one. Gotta love American medicines haha.

I alla fall. Till slut närmade vi oss Sequoia. Det var så fint att ögonen gjorde ont. Aj!!!

Anyway. We got closer to Sequoia. The surroundings were so beautiful out eyes hurt. Ouch!!

DIT ska vi! (Sean var fast besluten att få se de gigantiska sequoiaträden längre in i parken som kan bli över sex meter i diameter)

That’s where we’re going! (Sean was determined to see the giant sequoia trees further into the park, that can be over six meters in diameter!)

Vi  färdades högre och högre upp i bergen. Molnen vilade tunga på topparna.

We traveled higher and higher up the mountains. The clouds rested heavy on the peaks.

Men så plötsligt befann vi oss mitt ibland molnen, sol byttes mot kyla och is. Vi blev tvungna att vända vid en kontroll av snökedjor, eftersom samma snöstorm som jagat ut oss ur Yosemite nu väntades dra in över Sequoia.

And then suddenly we were among the clouds, the sun was replaced by cold air and ice. We were forced to turn around and go back at snow chain checkpoint, the same snowstorm that chased us out of Yosemite was now expected to hit Sequoia.

Bara någon kilometer ned för berget väntade denna mjuka äng.

Just a kilometer down the climate changed drastically again. We stopped at this beautiful, soft field.

Perfekt lunchplats tyckte vi!! De enorma portionerna i USA visade sig vara praktiska, då man alltid hade lunch i form av rester till nästa dag. Här festade vi på gårdagens pizza.

A perfect lunch spot! Yesterday’s pizza leftovers! Yum!

Sean fick aldrig se sina jätteträd men han var i gott mod ändå!

Sean never got to see the giant trees but he was happy anyway!

Vi körde ner i den betydligt varmare dalen för att ta en liten bensträckare. Elixiret hade gjort sitt och min febertunga kropp kändes lite lättare.

We drove down into the much warmer valley to hike. The elixir had given effect and my fever-heavy body felt a little lighter.

Gick längs med en bäck bland jordekorrar och fågelkvitter tills solen sakta började närma sig horisonten.

We walked along a river among chipmunks and birdsong until the sun slowly approached the horizon.

Då körde vi vidare mot Death Valley på jakt efter mat och tak över huvudet.

Then we drove on to Death Valley in search for food and somewhere to sleep.

Det visade sig vara svårare än väntat att få tag på. Allt var stängt på grund av Thanksgiving, i vartannat hus kunde man se stora familjer runt middagsborden genom fönstren.

Which turned out to be harder than expected to find. Everything was closed due to the Thanksgiving celebrations, and in every other house we drove past, we could see large families around the dinner tables.

Skrönan vi hört om att kinesiska krogar är de enda som har öppet på Thanksgiving visade sig stämma. Här möts alla som av olika anledningar inte firar thanksgiving, vilket ju på ett sätt också är en fin tradition.

The rumor we had heard that Chinese restaurants are the only ones that’s open on Thanksgiving turned out to be true. Here everyone who, for various reasons, doesn’t celebrate Thanksgiving, meets. Which in a way also is a nice tradition.

Till slut hittade vi även ett motel att ta in på vid Lake Isabella. Men istället för att gå till sängs körde vi ut i skogen för att glida ner i de naturligt varma källorna vid flodens kant. Där träffade vi en lokalinvånaren John, hittehunden Gray och Roman från Ukraina som rest runt i USA de senaste nio åren. När vi satt där i det rykande varma vattnet, under stjärnorna med två främlingar och en hund, kände jag mig tacksam för alla märkliga saker vi fått uppleva. En bra Thanksgiving.

In the end we also found a motel to stay at by Lake Isabella. But instead of going to bed we drove out to the forest to take a bath in the natural hot springs in the river. There we met the local John, the dog Gray and Roman from Ukraine, who had traveled around the United States for the past nine years. When we sat there in the steaming hot water, under the stars with two strangers and a dog, I felt grateful for all the things we had experienced so far. It was a very good Thanksgiving.

