Okategoriserade

Dåså. Två dagar kvar till nyårsafton! Här kommer mina tankar om det gångna året i list-form. Det blev ett ovanligt ärligt och öppet inlägg, det kändes pedagogiskt att skriva av sig. Tack för det.
Vore så kul att läsa era kommentarer och reflektioner kring året i kommentarsfältet nedan!

Two days until new year’s. Here’s my thoughts on the new year, as a list. It turned out to be a more open and honest post than I thought, in a way it even felt therapeutic to write it, haha. I would love to read your opinions about the new year in the comments.

Gjorde du något som du aldrig gjort förut? Roadtrippade i USA, badade i en varm källa, gjorde egen ostkaka, började bouldra, gick på dragshow.

Did you do something that you’ve never done before? I went on a roadtrip in the US, swimmed in a natural hot spring, made my own swedish cheese cake, went on a drag show.

Bästa köpen i år? Min steamer och min dagsljusväckarklocka. Två prylar som kommit att bli toooootalt vitala för mig. Rekommenderar exakt ALLA.

The best purchases this year? My steamer and my daylight alarm clock. Both of them have become 100% vital for me, things I couldn’t manage without. I strongly recommend errryone getting them both.

Vad har varit din största struggle i år?
Jag har saknat en känsla av mening i mitt yrke. Självklart går det upp och ned, vissa projekt har jag verkligen känt mig glad och stolt över, men jag har också känt att jag mer och mer blivit en spegling av min omvärld än ”min egen”. Den här längtan efter mening kom såklart hand i hand med en frustration över situationen i världen (För vad är meningen med att allt bara ska pågå som vanligt om jorden mår piss och varningssignal efter varningssignal nonchaleras?)
Nu låter jag otroligt neggo, MEN det känns positivt att jag insett detta. Tack vare det får jag ju en chans hitta tillbaka min röst och mitt uttryck igen, förhoppningsvis göra saker som känns meningsfulla. Bådar gott inför 2019.

What has been your biggest struggle this year?
I have struggled with finding a sense of meaning in my profession. It goes up and down, of course I’ve felt extremely proud and excited about some projects, but I have also felt that I in a way have become a reflection of my surroundings rather than “my own”. This longing for meaning, naturally came in hand with a frustration over the situation in the world (because what is the point with everything just continuing as usual if the climate is getting worse but warning signal after warning signal is being ignored?)
Now this sounds very negative, BUT I’m thankful that I realized this. Thanks to that, I get a chance to find my voice and my expression again, and hopefully a way of doing things that feel meaningful. Great conditions for a better 2019.

Största förändringen i ditt liv i år?
Att inte så mycket har förändrats alls. Sedan gymnasiet har varje år inneburit en handfull flyttar, byte av städer, land, partner eller livsplan. Denna nyårsafton kommer jag stå i samma stad och skåla i champagne med samma livskompanjon som för exakt ett år sedan. När man vant sig vid att handskas med livsomvälvande förändringar, med all den stress och lyckokänslor det innebär, är det skönt men också lite… tomt, när allt är tryggt och stabilt.
(Detta är nog sammanlänkat med en liten ålderskris som knoppat sig i mig på senaste, och som jag förutspår kommer blomma ut lagom till våren. Vad kul det ska bli)

What is the biggest change in your life this year?
That not so much has changed at all. Since high school, every year has meant a handful of moves, change of cities, country, partner or life plan. This New Year’s Eve I will stand in the same city, drinking champagne with the same life companion as exactly one year ago. When one gets used to dealing with life changes, with all the stress and euphoria that may come with, it’s nice but it also feels a bit … empty, when everything is safe and constant.

Vad fick dig att må bra?
Att passa Cava några gånger i veckan. Att ha en liten doggo i hemmet då och då har verkligen förgyllt min vardag, tagit ner mig på jorden när stressnivån varit hög.

What made you feel good?
To babysit Cava some times every week. To have a little doggo in my home has really given my everyday life a silver lining, and brought me back to earth when my stress level has been too high.

