Okej, skulle egentligen visa er denna fantastiska dress senare i veckan men kan bara inte låta bli att ge er en liten tjuvkik redan nu.

För övrigt spenderas dagen på samma vis som igår- med jobb. Sean håller på med musiken till en dansföreställning i veckan så jag har kontoret för mig själv- optimala förhållanden för att kunna få riktigt mycket gjort alltså. Kanske belönar mig själv med att beställa objektivet ikväll, det rycker verkligen i foto-fingrarna nu….

Okay, I had planned to show you this amazing dress later this week but just can’t resist giving you a little sneakpeek today, hehe.

Anyway, I’m spending the day in the same way as yesterday- with work. Sean is doing the music for a dance performance this week so I have the office for myself. Optimal conditions to get a lot of shit done, in other words. Perhaps I’ll reward myself by ordering the lens tonight, I’m really longing to get to play around with the zoom….

Veckans första morgon: Seg. Vaknade en triljard gånger av min himla nackspärr i natt. Står fast vid mitt önskemål om huskurer! Så himla frustrerande att vara pigg i halva kroppen när andra halvan har en rörlighetsnivå i klass med en lyktstolpe, å andra sidan är det rätt chill att lida av en åkomma då varma bad och massage verkar vara enda botemedlet.

The first morning of the week: I woke up 545464 times tonight thanks to my neck pain. Still, if any of you have tips of folk remedies to ease the pain, I’m all ears! So far I’ve tried hot baths and massage (I’ve could have had it worse, hehe).

Veckans mood: Målinriktad! Ska nämligen försöka mig på något jag inte gjort på flera flera år: ge mig själv några veckors riktigt sommarlov. Det innebär att jag måste göra klart alla sommarens samarbeten och uppdrag de kommande två veckorna, så att jag kan släppa alla måsten och deadlines totalt. Wish me luck.

My mood of the week: Targeted! I’m going to try something I haven’t done for several years: give myself a few week’s true summer vacation. That means I have to finish all summer’s collaborations and assignments over the next two weeks, so I can relax for real. Wish me luck.

Veckans tacksamhet: Era reaktioner på detta inlägg. Älskar att läsa era mail och kommentarer! Generellt har det varit mer liv än vanligt i kommentarsfälten på sistone, det uppskattas buddies!!

The gratitude of the week: Your reactions to this post. I just love to read your emails and comments! Generally, there has been more life than usual in the comments lately, I really appreciate that buddies!!

Förra veckan/Last week:

Började förra veckan med tjejhäng och solnedgång, massa jobb, frisörbesök med oväntat resultat och sedan gbg-resan som jag ska berätta mer om sedan. Veckan fick även ett riktigt trevligt avslut: När vi skulle gå på middagsjakt igårkväll trillade vi in på en liten, alldeles nyöppnad kinesisk restaurang bara ett par kvarter från oss. Borden därinne var så gott som tomma och inredningen såg inte mycket ut för världen, men så kom kocken ut och lagade världens godaste middag på en stor stekplatta på bordet framför oss, samtidigt som han glatt jonglerade med stekspadarna. Gick därifrån sjukt mätta och fortfarande lite chockade, haha.

Started last week with spending the night in the sunset with my girlfriends, lots of work, a visit to the hairdresser with an unexpected result and then the gbg trip which I’ll tell you more about later. The week also got a really nice end: When we were going out to find somewhere to eat dinner last night, we stumbled into a small, newly opened Chinese restaurant just a couple of blocks from us. The tables inside were empty and the interior wasn’t special, but then the chef came out and made the world’s best dinner on a large hotplate on the table in front of us, while he happily was juggling with the frying panes. We left the place super full and still a bit chocked, haha.

Veckans inköp: Tror banne mig jag ska slå till på ett zoom-objektiv för vardagsbruk efter att ha jobbat med fast optik sedan urminnes tider. Någon som har något att säga om Tamron SP 24-70 mm f/2,8 Di VC USD?

This week’s Purchase:Okay, I think I’m finally going to get a zoom lens for everyday use after working with a fixed lens since forever. Do any of you have something to say about Tamron SP 24-70 mm f/2,8 Di VC USD?

Veckans inlägg: Ska berätta mer om midsommar, såklart! Sen ska jag visa er en sjuuukt fin ny dress jag har, och berätta om mina planer för sommaren (bättre sent än aldrig).

The week’s posts:I’ll tell you more about midsummer, of course! Then I’ll show you a suuuuper nice new set I have, and tell you about my plans for the summer (better late than never).

Landade hemma i Berlin runt klockan ett och timmarna som passerat sedan dess har jag spenderat med att:
1. Ge ifrån mig en rad märkliga läten medan Sean masserat min nacke. Har fått ordentlig nackspärr för första gången i mitt liv och det är en så otroligt märklig känsla. Måste se otroligt komisk ut när jag hela tiden måste vrida på hela kroppen för att titta åt sidan istället för att bara vrida huvudet. Tips, någon?
2. Äta upp resten av den feta påsen naturgodis som inhandlades igår. Är så svag för naturgodis, det är nog det enda jag verkligen saknar i de tyska matbutikerna. Rökta mandlar, pecan-nötter och choklad-dragerad lakrits.
3. Gå igenom alla bilder från midsommar! Ska göra ett feeettt inlägg om hela gbg-resan senare, lovar, tills dess får ni dessa snapshots från självaste midsommarafton på några mycket saknade gbg:are, och min fejs-look.
Hoppas ni haft en jättefin helg med nära och kära, gott käk och sång och allt som hör till, och framför allt att ni får en fett gosig söndagskväll. Kram.

