Photos by Christian

Det är måndag och jag befinner mig i samma position som på bilden ovan: med blicken på skärmen och kaffekoppen vid min sida. Jag har övertalat pappa att låta mig sitta på hans kontor i veckan för att kunna koncentrera mig ordentligt på allt som behöver göras. Får så mycket flashbacks från kontorsplatsen jag hade i somras.
Vet ni vad? Jag trivs faktiskt jättebra på kontor, tro det eller ej. Få tycker väl att kontorsjobb verkar spännande men alltså jag måste ta tillbaka allt jag sagt om att kontorsjobb inte är något för mig, att jag behöver konstant omväxling och inte vill sitta still. Jag gillar att ha ett eget space, att få känna mig proffsig då jag går i korridorerna för att hämta kaffe eller kanske anteckningsblock, och framför allt inte ha ett enda störningsmoment. Det är då det blir riktigt kul att jobba!

It’s Monday and I’m in the same position as in the picture above: with my eyes on the screen and my cup of coffee by my side. I convinced dad to let me sit in his office this week to be able to focus properly on everything that needs to be done this last week before the trip. I get so much flashbacks from the office space I rented last summer.
You know what? I actually love offices, believe it or not. Few people thinks that office jobs seems interesting but I have to take back everything I’ve said about that offices aren’t something for me, and that I need constant variation and can’t sit still a whole day. Ha! I actually like to have my own space, to get to feel professional when I walk in the hallways to get coffee or perhaps a notebook, and above all to not have a single distraction. That’s when working is really fun!

Umeå har gått in i en istid. Snön knarrar under kängorna, fingrarna domnar bort och luften skär liksom i halsen av kyla. Och det är så tyst ute, jag älskar hur tyst det är ute nu.
Ska spendera denna söndag med bok-läsning, promenader och att umgås med farfar.
Visar er resten av denna look senare i veckan. Ha en soft söndag x

Umeå is in the middle of an ice age. The snow crunches under my boots, my fingers gets numb after just 5 minutes outside and the air is almost too cold to breathe. And it’s so quiet outside, I love how quiet it is outside right now.
I’m spending this Sunday with books, forest walks and quality time with grandpa.
I’ll show you the rest of this look later this week. Have a soft Sunday x

Okej, jag har börjat sammanställa alla era frågor från frågestunden, dela upp dem i kategorier och svara på allt så grundligt jag kan. Jag kommer sedan släppa ungefär ett svars-inlägg i veckan tills jag är i Europa igen. Men än är det inte försent att fråga! Är det något du lurar på så är det hög tid att lämna en kommentar HÄR.

Nu börjar jag med de frågor som inte riktigt passade in i någon av kategorierna:

Okay, I have started to put together all of your questions from the q+a session, divide them into categories and answer everything as carefully as I can. I’ll publish one answer-post a week until I’m in Europe again. But it’s not too late to ask a question yet! Is there anything you’re wondering just leave a comment here.

Let’s begin with the questions that didn’t fit in to any of the categories i made up:
(I’ve answered the swedish questions in swedish, but if you want the translation just copy and paste to the google translation tool)

Which is your height?
This must be one of the most common questions I get. I’m really tall! 180 cm’s more precisely.

Vad är de jobbigaste grejerna du gått igenom i livet?
Tung fråga! Jag ska vara ärlig med att jag aldrig riktigt gått igenom något som går att jämföra med människor som verkligen har det tufft på riktigt, men visst har jag haft mina svackor. De tre sakerna som dyker upp i mitt huvud är: perioden i högstadiet då jag blev utfryst i skolan och inte hade en endaste vän. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på det i efterhand, men helt ärligt tror jag att jag tog det väldigt bra. Visst, jag kommer alltid vara känslig mot grupperingar, sociala status-stegar och utanförskap men jag hade en fin och stöttade familj och ett stabilt grund-självförtroende.
Det andra tillfället var när pappa blev riktigt sjuk på julen för några år sedan. Det kom som en blixt från en klar himmel och mellandagarna kändes som ett totalt vakuum. Sedan slutade allt på bästa sätt och han återhämtade sig snabbt, men det var verkligen en ögonöppnare, och kanske gav det mig en liten liten inblick i hur det är för alla där ute med svårt sjuka eller avlidna föräldrar.
Tredje tillfället är när jag känt mig fruktansvärt heartbroken. Det är som att förlora fotfästet och förståndet på samma gång. Kanske vill jag skriva mer om det någon gång men inte idag.

Förut sa du att du var väldigt osäker när det kommer till att prata engelska, har det förändrats?
Sa jag?! Haha JA. Nu känner jag mig nästan som fisken i vattnet. Men självklart finns språkbarriären fortfarande där. Så som en fisk i ett akvarium kanske.

I always wondered, approximately how many clothes do you have in your wardrobe? Haha this is an impossible question, since some of my clothes are spread out among my friends, some are in Sweden and some are in Berlin. I try to give away as much as possible to charity and friends or sell stuff at flea markets, and I’ve been sorting out massive amounts of clothes now from mum and dad’s storage room the last few weeks, but to be honest I guess I probably still have more than 50 sweaters, 50 pants/shorts, 50 pair of shoes, 50 tops and 50 dresses and skirts.
That’s a little strange since I’m kind of a minimalist and I don’t like the thought of owning much material things at all. But I guess that’s impossible when you work with clothes.

