Förra Äret hoppade jag ju över min Ärliga lÄngdragna Ärsresumé och sammanfattade Äret pÄ ett lite mer personligt sÀtt i list-form istÀllet (a lå ALLA bloggers i sverige, haha). KÀnns som att det Àr intressantare för bÄde er och mig. 2016 har varit ett otroligt mÀrkligt Är. LÀrorikt, spÀnnande och intressant, men harmoniskt och lÀtt var det fan inte. Vi tar en titt:
Last year I skipped my annual year recap and wrapped up the year with a little more personal way, with a list. That feels more interesting, both for you and me. 2016 has been an incredibly odd year. After these 12 months I’m wiser, happier and stronger, but it has been very tough. Let’s take a look:
Finns det nÄgot du kunnat sÀga till dig sjÀlv den första januari som förberett dig pÄ Äret?
“Ebba- just nu kĂ€nns allt bajs. TyvĂ€rr kommer det göra det ett tag framöver. Men det blir bĂ€ttre! Om ett Ă„r kommer du vara starkare och gladare, Ă€ven om det inte kĂ€nns sĂ„ nu.”
Is there anything you would say to yourself on January 1 2016 to prepare yourself for the year?
“Ebba- right now everything feels like shit. Unfortunately, it will do so for a while. But it gets better! In a year you will be a thousand times stronger and happier – and just as confused.”
Vad Àr du mest stolt över?
Att jag inte lÄtit mitt dÄliga mÄende paralysera mig, utan snarare anvÀnt den negativa energin som en drivkraft för att ta mig till nya stÀllen i livet. Att jag lÀrt kÀnna sÄ mÄnga helt fantastiska, otroliga mÀnniskor nÀr jag kÀnt mig som mest ensam. Att jag tog skolan pÄ allvar och spenderade veckor vid skrivbordet inför matteprovet- och sedan klarade det utan problem.
What are you proud of?
That I didn’t let my mood paralyze me, that I rather used the negative energy as fuel to get to new places in life. I got to know so many absolutely fantastic, incredible people when I felt the most lonely. I took school seriously and spent by my desk before the big maths test- and that I nailed it.
Chop Chop!
Gjorde du nÄgot 2016 du aldrig gjort förut?
Klippte hÄret! Började plugga! UmgÄtts med fler snubbiga snubbar Àn nÄgonsin förr och andra personer som Àr vÀldigt olika mig. Skiftat fokus i mina relationer frÄn hur jag uppfattas till vad jag kan fÄ ut av relationen i frÄga. Rest till nya platser. KÀnt mig heartbroken. Firat jul utomlands. Bott i GBG.
Did you do anything in 2016, you’ve never done before?
Cut off my hair! Started studying! Spent time with people who are very different from me. Shifted the focus in the way I look at relationships from how people look at me to what I can get out of the relationship. Traveled to new places. Been heartbroken. Celebrated Christmas abroad.
First of may in Berlin.
Tre bÀsta minnena?
1. Första minnet infann sig ganska tidigt pÄ Äret- nÀmligen i februari dÄ jag och nÄgra av mina absolut nÀrmsta vÀnner flöt i det turkosa vattnet utanför en karibisk ö och fick bevittna en havssköldpadda beta sjögrÀs i lung och ro nÄgra meter under oss. // 2. Första maj-fest i Berlin. Jag kÀnner mig euforisk för första gÄngen pÄ lÀnge. Jag spenderar hela dagen med att dricka mÀngder bubbel i vÄrsolen med nyvunna vÀnner som jag pÄ bara ett par mÄnader kÀnt en otrolig connection till, och fÄr gosa med en snubbe som gör mig glad för stunden (Àven om det inte skulle komma att betyda nÄgot mer). 3.// Första skoldagen. KÀnde en sÄdan stark connection till alla mina tidigare skolstarter- i barndomsbyn, högstadiet, gymnasiet nÀr jag gick frÄn vagnen med nyinköppta böcker i ryggsÀcken. Allt kÀndes nytt och frÀscht och positivt.