Det gick inte gick att fota de varma källorna där i nattmörkret, men såhär såg en Hot Spring vi passerade på väg in i Death Valley följande morgon. Helt fantastiskt ju. Vad vi var med om i DV berättar jag om i ett kommande inlägg! PUSS!

It wasn’t possible to take any photos in the darkness at the hot springs, here’s a hot spring we drove past on the way into Death Valley the following morning. Amazing, huh? I’ll tell you all about what we experienced in DV in my next post. Kisses!

US ROADTRIP PT 1 – SF

US ROADTRIP PT 2 – YOSEMITE

Först och främst: GLAD alla hjärtans dag babes! Glöm för guds skull inte att skämma bort er själva lite extra idag!!
På tal om att skämma bort sig själv- låt mig berätta om den fantastiska hotell-vistelsen Sean och jag hade I Malmö för ett par veckor sedan! Vi var där för att filma lite content åt Valpas Hotels. Har ni hört talas om Valpas förut? Det hade inte jag heller innan de kontaktade mig i julas. Efter att ha jobbat med dem på detta lilla projekt har jag blivit mer och mer övertygad om att de hör till framtiden i hotellvärlden. Vad valpas gör, är kort och gott att förse hotell med säng-ben som fångar in bedbugs. Inte så sexigt topic, men ett genialt koncept. Jag menar, som gäst är det ju nästan lika viktigt att slippa oroa sig för bedbugs som att slippa exponeras för dem, så att jobba proaktivt (och dessutom slippa använda kemikalier) känns helt rätt.
Med det sagt vill jag bara lägga upp denna video (för den som är intresserad av att höra mig prata mer om bedbugs, haha) och VARMT rekommendera hotell Duxiana i Malmö. Dåså:

First of all: Happy Valentine’s Day! *Sending out love to all of you* Don’t forget to spoil yourself a little extra today!
Speaking of spoiling yourself- let me tell you a little more about the amazing weekend Sean and I had in Malmö a couple of weeks ago. We went to Malmö to make a video for Valpas Hotels. Have you heard about it before? I hadn’t either, before they contacted me. After working with them on this little project, I am more and more impressed by their bedbug eliminating bed-legs. It’s not a sexy topic, but it’s a truly genius concept. We all know what a struggle bedbugs can be while traveling, but with a simple concept like this there’s no need to worry about it. As a guest, not having to worry about it is almost as valuable as not getting exposed to it. I really hope to see these bed-legs in more and more hotels in the future. Anyway, I just wanted to upload this video where I talk a little more about the concept, and give you my warmest recommendations to stay at the amazing Hotel Duxiana if you’re ever in need of accommodation in Malmö.

(Haha, måste bara flika in att vi har skrattat SÅ mycket åt mina näsborrar medan vi klippt denna video. Det är helt sjukt hur de fladdrar loss så fort jag ska prata engelska framför kameran eller i andra lite mer pressade situationer. Ser så himla himla roligt ut!) HUR SOM HELST: Kolla in Valpas site för att kolla upp vilka hotell som har dessa sängben i nuläget. STOR KRAM och massa kärlek!

As you already figured out, this post is a friendly collaboration with Valpas Hotels. Find all Valpas Hotels here (they’re available in both Sweden and Germany, for example). BIG hugs!

Nu tänkte jag ta med er hela vägen tillbaka till Kalifornien. Sean och jag hade sovit en första pirrig natt i en stuga nästan helt utan värme, spenderat morgonen med att i sängen, omringade av prasslande kartor, göra en plan för dagen. Vi var nämligen tvungna att lägga om vår rutt efter varningar om en inkommande snöstorm, vår hyrbil hade varken vinterdäck eller snow chains.

Now, let me bring you all the way back to California. Sean and had I slept in a cabin almost without heating, then spent the morning in bed, surrounded by paper maps, making a plan for the day. We were forced to change our route after warnings of an incoming snowstorm, our rental car had neither winter tires nor snow chains.