Do you have any advice for everyday-happiness? Hm, this is what I do when I feel that I need some cheering up: I hang out with my few, very best friends- and if they’re not available hanging out with animals ALWAYS works.
I take walks in the forest. Cook extra good dinner for myself. I cut myself some slack if I fail doing something and try to be extra proud when I do something good.
Also, this might be given for most persons- but being kind to people makes me very happy. Like helping someone carry bags, smile to strangers and give many (but honest) compliments to people around me.
Working out usually gives me a rush of endorphins, but that’s sometime a little tricky because it’s very important to not feel preassured to work out just because you “have to”. You should want it for your own sake!

If you could choose to be a disney cartoon character which one would you prefer? I’m not a disney freak but I think I’d choose Lilo from Lilo and Stitch. Not because of the looks (she must be my complete opposite, haha) but since she’s a little weird- she has trouble fitting in among everyone else, but still she’s kind, stubborn and smart. And she loves animals and the nature.

Arrribaa! Adios snö och vintermörker, jag ska till Karibien!
Nu är det dags för mig att berätta lite om resan jag och fem kompisar planerat i vinter. Allt är bokat, det enda som återstår är en otrolig massa förtids-jobb (närmare bestämt 40 inlägg att producera) för min del för att frigöra så mycket ledig tid jag bara kan framöver.

Den 19:e januari hoppar vi på planet (yaaaas). Första stoppet blir San José, där vi har en lägenhet i 1,5 vecka. Därefter lämnar vi fastlandet med båt för att spendera de kommande 1,5 veckorna på ön Culebra. Efter det lämnar vi Puerto Rico bakom oss och styr kosan mot Mexico– närmare bestämt Playa Del Carmen där vi hyrt världens villa med pooler och allt. Efter en veckas glassande kommer gruppen splittras- fyra av oss flyger raka vägen till NYFW för att i några dagar byta kokosnötter och stränder mot skyskrapor och takeaway-muggar (samtidigt som de andra två reser vidare i Mexico på nya tropical adventures). I slutet av februari är jag förhoppningsvis på svensk mark igen och då vettetusan var jag tar mig härnäst- Berlin, Umeå eller Götet.

Visst har jag rest mycket (oftast själv) i jobbet och tågluffat flera gånger, men såhär långt med såhär stort sällskap och såhär länge har jag aldrig varit på resande fot förut. Jag är SÅ pepp. Jag kommer ta med mig datorn och försöka live-uppdatera då och då (även om jag ser till att ha ett härligt lager av förhandsinställda inlägg åt er också), men helt ärligt är jag osäker på om jag ska våga ta med min käraste ägodel- kameran- på resan. Jag har liksom inte hunnit tänka på packningsmomentet ännu, men det börjar bli dags. Har ni tips, tankar eller frågor? Hit me!

Arriba! Adios snow and winter darkness, I’m going to the Caribbean!
Now it’s time for me to tell you a bit about the trip five friends and I planned this winter. Everything is booked, the only thing that remains is an incredible amount of pre-work (more specifically, 40 posts/articles to produce) for my part to free up as much free time as I can get.

On January 19, we’ll get on the plane (yaaaas). The first stop will be San José, where we’ll have an apartment for 1.5 weeks. Then we’ll leave the mainland by boat to spend the next 1.5 weeks on the island of Culebra. After that, we’ll leave Puerto Rico behind us and head for Mexico-Playa Del Carmen, where we’ve booked a great villa with swimming pools and all. After a week of sun and fun the group will be divided- four of us will fly straight to NYFW a few days to change coconuts and beaches to skyscrapers and take-away coffee mugs (while the other two continue to new tropical adventures). In late February, I’m hopefully on Swedish soil again and to be honest I have no idea of where I’ll go next- Berlin, Umeå or Gothenburg.

Sure, I’ve traveled a lot before (usually by myself) in my work and interrailed a several times, but so far I’ve never gone so far with such a big company for such a long time. I’m so excited. I’ll bring my computer and try to live blog from time to time (although I’ll make sure to have a stash of high quality pre-made posts for you too), but honestly I’m not sure if I dare to bring my dearest thing- my camera- on the trip. I haven’t had time to think about the packing yet (ahh), but it’s about time. Do you have any tips, ideas or questions? Hit me!

Så himla passande. Fick den här jackan av gnusse resan till ära. Det är helt okej om ni får feeling och hellre kallar mig Raquel från och med nu.

Haaa haaa. Gnusse gave me this jacket to bring on the trip. If you suddenly get the feeling that you’d rather call me Raquel from now, that is totally okay.

När redaktionen på TFF bad mig att göra en artikel på temat “stone age hairstyles” kunde jag ju inte låta bli att tycka att det var komiskt. Hade väldigt kul med tanken på hur stenåldersfolket flätade varandras långa hår och smyckade sig med kvistar och blad, haha. Eftersom man vet väldigt lite om kulturen under stenåldern fick jag helt enkelt gå en hel del på fantasi, läs hela artikeln HÄR.

Jobbar 110% just nu inför den kommande resan, därför kan det vara lite svårt att hinna med i min vanliga takt här på bloggis. Att jag befinner mig i ett -21 gradigt norrland med 20 mörka timmar om dygnet när jag är helt beroende av dagsljus för att kunna fixa material är ju också en bidragande faktor, heh. Berättar allt om resan snart i alla fall! Yaho!

When the editors of TFF asked me to do an article on the topic “stone-age hairstyles” I couldn’t resist seeing the comedy in it. I had a lot of fun with the idea of how Stone Age people braided each other’s long hair and decorated themselves with twigs and leaves, haha. Since we know very little about the culture of the Stone Age, I simply got most inspiration from my imagination. Read the full article HERE.

I’m working 110% right now for the upcoming trip. I’ll tell you all about it soon! Yaho!