Vilka var de bästa filmerna du såg 2018?
The disaster artist, The party och 3 Billboards Outside of Ebbing, Missouri.

Which were the best movies you watched 2018?
The disaster artist, The party and 3 Billboards Outside of Ebbing, Missouri.

Hur gick dem med SPORTANDET?
Jag lade ner gymmandet, men istället har jag hittat en sport jag ver kli gen gillar. Något som utmanar psyket lika mycket som kroppen, som stundvis ger mig total panik och rygg och händer som ömmar i dagar efteråt. En sport jag absolut inte är skicklig på men som jag oavsett alltid längtar till. Bouldering <3

Did you work out?
I stopped going to the gym, instead I found an activity I really really like. Something that challenges me mentally and physically, which sometimes gives me complete panic and makes my back and hands sore for days afterwards. A sport I’m not even particulary good at, but one I always long for. Bouldering <3

Vad skulle du vilja ändra på inför 2019?
Om det funnits ett sätt att bryta upp det stenhårda diskussionsklimatet hade jag gjort det omedelbart. Jag skulle banka in i människors huvud att det MÅSTE vara okej att tycka olika, att byta åsikt, att söka efter svar utan att pekas ut som en syndabock. Att det inte finns något helt igenom ont eller helt igenom gott. Jag får rysningar av att se människor som har SÅ långt till att ens försöka förstå en meningsskiljaktig. Kan inte alla kollektivt tagga ner lite och låta 2019 bli MJUKISARNAS år??

What would you like to change 2019?
If there had been a way to soften the rough discussion climate in media, I would have done so immediately. I would make people understand that it MUST be okay to have different thoughts about things, to change your opinion, to look for answers. That there is nothing such as complete evil or complete goodness. I feel sick seeing all the people who doesn’t even try to understand their discussion partners. Let 2019 be a softer year, where people dare to speak their thought without being pointed out as a villain.

Bästa böckerna?
Rich boy, pappaklausulen, Belly up.

Best books?
Rich boy, Pappaklausulen (both of them are Swedish) and Belly up (which also is available in English).

Vad har varit roligast i jobbet?
– Glasögonkollektionen! Kände verkligen hur mycket jag längtat efter att göra något eget. Att jag både är freuktansvärt nöjd med resultatet och att de sålt så bra gör mig helt varm.
– The North Face-kampanjen med Siri och Jessica! Det var så kul att få jobba med vänner, och dessutom få lyfta fram ett ämne som känns viktigt.
– Loreal-bilderna kom ut och ja, det kändes lite häftigt att se sig själv i alla butiker.

What has been your biggest professional accomplishments?
– The glasses collection! I am both extremely satisfied with the result and excited about that they’ve been so popular among the costumers. Wow.
– The The North Face-campaign with Siri and Jessica! It was so fun to work with friends, and also to highlight a topic that feels important.
– The Loreal pictures came out and it did feel pretty cool to see myself in all the stores.

… och största utseendemässiga framgången (lol)?
Att jag överlämnat ansvaret för mitt hår till vår kompis, frisörgeniet Tony. Vad han än gör med mitt barr blir jag SÅ nöjd.

... and your biggest visual accomplishment?
That I gave the responsibility for my hair to our dear friend, and hairdresser, Tony. Everything he does with my hair turns out better than I could have imagined.

När grät du?
När en vän gick bort.

When did you cry?
When a friend passed away.

Största framgång i privatlivet?
JA nu blir det lite känslokladdigt, men jag tror att det är Sean. Eller snarare vårt förhållande, vi:et.
Jag var inte beredd på hur mycket som skulle förändras år 2. Allmänt känt är väl att första månaderna i ett förhållande passerar lätt som en dröm, att året därefter ofta är lite kämpigt, men sedan trodde jag att allt skulle plana ut och man skulle ha en klar definition av vad vi:et innebär. Så är det inte, jag känner fortfarande att jag lär mig saker om mig själv och oss, att jag genom honom ser saker ur nya vinklar. Att för varandra definiera vad man vill ha, behöver och vad som inte är viktigt ger insikter man kanske inte haft tillfälle att ta in förut.
Jag känner inte att någonting med vårt ”vi” har planat ut år två, det har vuxit på djupet och höjden. Och jag ser fram emot att se vad som kommer hända år 3, 4, 5.