Det sög till ORDENTLIGT i magen när vi efter någon timmes körning började komma upp på bergen, på flera ställen härjade av skogsbränder.

I could feel the excitement in my whole body when we came closer to the mountains and suddenly had views like this outside our windows. There were signs of forest fires everywhere.

Alla mac-ägare som känner till denna vy räcker upp en hand! Berget på bilden är berömda El Capitan, som precis som flera andra nationalparker och bergstoppar fått namnge skrivbordsbakgrunder och uppdateringar till mac. Efter att ha sett detta på sin skärm varje dag i flera år kändes det bisarrt att ha det utanför bilrutan.

Raise your hand if you recognize this view! The mountain in the picture is the famous El Capitan, which, like many other national parks and mountain peaks, Mac desktop backgrounds and system updates have been named after. Having seen this on my screen every day for several years, made seeing it in real life feel very bizarre.

Eftersom vi var tvungna att stanna bilen vid varje möjliga stopp på vägen upp för att kunna gå ut och gapa åt utsikten tog körningen längre tid än vi trott. Någon gång på eftermiddagen kom vi fram till Glacier Point där vi sett ut en hike.

Since we had to stop the car at every possible place on the way up to go out and look at the mindblowing view, the driving took longer than we had planned. Sometime in the afternoon we arrived at Glacier Point where we went out on a hike.

Vi sick-sackade ner för berget mot ett vattenfall vi kunde höra långt där nere i dalen.

We zig-zagged down the mountain to a waterfall we could hear far down in the valley.

Men även här var det omöjligt att inte stanna och blicka ut över utsikten en gång i minuten. Vi rörde oss för långsamt.

But we still just couldn’t resist stopping to look at the view all the time. We were moving too slow.

När solen gått ner bakom topparna och himlen skimrade rosa var vi tvungna att skaka av oss förtrollningen och glömma vattenfallet. Vi vände och skyndade tillbaka upp mot toppen. Vi ville inte behöva köra ner för berget när graderna nått under noll-strecket, och än mindre fastna ensamma nere i dalen utan lampor när snöstormen rullade in.

When the sun had gone down behind the mountain peaks and the sky was all pink, we had to break the spell and forget about the waterfall. We turned around and hurried back up towards the top. We didn’t want to have to drive down the mountain when the degrees reached below zero, and even less so, get stuck alone down in the valley without lights when the snowstorm arrived.

Lagom till att mörkret lade sig var vi tillbaka vid bilen. Precis när vi kört ut ur parken på jakt efter ett motel att spendera natten på såg vi de första snöflingorna.

Just when it got completely dark, we were back at the car, ready to go find a motel to spend the night at. Just as we left the park, we saw the first snow flakes.

Morgonen därpå vaknade jag av att det smärtade i hela ansiktet. Precis som vanligt när jag är sjuk kändes mina bihålor som instabila tryckbehållare som när som helst skulle kunna detonera i en högst obehaglig explosion.

The next morning I woke up with an intense pain in my face. Just as usual when I’m sick, my sinuses felt like unstable pressure vessels that could detonate at any time in a highly unpleasant explosion.

Släppte inte snorpappret på hela dagen, haha.

Didn’t let go of the toilet paper to blow my nose during the whole day, haha.

Vi bestämde oss för att utföra större delen dagens utflykter med bilen eftersom min fysiska kapacitet inte var bättre än en 85-årings.

We decided to do most of the day’s excursions by car since my physical capacity wasn’t better than an 85-year-old’s.

Under en kort bensträckare träffade vi på denna krabat. Samma dag stötte vi även på varg och björn vid vägkanten. Jag var inte förberedd på hur mycket vilda djur vi skulle möta i parkerna, sammanlagt under resan såg vi säkert minst tio olika arter varav många jag aldrig sett vilt i Sverige.