We got back to Berlin around 1 o’clock. This is how I’ve spent the hours that have passed since then:
1. Moaning while Sean’s giving me neck massage. By some reason I woke up with a hurting and very stiff neck this morning, it’s such an incredibly strange feeling. I have to look very funny when I have to turn my whole body to look aside instead of just turning my head, haha. Tips, anyone?
2. Eating the rest of the huge bag of “nature candy” (it’s a snack you find in pretty much every supermarket in sweden, like bulk candy but instead of jelly candy and m&m’s and stuff, it’s roasted seasoned cashews, raisins, chocolate covered almonds and stuff like that). That’s probably the only thing I really miss in German food stores.
3. Go through all the pictures from my Midsummer weekend in Gothenburg! Will make a huge post about the entire trip from beginning to end later, I promise, but until then you get these snapshots from the midsummer eve of a bunch of some of the amazing Gothenburg-friends I’ve been missing like crazy and my “face look” for the night.
Have a super cozy, lazy and yummy Sunday night now (I will). Hugs.

Hann inte ordna något spexigare än denna gamla favorit-skjorta som midsommarklänning i år. Vad gör väl det när man firar med ett stort gäng av sina allra bästa personer på det mest idylliska viset i Göteborgs skärgård? Kram, puss och ha en fantastisk kväll hörni!

I didn’t have time to arrange anything fancier than this old favorite shirt as a midsummer dress this year. But who cares about that when you get to celebrate with a big bunch of your very favorite people in the most idyllic way in Gothenburg’s archipelago? Not me. Biiiig hugs and kisses to all of you! I promise to show you some pics later!

Sitter på planet mot GBG och passar på att göra ett realtidsinlägg. Kom att tänka på hur jag för ett år sedan, vid ungefär samma tidpunkt satt på ett plan från Berlin till GBG. Reste från min och Saras stora lägenhet i ett turist-tätt sommarBerlin till mina 20-någonting kvadratmeter i Göteborg där golvet fortfarande täcktes av ett tunt lager av Gustafs volleyboll-sand och kidsen som hängde på gården utanför huset skrålade Håkan Hellström-låtar på fyllan inpå småtimmarna. Jag gick långa planlösa promenader i slottsskogen, fyndade porslin och en färgglad randig hängsel-klänning för några kronor på loppis. Satt på uteservering med Louise och lät henne förklara var alla stadsdelar låg i förhållande till varandra.

I’m on the plane to Gothenburg using the travel time to make a real-time post. I came to think about how I one year ago, also sat on a plane from Berlin to Gothenburg. I traveled from Sara’s and mine big apartment in a tourist filled summer Berlin to my 20-something square meter room in Gothenburg where the floor was still covered by a thin layer of Gustaf’s beach volleyball sand and the drunk kids hanging outside the house shouted out indie pop songs every night. I went for long planeless walks in the forest, found porcelain and a colorful striped dungaree dress for a few crowns at a flea market. Sat at a cafe with Louise and let her explain the geography of the city.

Jag föreställer mig hur jag reser tillbaka i tiden för att berätta för mig själv hur allting löst sig. Att jag om 365 dagar skulle komma att sitta på ett plan med en slumrande soulmate bredvid för att packa ihop resterna av tiden i Gbg, lägga dem i flyttkartonger som skulle skickas tillbaka till Berlin. Allt jag ville var att bryta upp och börja om den där sommaren, men istället skulle det visa sig att min flytt var lite som att rymma hemifrån när man var liten.

Plötsligt stod man inte ut hemma längre, man drog ilsket på sig gympadojjorna och klampade ut i skogen. Där satt man på en stubbe, sparkade i blåbärsriset och tänkte minsann aldrig gå hem. Här skulle man leva i symbios med naturen, äta bär och klättra i träd tills mamma och pappa bad på sina bara knän att få sin dotter tillbaka.
Men så blev myggornas surr allt mer hotfullt, anledningen som fått en att smälla igen dörren och lämna familjen för gott allt mer avlägsen, och tanken på den varma middagen som säkert stod och väntade på köksbordet allt mer lockande. Aldrig uppskattade man väl hemmet så mycket som efter en traumatisk halvtimmes-flytt till skogen.

I imagine how I travel back in time to tell myself how it all worked out. That in 365 days, I would sit on a plane from Berlin to Gothenburg with a slumbering soulmate next to me, to pack together the remains of the time in Gbg. Put everything in boxes and send them back to Berlin. All I wanted that summer was to break up and start over, but instead my rebellious move from Berlin was a bit like running away from home as a kid.

You shouted something you’d regret later, put on your sneakers and ran out in the woods. Then you sat there on a rock, kicked some bushes and thought to yourself that you’d never go back home. You would stay right there, live in symbiosis with the nature, eat berries and climb trees until mom and dad prayed on their bare knees to get their daughter back.
But then the buzz of the mosquitoes started to sound threatening, the reason of why you slammed the door and left the family in the first place was suddenly hard to remember, and the thought of the warm dinner that most certainly was waiting on the kitchen table got more and more tempting. You never appreciated your home as much as after a traumatic 30 minute “move” to the forest.

Min poäng är att det kanske inte är helt meningslöst att rymma ibland. Att återvända behöver inte vara ett misslyckande, det kan också vara ett kvitto på att man faktiskt befann sig på rätt ställe hela tiden utan att inse det.

My point is that it may not be completely meaningless to run away sometimes. Returning doesn’t have to be a failure, it can also be a proof of that you were in the right place all along without realizing it.