Okategoriserade

Låt oss dyka in i vad som rört sig i mitt huvud den senaste veckan:

Let’s dive into what has been spinning in my head lately:

I fredags snurrade det på väldigt bra i lillhuvvet mitt. Kunde. Inte. Välja outfit inför SLEEKxHonor-eventet i Berlin, i såna situationer brukar det sluta med att jag fotar av mina alternativ (detta är alltså 3 av en tussing olika) och låter en väl vald jury välja. I detta fall bestod den av Mamma, Fanny och Sean. Hehe.

Last Friday there was a lot spinning in my head and I just Could. Not. Choose. which outfit to wear to the SLEEKxHonor event in Berlin. In these situations I usually end up taking photos of my options (this is just 3 of maaany different) and let a carefully picked jury choose. In this case my jury consisted of Mom, Fanny and Sean. Hehe.

Jag har spenderat varje ledig stund att pinteresta “compact living” och “smart storage” för att finna bra lösningar att få in alla mina saker i min lilla etta utan att behöva bygga om den till något slags förråd kombinerat med walk in closet. Har varit väldigt inne på sängar med förvaring. Till exempel finns ett flertal varianter på Trademax, sängarna kan hittas här (annons!).

I spent every spare moment searching for “compact living” and “smart storage” on pinterest to find good solutions to get all my stuff in to my little one room apartment without having to turn it into some kind of storage room combined with walk in closet. I’ve been thinking about getting a bed with storage. For example, there are several options at Trademax, the beds can be found here (ad!).

Något som jag försökt stänga ute ur huvudet i veckan har varit den dystopiska känsla som alla rapporter om allas vår Trump’s bisarra påhitt under sina första dagar på makten framkallar. Någonstans trodde jag nog att det skulle finnas något slags skyddsnät som hindrade de mest sjuka åtgärder han argumenterat för från att gå igenom, men icket. Jag orkar inte ta in allt just nu. Har lindrat känslan med women’s march-pepp och att maniskt print-screena fina bilder.

Something I’ve tried to keep out of my head lately is the dystopian feeling that all reports of Trump’s bizarre actions during his first days in power. Somehow I thought that there had to be some kind of safety net that prevented the most stupid actions he had been taking about from becoming reality, but apparently no. I just can’t take it all in right now. So I’ve distracted the bad feeling with encouraging reports from the women’s march and manic print screening nice photos.

Här är den lurviga kragen jag köpte 2hand för någon vecka sedan! Kombinerar den helst med mina bulliga dunjackor eller hoodies för nice kontrast, till kappor kan den kännas lite damig.

Tycker att det är svinkul att mitt inlägg om att vara introvert har skapat en sådan trevlig diskussion. Blir så rörd av alla meddelanden och kommentarer från alla som känner igen sig. Vissa av er har tyckt att behovet att sätta personligheter i olika fack är helt överflödigt, att det kanske till och med skapar inbillade klyftor. För mig har det känts viktigt att kunna sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig annorlunda för att kunna acceptera det (till exempel idag, då jag aktivt undvek två butiker på min runda i stan för att jag inte orkade stöta på vänner som jobbade där, och tillät mig göra det utan att känna mig som ett ufo), och för att enkelt kunna förklara mitt beteende för andra.

Nu ska jag koka lite soppa och fortsätta planera morgondagens IKEA-tripp. Äntligen är det dags att fixa lite möbler till min tomma lägenhet!

Here’s the furry collar I bought 2hand about a week ago! Amazing huh? I love combining it with hoodies, caps and sneakers to avoid the ladylike feeling.

I’m so happy my post about being introverted has created such a nice discussion. All the messages and comments from all of you who can relate to my words really touches me. Some of you have thought that limiting personalities through putting them in different categories are superfluous, and that it might even create imaginary gaps between us. Personally, I think it’s important for me to be able to put a label on what it is that makes me feel different than “normal” people to be able to accept it (for example, today, when I actively avoided two stores on my stroll in town to avoid meeting friends who work there, and allowed me to do so without feeling like a weirdo), and to easily explain my behavior to others.

Now I’ll make some soup and continue planning tomorrow’s IKEA trip. Finally it’s time to get some furniture for my empty apartment!

mhmmmm Hej kompisar! Skriver detta inbakad i mina nya Ikea-doftande lakan i min nya säng i min nya lägenhet. Har försökt få en sekund över åt er hela dagen men det gick bara inte idag, dagen har snurrat på i ett med sex timmars plugg, uppackning av berget med flyttlådor och säckar med saker jag fick fraktat till lägenheten igår (frågar mig fortfarande hur allt ska få plats! Måste inhandla någon smart förvaringslösning på Ikea snarast) och ägnat den resterande tiden åt att skriva mitt CV, som aldrig vill bli klart. Finns så många olika pekpinnar kring hur personlig man bör vara, om man bör ha bild och hur kortfattat vs detaljerat man ska beskriva sina erfarenheter. Har aldrig någonsin skrivit ett CV innan så antar att det är dags nu, vid 21 års ålder. Använde för övrigt den näst sista bilden som CV-bild i mitt tyska CV, bossig va? Nu går ögonen i kors av trötthet, återkommer med något vettigare imorgon. Stor kram <3

mhmmmm hey friends! I’m writing this covered in my new ikea-smelling sheets in my new bed in my new apartment. Ive tried to get a second over for you all day, but I have barely had time to use the toilet today haha. Six-hour of studying, unpacking of the mountain with moving boxes and bags of stuff I got transported to the apartment yesterday (I’m still asking myself how on earth I’ll have room for everything on my 22 sqm), and spent the remaining time writing my resume, which has taken me sooo much longer than I first thought. There are so many different opinions and rules on how personal it should be, if you should have a picture or not and how short vs. detailed you should describe your experiences. I’ve never written a resume before so guess it’s time now, at age 21, haha. I used the second last picture in my german resume btw, pretty bossy huh? Now I’ll pass out within seconds, I’ll have to get back to you with something better tomorrow. Big hugs <3

