Q&A- CLUB MATE, MOVING IN TOGETHER AND BEING EXCLUDED FROM VEGAN COMMUNITIES

Ett skepp kommer landat med frågesvar! (Har fått så många fina och engagerade kommentarer på sistone, tycker det är så himla kul! Vill bara kramas med er alla!)

Whoop! Here’s another bunch of answers/questions! (I’ve got so many nice and dedicated comments lately, and that makes me so happy. I just want to hug all of you!)

Kommentar 1: Hej Ebba! Har en mycket viktig fråga som jag hoppas du kan svara på. Jag var på ett hipsterfik i Stockholm för ett tag sen och ville dricka Club Mate, men när jag beställde i kassan så rättade killen mitt uttal. Jag sa det aningen engelskt, tänk klabb mejt, medan han sa det med långt a, klubb maaate. Hur uttalas det?! Vill ju inte riskera att förolämpa ännu en hipsterkille :))) Kram!

Kommentar 2: Hejhej! Det uttalas in fact klubb maatee. Nu ska inga mer hipsterkillar förolämpas!

Haha underbar fråga. Blev så förvånad när jag såg Mate på var och varannan matbutik när jag flyttade till götet. Jag säger varken mejt eller maatee, utan har nog mer ett “tyskt” uttal, tänk typ “matte” fast med längre, och mer betoning på a:et. Kanske lite som hipsterduden. Fasiken vad svårt det är att beskriva uttal i skrift, haha.

Comment 1: Hey Ebba! I have a very important question that I hope you can answer. I was on a hipster café in Stockholm a while ago and wanted to drink Club Mate, but when I ordered at the counter, the guy corrected my pronunciation. I said it somewhat English, think “Klabb Mejt”, but he said it with a long, club maaate. How is it pronounced?! Do not want to risk offending another hipster dude :))) Hugs!

Comment 2: Hey! It’s actually pronounced club maatee. Now no more hipster dudes has to be insulted!

Haha I love this question. I was so surprised when I saw that they sell Mate in almost every grocery store nowadays when I moved to Gothenburg. I say neither Mejt or maatee, probably more of a “German” pronunciation, maybe like the hipster dude. It’s so hard to describe pronunciation in writing, haha.

Hej. Tack för en inspirerande blogg! Kan snart knappt räkna på fingrarna hur många år jag följt dig hehe, känns som vi växt upp tillsammans. Och aldrig har jag kommenterat heller! Meeeeeen tycker det är så spännande det här med din relation och Gbg/Berlin och hur allt funkar så undrar bara hur det kommer sig att du flyttar tillbaka till Berlin nu. Hur gör du med skolan då? Pluggar distans? Varför måste Sean bo i Berlin? Är han från Sverige? Är det Berlin du ser dig själv bo i när du tänker på framtiden?

Alltså! Vad fint! Det känns ju verkligen som att jag växt upp med er också!
Förstår verkligen att allt flyttande hit och dit blir förvirrande! Jag ska ha 3 månaders praktik på en pr-agentur i Berlin från mitten av april till mitten av juni, det var därför jag bestämde mig för att åka till Berlin nu ursprungligen. Jag har väl inte riktigt sett det som en flytt riktigt förrän nu, när jag känt mig så kär och glad där att risken att jag stannar kvar även efter praktiken är vääldigt överhängande. I så fall kommer jag ta studieuppehåll i min nuvarande utbildning och plugga något intressant på distans i höst. Vi har ju aldrig bott tillsammans på riktigt innan, så det hänger ju såklart på att allt funkar. Just nu känns det väldigt lovande.
Yes, Sean är svensk och uppvuxen i Stockholm. Anledningen till att vi hamnar i Berlin är dels för att jag gillar Berlin mer än vad han gillar Göteborg, och att jag liksom har massor med jobb och vänner i Berlin redan, medan han skulle få problem med sin musik-karriär i Götet. Dessutom äger han en lägenhet i Berlin, när jag hyr i andrahand, så jag har helt enkelt bättre förutsättningar för att flytta. Jag vet inte var jag ser mig själv långt i framtiden, tänker att Berlin nog är roligast att bo i som ung vuxen och kanske inget ställe man verkligen vill slå rot eller skaffa kids på. Men jag vet inte. Det finns inget ställe jag känner mer för just nu i alla fall.

Hi! Thank you for an inspiring blog! I can barely count on my fingers how many years I’ve followed you hehe, I feel like we’ve grown up together. And I have never commented either! Buuuut I think it’s so exciting this with your relationship and Gothenburg/Berlin and how everything works, I just wonder why you move back to Berlin now. What will happen with your school? Will you study on distance? Why does Sean have to live in Berlin? Is he from Sweden? Do you see yourself staying in Berlin when you think of the future?

Wow, thank you! It really feels like I have grewn up with you, too!
I really understand that all my moving back and forth is confusing! I’m going to have a 3-month internship at a PR agency in Berlin from mid-April to mid-June, that was why I decided to go to Berlin again originally. I haven’t really seen it as a real “move” until recently, since I’ve been feeling so in love and happy there that the risk that I’ll stay even after the internship is veeery big. In that case, I’ll take a study break in my current education and study something interesting on distance in the autumn. But Sean and I haven’t really lived together for real before, so of course it all depends on that everything works out fine. Right now that feels very likely.
Yes, Sean is Swedish and raised in Stockholm. The reason we’ll live in Berlin is partly because I like Berlin more than he likes Gothenburg, and I already have lots of work and friends in Berlin, while he would have problems with continuing his music career in Gothenburg. In addition, he owns an apartment in Berlin, and I am renting mine second hand, so I simply have better opportunities to move than he does. I don’t know where I see myself far in the future, Berlin is probably most fun to live in as a young adult and perhaps no place you really want to settle down or get kids at. But I don’t know. There’s no place I like more for the moment, anyway.

Does it feel a bit odd not to belong to vegan/vegetarian community anymore? I was omnivore for 12 years, then lacto-ovo vegetarian for 10 years, and now I’m pescetarian. I still eat mostly veggies but I do eat fish couple times a month. I noticed it’s a pretty touchy subject because ”real” vegetarians/vegans often frown upon any eating behavior that differs from theirs. On the other hand, meat-eaters often have totally different mindset and different morals than I, so I find it hard to relate to anyone lately.

Yes, I really relate to this! I feel exactly the same way. In heart I still feel like a vegan (I know some of you might find that provocative), and I have absolutely no valid arguments at all for eating meat or fish even though I sometimes do. But I’m not allowed to be a part of that community anymore, just as you said. Don’t really know what to do about that though, I guess I just have to get used to it or go back to vegan.