Biggest accomplishment in your private life?
Okay this might get a little cheesy, but bare with me. I think my biggest private accomplishment is Sean. Or rather our relationship, the “us”.
I wasn’t prepared on how much would change the second year in a relationship. Generally, I guess it’s common knowledge that the first few months of a relationship pass easily as a dream, that the year thereafter often is a little struggle, but then I thought everything would level out and we would have a clear definition of what our “us” means. That’s not the case, I still feel that I learn things about myself and us, that I through him see things from new angles. Defining what one wants, needs and what isn’t important gives new insights all the time.
I don’t feel that anything about our “us” has leveled out year two, it has grown both in depth and height. I’m looking forward to discovering what will happen year 3, 4, 5.

Vilken musik kommer påminna dig om 2018?
Denna, denna och allt med Kraftwerk, Talking heads och Depeche Mode vi hade i vår enda offlineade lista i bilen på vägarna i USA.

Which music will always remind you of 2018?
This, this, and everything with Kraftwerk, Talking Heads and Depeche Mode that we had on the only offline-playlist we had in the car on the roads in the US.

My 2017 recap

My 2016 recap

My 2015 recap

Hej gullon. Tiden i Stockholm har som vanligt gått snabbt. Julen har fyllts av familj och vänner, som sig ju bör. Jag tänkte bara slänga in en liten update här och dela med mig av två stunder som kändes extra mycket i lillhjärtat på mig:

Hi guys. Our visit in Stockholm has, as usual, felt way to short. Christmas has been filled by family and friends, just like it should be. I just wanted to give you a little update and share two recent moments that made me feel extra warm inside:

Att promenera mitt emellan mamma och pappa med knarrande snö under skorna och rinnande näsa. En så bekant och trygg situation. Det hade lika gärna kunnat vara en av de oändliga vinterpromenader vi spenderat så många helger och lov med genom hela min uppväxt, innan jag flyttade. Mycket har hänt i familjen sedan dess men där och då kändes allt sig likt. På båten hem glödde himlen helt rosa.

Walking between mom and dad with snow creaking under the shoes and runny nose. Such a familiar situation. It could just as well have been one of the endless winter walks we’ve spent so many weekends and holidays with through the years, before I left town. Much has happened in our family since then, but there and then everything felt the same. On the boat home, the sky glowed in pink and orange.

När jag kom till Seans mamma efter bussresan på julaftonsmorgonen och möttes av en så välkomnande stämning att jag bara ville smälta. Fikade och julrimmade (på klappen till min syrra och hennes kille som TYVÄRR glömts kvar i Berlin, haha) och tänkte för mig själv på människorna som kommer på köpet när man lever med någon. Att det inte bara är partnern i fråga man adderar till sitt liv, utan ett helt sammanhang. Att bli välkomnad som en självklarhet på det viset var egentligen inget jag förväntade mig eller var beredd på innan. Det är något väldigt väldigt fint med det. Förstår ni vad jag menar?

When I came to Sean’s mum on the Christmas morning, the welcoming atmosphere made me all emotional. We ate homemade saffron buns, wrote rhymes for our Christmas gifts (it’s tradition to write a short verse and then let the person guess what’s inside) and I thought about the people who comes as a bonus when you decide to get together with someone. That it’s not just your partner that you add to your life, but a whole new social context. Being welcomed with open arms and without any questions was nothing I expected, or was prepared on, before. There’s something very special, and amazing, about that. Do you know what I mean?