During a short walk we met this little guy. On the same day we also encountered wolf and bear cubs in the forest by the road. I wasn’t prepared on how many wild animals we would meet in the parks, I think we saw at least ten different species during the whole roadtrip, many of which I’ve never seen wild in Sweden.

Sean ville bestämt se ett vattenfall efter gårdagens avbrutna hike, men på grund av det torra klimatet var till och med vattenfallet vid den stora vattenreservoaren som försörjer stora delar av San Francisco med vatten, torrt. Han var glad ändå.

Sean still wanted to see a waterfall after yesterday’s interrupted hike, but due to the dry climate even the waterfall at the large water reservoir supplying big parts of San Francisco with water was dry. Luckily he was happy anyway.

Detta utlopp var det närmsta “vattenfall” vi kom. MEN KOLLA VILKEN VY!

This was the closest we came to some kind of waterfall, haha. BUT HEY, what a view!!!

Ännu en gång föll mörkret och vi jagades ut ur parken med varningarna om snöstormen. Eftersom de inte har några lampor vid vägarna i Cali blev det helt mörkt omkring oss, förutom när vi fick möte. Denna kväll körde vi mycket längre bort än natten innan, hela vägen till Sequoia där vi skulle spendera dagen därpå. Men det ska jag berätta ALLT om i nästa inlägg! Hoppas ni gillade detta! PUSS!

Once again the darkness fell and we left the park with the warnings about the incoming snow storm. Since there was no lights by the roads in Cali (besides from the lines on the ground), it was completely dark around us except when there was a meeting car. This evening we drove much further than the night before, all the way to Sequoia where we would spend the next day. But I’ll tell ALL about that in the next post! Hope you liked this one. HUGS!

OUR US ROADTRIP PT 1- SAN FRANCISCO

För prick en månad sedan landade Sean och jag i San Francisco. Jag gissar att de flesta av er minns de rasande skogsbränderna som härjade i Kalifornien?
Den tjocka, vita rök och märkliga kemiska lukt som svävade i luften utanför flygplatsens entré gav en väldigt surrealistisk stämning. Som om planet landat mitt i en av de framtidsdystopiska rullarna vi sett på Netflix istället för i SF.

Sean and I landed in San Francisco exactly a month ago. I guess most of you remember the furious forest fires in California at that time?
The thick, white smoke and strange chemical smell filling in the air outside the airport entrance gave a very surreal atmosphere. As if the plane had landed in one of the dystopian movies we’ve watched on Netflix instead of in SF.

När vi äntligen tagit oss in till vårt Airbnb i Castro (ett rum hos en pratglad amerikan som precis som alla andra vi mötte i SF jobbade inom “tech”), gjorde vi det klassiska misstaget att ge vika för jetlagen. Innan mörkret hunnit lägga sig sov vi tungt.

When we finally got to our Airbnb in Castro (our host was a very talkative guy who just like everyone else we met in SF, was working in “tech”), we made the classic mistake of giving in to the jet lag. We slept like babies long before the sun had gone down.

Klockan 04 tyckte våra förvirrade kroppar att det var dags att gå upp, så det gjorde vi.
Vi insåg snabbt att det inte var morgondimma som vilade över staden, den rökfyllda luften hade långt sämre värden än storstäder i kina. Det första inköpet vi gjorde blev därmed två munskydd.

4 in the morning, our confused bodies thought it was time to get up, so we did.
We soon realized that it wasn’t morning fog covering the city, the smoky air had far worse values than big cities in China. The first thing we bought on the trip was two face masks.

All lokaltrafik var gratis på grund av den dåliga luften. Det utnyttjade vi för att ta oss ner till hamnen, Embacadero, upp till Lombard street- världens krokigaste gata (som skymtade fram bakom en tjock klunga turister, resans kanske minst nervkittlande turistattraktion ska sägas haha).

The public transport was free because of the bad air. We took the bus down to the harbor, Embacadero, up to Lombard Street (not the most exciting tourist attraction I’ve seen haha).