Ăven: De varma augustidagarna vid sjöar i Berlin, liggandes i högar med tjejerna. Att se pricken som symboliserar mamma och pappa pĂ„ hitta mina vĂ€nner-kartan röra sig runt i Europa och fĂ„ höra om deras Ă€ventyr via skype.
Three best memories?
1. First memory appeared quite early- in February when some of my absolute closest friends and I was floating in the turquoise waters by the shore of a Caribbean island and got to witness a wild sea turtle eating seagrass a few meters below us. // 2. May Day celebration in Berlin. I feel euphoric for the first time in a long time. I spend all day with drinking sparkling wine in the spring sunshine with new-found friends that I in just a few months felt an incredible connection to, and got to cuddle with a guy who made me happy at the moment (although it wouldn’t turn out mean anything) . 3.// first day of school. Felt such a strong connection to all of my former school starts when I walked over the school yard with new books in my backpack- kindergarden in the village I grew up in, junior high, high school. Everything felt new and fresh and positive.
Also: The hot August days by the lakes in Berlin, lying in piles with the girls talking and listening to music. To see the dot that symbolizes mum and dad on the gps map on my iPhone move around in Europe and hearing about their adventures via skype.
Vilka lÀnder har du besökt?
Fler Ă€n nĂ„gonsin! Tror tyvĂ€rr att det i grunden kommit frĂ„n nĂ„gon slags rastlöshet, en dum önskan om att kunna resa ifrĂ„n sina problem. Ă
andra sidan har det lett till massor av Àventyr. Jag har rest till: USA, Mexico, Bali, Puerto Rico, Danmark, Estland, Belgien, Frankrike, Island, Italien, Grekland, Tyskland. SÀkert fler.
Which countries have you visited?
More than ever! Unfortunately I think it’s because of some kind of restlessness within me, a silly desire to travel away from my problems. On the other hand, it has led to lots of adventure. I’ve traveled to: USA, Mexico, Bali, Puerto Rico, Denmark, Estonia, Belgium, France, Iceland, Italy, Greece, Germany. Surely more.
NÄgot du Àr tacksam över?
Ă
ter igen- alla nya vÀnner.
Jag har nog aldrig kÀnt mig sÄ ensam som jag gjorde i vÄras nÀr jag ÄtervÀnde till Berlin efter att alla mina vÀnner lÀmnat stan. Men sÄ snubblade jag in i Alva och Linneas lÀgenhet i Neukölln en söndagsmorgon med en skumpaflaska i ena handen och en förpackning juice i den andra. Att jag ens Äkte dit var ren slump- min roomie hade bailat i sista stund och ville inte följa med och jag skulle flyga till Bali för jobb morgonen efter och hade egentligen inte alls tid, men sÄ slutade det med att vi spenderade hela dagen tillsammans, och innan jag hunnit backa eller krÄngla till det hade jag ett otroligt gÀng att kalla vÀnner.
Ăven: KompisgĂ€nget i GBG som vĂ€lkomnat mig med öppna armar. Utan dem hade jag antagligen suttit ensam i gnusses gamla lĂ€genhet utan tid eller ork att ge mig ut pĂ„ jakt efter nya vĂ€nner.
Dessutom: Mina fina, fina, uĂ„-vĂ€nner, som inte lĂ€ngre bara bor i UĂ
men som trots location finner tid och tillfÀlle att besöka varandra och finnas dÀr i jobbiga tider trots distans. De ska ha guldmedaljer allesammans.
Slutligen: Att min familj mÄr bra. Att min syster Àr pÄ en bra plats i livet och mamma och pappa reser europa runt med hundarna. Att jag inte kÀnner mig orolig för deras mÄende för en sekund, utan endast ser dem som ett stöd och inspiration.
What are you thankful for?
Once again- all new friends.
I’ve never felt so alone as I did last spring, when I returned to Berlin after all my friends left town. But then I stumbled into Alva and Linnea’s apartment in Neukölln a Sunday morning last spring with a champagne bottle in one hand and a pack of juice in the other. Before I had time to back off or complicate it, I had an incredible bunch of friends to call.
