THE TRANS-SIBERIAN TRIP PT 1- MOSCOW

Hörni. Nu är det dags för mig att berätta om första stoppet på vår transsibiriska resa. Okej:
Vi landade i ett dunkelt och kyligt Moskva en söndagskväll. Vi hann egentligen inte se något av staden förutom den pampiga tunnelbanestationen vi klev av på, den där första kvällen.

Hi. Now it’s time for me to tell you about the first stop on our trans-Siberian trip. Okay:
We landed in a dark and cool Moscow on a Sunday night. We didn’t really see anything of the city besides the (breathtaking) subway station we got off at that first evening.

Morgonen därpå badade Moskva i ljus och vi låg kvar i sängen extra länge för att planera upp dagen.

The next morning, Moscow was filled with crisp sunlight. We planned the day, still in our bed.

Dessa morgontimmar var några av de absolut bästa stunderna på resan- känslan av att fortfarande ha allting framför sig. Grusiga ögon, prasslande papperskartor och en hel stad att upptäcka.

These morning hours were some of the best moments during the trip- the feeling of still having a whole city to discover.

Vi började med att promenera till Röda Torget och beundra St Basil’s katedral, som ser ut som ett pepparkaks-slott från en Disneyfilm.

We walked to the Red Square and admired St Basil’s Cathedral, which most of all looks like a gingerbread castle from a Disney movie.

På röda torget besökte vi även Lenins grav, där man såklart inte får fota. Det var verkligen en bisarr syn; Mest av allt såg han liten och butter ut där han låg, balsamerad mot sin vilja (han själv ville begravas i St Petersburg med sin mamma). Långt ifrån den Lenin man föreställde sig då man läste historieböckerna på gymnasiet.

In the red square, we also visited Lenin’s grave (where we, of course, weren’t allowed to take pictures). It was a bizarre sight; Most of all, he looked small and grumpy, conserved against his will (he wanted to be buried in St. Petersburg with his mother). Far from the Lenin I imagined reading the history books in high school.

Vi testade den mest “ryska” streetfood vi kunde hitta- Blinis med rysk kaviar, haha.

We tried the most “Russian” street food we could find – Blinis with Russian caviar, haha.

Trillade in på det enorma gum-shoppincentret och kände oss lite malplacerade med våra gympadojjor och stora ryggsäckar bland de lyxiga märkes-butikerna.

Wandered into the huge GUM shopping mall and felt like outsiders with our sneakers and big backpacks among all the luxury brand stores.

Vi besökte något som enligt guideböckerna skulle vara ett hippt kulturcentrum i ett industriområde (Red October), men tyckte mest att det kändes rätt dött och icke-genuint. Men så är man ju rätt bortskämd i den kategorin när man bor i en stad som Berlin. Eftersom till och med det galleri vi sett fram emot att besöka hade flyttat därifrån var det tur att jag hade mitt alldeles egna artpiece att vila ögonen på.

We visited something that, according to the guidebooks, would be a hip cultural center in an industrial area (Red October), but we thought it felt pretty abandoned and commercial (but then we’re quite spoiled in that category living in a city like Berlin). Since even the gallery we were had planned visiting had moved from there, I was lucky to have my very own art piece to admire ;).

En eftermiddag spenderade vi med att strosa runt i Kreml, Rysslands maktcentrum.

We spent one afternoon strolling around the Kremlin, Russia’s power center.

Härifrån styrs Ryssland än idag, det är alltså här Putin har sin bas. Vetskapen om vad som pågick inuti vissa av husen på området ingav en märklig känsla när vi gick mellan de olika katedralerna.

This is from where Russia is ruled still today, in other words where Putin has his base. The knowledge of what was going on inside some of the buildings in the area gave a strange feeling when we walked between the different cathedrals.

Vi åt fan-tas-tisk rysk mat på en restaurang vid namn dr chebago. Beställde in massor av ryska piroger, dumplings och blinis och njöt (lyckligt ovetandes om hur otroligt trötta vi skulle bli på samma rätter senare under resan, när dieten sett ungefär likadan ut sedan vi anlänt till Ryssland).

We ate fan-tas-tic Russian food at a restaurant called dr Chebago. We ordered lots of Russian pirogis, dumplings and blinis and enjoyed (happily unaware of how incredibly tired we would of having the same dishes over and over again later during the trip, when the diet had looked about the same since we arrived in Russia).

Promenerade i gorkiparken i skymningen en sen eftermiddag, med tågbiljetterna brännande i fickan. Någon timme senare begav vi oss till hotellet för att hämta våra tillhörigheter.

Walked in the Gorki park at dawn, with the train tickets burning in my pocket. An hour later we went to the hotel to pick up our belongings.

Och sedan var det äntligen dags att kliva på tåget (kunde såklart inte hjälpa att tyst i huvudet dra paralleller med Harry Potter som klev på hogwartsexpressen när jag klev ombord på det bullrande, kol-luktande tåget).

And then it was finally time to get on the train (of course, I couldn’t help secretly thinking about Harry Potter getting on the Hogwarts express when I boarded the noisy, coal-smelling train).

Det sista jag gjorde innan vi somnade den kvällen var att ta detta foto i spegeln i vår kupé. På ett nästan vetenskapligt vis ville jag dokumentera stunden med en klassisk “före”-bild. Frysa ögonblicket då resan började på riktigt, känslan av bubblande förväntningar, nervositet och nyfikenhet.

The last thing I did before we fell asleep that night was to take this photo in the mirror in our cabin. In an almost scientific way, I wanted to document the moment with a classic “before”-picture. Freezing the second when the journey started for real, capturing the feeling of bubbling expectations, nervousness and curiosity.