Eftermiddagen strosade vi längs med Polk street, gick på vintagebutiker och tittade på människor. ReLove är en liten butik vid korsningen Washington street med hög fyndpotential. Här stod jag och såg hemlig ut i kön till Swan’s oyster depot (för tydligen köar man till alla bra restauranger i SF)- efter flera timmars strosande kändes det rimligt att ladda om med ostron och crab salad.

In the afternoon we strolled along Polk street, went to vintage stores and looked at people. ReLove is a small shop by the junction Lombard/Washington Street filled with really cool, but still cheap, pieces.
Here I am (looking VERY anonymous haha) in the line to Swan’s oyster depot (apparently there’s a line for all good restaurants in SF). Anyway, after several hours of strolling, our bodies deserved oysters and crab salad. Let’s just say it was worth the wait.

Gatorna låg nästan helt öde, bara enstaka människor som hastade mellan olika byggnader med air filters. Trots den MÄRKLIGA stämningen var jag upprymd:

The streets were almost completely abandoned, aside from a few people hurrying between buildings with air filters. Despite the strange atmosphere, I was excited because we were on our way to…

..för att jag än-tli-gen skulle få se detta gulliga fejs igen!! Nacha lämnade Europa i höstas för att bo med sin kille i San Fransisco i några månader. Kul för honom synd för oss. Detta var i alla fall anledningen till att jag övertalade Sean att åka på roadtrip i Cali just då. Bästa Nacha. Vi gick på de Young museum och drack bärs.

see this cute face again!! Nacha left Europe last autumn to live with her boyfriend in San Francisco some months. This was partly the reason why I persuaded Sean to go on a roadtrip in Cali at that time, to get to see her again. We went to de Young Museum and then to a bar.

Nästa morgon gick vi upp samtidigt som nattmörkret skingrades på gatorna. God morgon solen!

Another extremely early morning! We went up as soon as the darkness of the night disappeared from the streets.

Ett stycke morgontrött bejb (vi drack oootroliga mängder kombucha under resan, utbudet i Kalifornien går inte ens att jämföra med det här hemma)

Haha, tired but 100% cute (we drank huge amounts of kombucha during our month in the us, the range and prices are so so much better in cali than in Europe)

Vi lärde oss ganska snabbt att dela på de gigantiska portionerna.

We learned quite quickly to share all the big portions to avoid aching stomaches, haha.

Vi ägnade en hel dag åt att upptäcka Mission. Det är ett stökigt men spännande område där konst, hipsterz och coola cafeér blandas med hundratals mexikanska restauranger, och en övervägande mexikansk befolkning. Jag kände mig som hemma! På många vis påminde det om områden i Berlin, där vitt skilda kulturer och kretsar kan dela på samma stadsdel (oooch man såklart med rätta kan sucka om gentrifiering).
Längs med Valencia street hittade vi second hands, den fina bokbutiken Dog Eared Books och o-tro-li-ga tacos och burritos.

We spent a whole day discovering Mission. It’s a messy but exciting area where art, hipsterz and cool cafes are mixed with hundreds of Mexican restaurants, and a predominantly Mexican population. I felt like home! In many ways, it reminded of areas in Berlin, where widely different cultures and nationalities can share the same neighborhoods (and, of course, there’s an ongoing discussion about gentrification).
Walking along Valencia street we found second hands, the awesome bookstore Dog Eared Books and amaaazing tacos and burritos.

På kvällen bestämde vi oss för att utforska Castro, området vi valt att bo i och som vi fick beskrivet för oss som “närmast hela västvärldens epicentrum för den moderna gayrörelsen”. Kanske var det den lite obekväma känslan av att för första gången som heteropar vara i minoritet som fick oss att röra oss därifrån ganska snabbt, eller den totala avsaknaden av tjejer (nästan hela Castro är gay, men precis som på många andra ställen är det bögkulturen som syns mest). Hur som helst är Castro en viktig del av gayhistorien och det var häftigt att se.