Also: My dear gang in GBG who welcomed me with open arms. Without them I probably would be alone in gnusses old apartment with no time or energy to give me out in search of new friends.
Also: My always loved friends from the times un UmeÄ, who are no longer living there but despite the distance will find the time and opportunity to visit each other and be there in tough times. They should have gold medals.
Finally: That my family is in such a good place. My sister is happy, and mom and dad are traveling around Europe with the dogs. I don’t feel worried about their mood for a second, I just get to see them as a support and inspiration.
NÄgot du gjort mer Àn tidigare Är?
Pratat med Fanny via skype. Jag skojar inte, vi pratar he-la tiden, hon har varit som min inre peppcoach i höst.
Flugit. Har spenderat sÄ oÀndligt mÄnga timmar pÄ flygplatser. Utmanat mig sjÀlv socialt, bÄde genom att trÀffa nya mÀnniskor och umgÄs med mÀnniskor som inte liknar mig (obs, utan att bli nÀmnvÀrt mer socialt kompetent).
Something you’ve done more than previous years?
Talked to Fanny via skype. I’m not kidding, we’re talking aaaaall the time. She has been my life coach every day.
Traveled by plane. I have spent an endless amount of hours at airports. Challenged myself socially, through both meeting new people and hanging out with people who are not like me.
One of veeery few workout sessions this year.
NĂ„got du gjort mindre?
TrÀnat. Hehe.
Something you’ve done less this year than your previous?
Worked out. Hehe.
Vad Ă„ngrar du?
Att jag aldrig tog mig tid till att börja i terapi eller i alla fall prata med nÄgon som förstÄr sig pÄ sÄdant som hÀnder i huvet.
What you regret?
That I never took the time to begin therapy or at least talk to someone who understands what happens in the human brain sometimes.
NÀr grÀt du?
Jag har grÄtit mer Àn nÄgonsin i Är. I kompisars knÀn i UmeÄ, planlöst strosande pÄ gator i Mexico, via skype, mot ryggen pÄ en mopedförare pÄ en balinesisk ö, ner i min kudde i Berlin, vid matbordet i stugan, skedande med nÄgon. NÄgonstans i somras tog tÄrarna slut. Inte för att nÄgot drastiskt hÀnde, för att jag fÄtt nÄgon insikt eller slutat tycka synd om mig sjÀlv. Det var som att kroppen gav mig en signal genom att strypa tillförseln till tÄrkanalerna. Dags att blicka framÄt.
When did you cry?
I’ve cried more than ever this year. In my friends’ knees in UmeĂ„, aimlessly strolling on the streets in Mexico, via Skype, against the back of a moped driver on a Balinese island, down into my pillow in Berlin, at the dinner table in the cottage, spooning someone. Somewhere in the summer, there were no tears left. Not that something drastic happened, it was just like my body gave me a signal by restricting the supply to the tear ducts. Time to move forward.
Into the Valley 2016.
Vad ser du fram emot nÀsta Är?
Har i Àrlighetens namn inga extravaganta planer alls. Ska gÄ igenom Ànnu en flytt (Àr.sÄ.less.pÄ.att.flytta.nu.),ha tvÄ mÄnaders praktik (vilket kÀnns otroligt spÀnnande!! Men Àven otroligt lÀskigt att för första gÄngen jobba med nÄgot fristÄende frÄn bloggen), dessutom rÄkar jag sitta pÄ spontanköpta biljetter till into the valley i Estland i sommar (men Àn sÄ lÀnge inget resesÀllskap, hehe. Help!) i övrigt Àr mitt Är rÀtt fritt och det kÀnns otroligt skönt.
What are you looking forward to next year?
Honesty, I have no extravagant plans at all. But I do have a two-month internship (which feels incredibly exciting!! But also incredibly scary to for the first time working with something separate from the blog). I also happen to have spontaneous bought tickets for into the Valley in Estonia this summer (but so far no travel companion, hehe. Help!). The rest is yet to come!
2017- JAG ĂR REDO!
2017- I’M READY!