Om två dagar är vi tillbaka i Berlin, och jag har redan mentalt börjat sammanfatta 2018 inför årsskiftet. Tänkte enligt tradition dela med mig om lite tankar och reflektioner senare. Nu ska jag avsluta detta sjukt blödiga inlägg till förmån för film och soffan. Fet kram <3

In two days we’ll be back in Berlin, and I have already mentally started to summarize 2018 for new year’s. Just like every year, I’ll share my thoughts and reflections on 2018 later. Now it’s time to end this embarrassingly sentimental post in favor of Netflix and goodies. Big hugs <3

God julmorgon favvisar. I år provar vi ännu en ny konstellation: jag ska fira med Seans fina mamma på dagen och sedan korsa julaftonsstockholm för att avsluta kvällen med min familj och hundarna. Men innan allt drar igång ville jag bara lägga upp en liten julhälsning här (featuring familjens äldsta, MEN fortfarande gulligaste, medlem). Om och hur du än firar hoppas jag att du får en mysig dag. Tack för att du hänger med här. Kram <3

Merry Christmas morning! Today I’ll celebrate together with Sean’s mother during the day and then ride through the snow to the other side of Stockholm to spend the evening with my family and the dogs. But first of all, before this Christmas Eve starts for real, I wanted to post a little Christmas greeting here (featuring the oldest, but still the cutest, family member). If and how ever you celebrate, I wish you an incredibly cozy day. And thank you for keeping reading my blog, you’re the best <3

Idag spenderar jag förmiddagen med att göra min (legendariska) variant på vegansk senapssill, det blir mitt bidrag till julbordet i år. De senaste åren har jag och Sean experimenterat fram ett recept som är så pass bra att jag nu känner en plikt att dela med mig av detta recept till alla juleveganer. Det finns så otroligt många olika recept på auberginesill med väldigt varierande svårighetsgrad och resultat och jag tror mig har provat alla. Här följer resultatet av denna lilla studie:

The Christmas preparations is ON! Today I’m spending the morning making my famous aubergine mustard herring. It’s my vegan take on the classic Swedish mustard herring. I don’t know if this is a very weird recipe for some of you guys, but pickled herring is a must on the Christmas dinner table here, and fortunately it’s actually possible to make an extremely similar, and maybe even better, vegan alternative. I’ve tried lots of different recipes, but this one is the best for sure. Try it out and let me know what you think about this classic Swedish Christmas (and actually midsummer too) food!

Ingredients:
2 small aubergines (or one big)
1 pot of fresh dill
1 dl rapeseed oil
1/2 dl dijon mustard
1/2 dl sweet mustard, preferably with whole grains
1/2 dl sugar
1 tbsp white wine vinegar
1 teaspoon salt

Cut the aubergines to herring like pieces (maybe 1,5 x 3 cm’s). Boil them in salted water until they turn soft (2-4 minutes). Put the pieces to dry on a piece of paper while you make the mustard sauce. Mix mustard, salt, sugar and vinegar in a bowl and slowly, carefully pour in the oil while whipping. When the sauce have a nice texture, add the dill and finally the aubergine “herring”. Leave in the fridge for 24 hours and ENJOY!

Jacket- 5preview, shoes- Buffalo, pants- Urban outfitter, shirt – borrowed from Sean (vintage).

Hallå gullisar. Såhär såg jag ut när jag lämnade Berlin (hur fin är jackan??) med julklappar gömda i resväskorna. I förrgår landade jag i Stockholm för att spendera julen med familjen. Bor i mammas lilla lägenhet på söder med henne och hundarna.
Igår kokade vi kola och installerade en liten gran tillsammans. Det blir en rätt trång och enkel jul i år, men julstämningen har ändå landat i bröstet och jag fullkomligen njuter av snön här. Hoppas att ni känner detsamma.

Hey buddies. This is how I looked when I left Berlin with Christmas presents hidden in my suitcases. I landed in Stockholm two days ago to spend Christmas with the family. I’m staying in mum’s little apartment with her and the dogs.
Yesterday we made toffees and installed a little Christmas tree together. This Christmas will be simple and unperfect, but the Christmas spirit has moved into my chest and made me all warm inside. And the snow here is so pretty.