In the evening we decided to explore Castro, the area we lived in that people described as “the western world’s epicenter for the modern gay movement”. Perhaps it was the uncomfortable feeling of for the first time being in minority as a hetero couple that made us leave quite fast, or the total lack of girls (almost entire Castro is gay, but just like in many other places the male gay culture is dominating the scene). However, Castro is an important part of gay history and it was really impressive to see.

Dagen därpå besökte vi Land’s End! Efter att ha spenderat två dagar i city var det så nice att se en annan del av stan. En av de finaste grejerna med SF är ju alla vackra grönområden och parker.

The next day we went to Land’s End! After spending two days in the city it was so nice to see another part of town. One of the best things with SF is all beautiful green areas and parks.

Dimman låg fortfarande så tjock att vyn som i vanliga fall skulle bestått av Golden Gate-bron bara var en vit vägg.

The fog was still so thick that the view which usually would consist of the Golden Gate Bridge was just a white wall.

På eftermiddagen mötte vi upp Nachos och Alex igen för att hänga i Ashbury och käka på hypade Burma Superstar (efter en timmes köande SÅKLART).

In the afternoon, we met Nachos and Alex again to hang out in Ashbury and have lunch at the hyped restaurant Burma Superstar (after an hour’s queuing, of course). It totally lived up to the hype!

Efter en hel eftermiddag och kväll tillsammans kramades vi hejdå och sa vi ses i jul.

Jag hade verkligen förväntat mig på att kära ner mig totalt i San Fransisco, men i efterhand har jag ändå blandade känslor för staden. Det fanns både sidor jag verkligen gillade men mycket som kändes skevt för mig också. Så kan det vara.

After hanging out together a whole afternoon and evening we gave each other long “see u at Christmas”-hugs.

I was really expecting to fall in love with San Francisco, but afterwards I still have mixed feelings for the city. There were both sides I really liked but also things I didn’t.

Dagen efter plockade vi upp bilen vi hyrt och ställde in gps-en på Yosemite! Känslan där och då i bilen, att lämna staden bakom sig och ha äventyren framför sig, det är banne mig det bästa jag vet.

The next day we picked up the car we had rented and started the drive to Yosemite! The feeling there and then in the car, leaving the city behind and having the adventure in front of us, that’s the best feeling I know.

HEJA dig som kämpat dig igenom hela detta inlägg, i nästa del berättar jag allt om vad vi gjorde i Yosemite. PUSS!

Hope you enjoyed this incredibly long post (told you I’d tell you everything!), in the next part I’ll write all about what we did in Yosemite. KISS!

Vi är hemma igen.

Imorse när jag gick ut för att köpa mat kände jag mig som något slags nyfött djur som blinkar mot dagsljuset för första gången. Jetlagen gör huvudet dimmigt och huden skör, extra känslig mot kylan som är mer påträngande nu än när vi lämnade stan.
När jag kom hem igen tände jag ljus och öppnade laptopen för första gången på nästan en månad. Först, innan jag börjar jobba med mailen, plocka upp alla gamla trådar och lägga schema för kommande veckor, vill jag säga hej till er.
Hej favvisar. Jag har saknat er. Här är några bilder från de senaste veckorna på vägarna i USA, ska berätta om allting så fort jag fått ordning på alla bilder och kommit till rätta här hemma. STOR KRAM.

I’m back in Berlin.

When I went out to buy food this morning (to fill our empty refrigerator), I felt like some kind of newborn animal opening it’s eyes in the daylight for the first time. The jetlag makes my mind feel foggy and my skin thin, extra sensitive to the cool air which is more intrusive now than when we left the town.
When I got home, I lit some candles and opened my laptop for the first time in almost a month. Firstly, before I start working with the emails, pick up all the discussions I left and make a schedule for the upcoming weeks, I’d like to say hi to you.
Hi guys. I’ve missed you.
Here are some pictures from our recent weeks on the roads in the US. I’ll tell you everything as soon as I’ve gone through all the thousands of pictures and got everything sorted out at home. BIG HUGS.