Att jag är introvert är det verkligen ingen fråga om. Kom igen, jag är tjejen som alltid sitter ensam på lunchrasten för att jag behöver lite space, gärna låser in mig på toan då och då på fester för att samla energi (snarare än att uträtta behov) och låter bli att svara i telefon när någon jag egentligen vill prata med ringer bara för att jag inte orkar med small-talk. Som åkte hem från skolan flertalet gånger i högstadiet bara på grund av social utmattning och som har stora problem att koncentrera sig om omgivningarna erbjuder några distraktioner. Som alltid går runt med enorma headphones för att slippa prata med människor.

För någon vecka sedan fick jag en bok av Sean, “Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking”. Jag har fullkomligen slukat den, läst lika girigt som jag gjorde med Harry Potter i mellanstadiet. Quiet rätar ut så många frågetecken.

Jag har aldrig riktigt kunnat placera mig själv i facket som den “blyga, osäkra, inåtvända” personen man först föreställer sig när man hör ordet “introvert”. Hur kan jag vara så introvert när jag samtidigt inte har några problem med att tala inför folk, sällan kan låta bli att dela med mig av åsikter och diskutera dem, ofta tar ledar-rollen i grupparbeten och älskar att umgås med mina vänner?
Detta är, tro det eller ej, vanliga drag hos introverta. Det handlar inte om att vara blyg eller gapig egentligen, utan var man hämtar sin energi och känner sig mest bekväm. Visste ni att introverta har en större chans att trivas och spendera mycket tid på sociala medier och tenderar att dras till yrken som antingen kretsar kring artistiska uttryck eller teknik? *träffad*

Den passage i boken som påverkade mig mest var att ny forskning visar att andelen introverta är större än man tidigare trott- upp emot 50%. Det känns verkligen som en enorm lättnad men samtidigt gör det mig ledsen.
Jag menar, hur många gånger har jag inte känt mig som en excentriker när jag funnit mig själv sittandes på pallen i provrummet i någon överbefolkad butik eller på toalocket på någon fest med blicken i väggen bara för att hämta andan? Det är så otroligt skönt att veta att jag förmodligen inte är ensam om detta. Samtidigt gör det så ont i hjärtat att veta att upp emot hälften av alla människor antagligen känner likadant, att flera personer i skolan helst också skulle vilja ta sin lunchlåda till ett litet grupprum för att äta i tystnad men istället (medvetet eller undermedvetet) trycker undan sina introverta drag. Att många precis som jag i hela sina liv skämts över att de inte orkat lika mycket som alla andra, har känt sig otillräckliga om de inte ansträngt sig till det yttersta för att vara utåtriktade och sedan behövt gå hem och kompensera alltsammans med x antal timmar i ensamhet. Detta på grund av att samhället är anpassat efter extroverter snarare än introverta.

Statistiken säger att nästan hälften av er där ute, som sitter vid era datorskärmar och läser detta, bör kunna känna igen er åtminstone lite i vad jag berättat ovan. Kan ni inte lova mig att, om ni inte läser boken, i alla fall se Susan Canes fenomenala TED-talk? Att vara introvert eller extrovert är inget svart eller vitt, det är en skala där vi alla ligger någonstans emellan ytterligheterna. Oavsett var man ligger på skalan tror jag att det kan vara extremt nyttigt att undersöka detta, för att få en större förståelse för sig själv och andra. Är det någonting vi behöver just nu så är det mer förståelse för varandra. Klicka HÄR för at titta. Kram.

I’m an introvert, there’s no question about that.
Come on, I’m the girl who always sits alone at lunch break because I need a little space, often just lock myself in the restroom at parties to collect energy (rather than actually using the toilet) and avoid answering the phone when someone I really want to talk to calls me only because I can’t stand the small-talk. Who went home from school several times in high school just because of social exhaustion and have big problems to concentrate if the surroundings offers distractions. Who always walks around in big headphones just to not have to talk to people.

About a week ago, Sean gave me the book “Quiet: The Power of Introverts in a World That Can not Stop Talking”. I have fullkomligen devoured it, read as eagerly as I did with Harry Potter in the school. Quiet straightens out as many question marks.

I’ve never really been able to place myself in the tray as the “timid, insecure, introverted” person first imagine when you hear the word “introvert”. How can I be so introverted when I at the same time have no problems with speaking in front of a crowd, often can’t resist sharing my opinions and discuss them, often takes a leadership role in group assignments and loves to hang out with my friends?
This is, believe it or not, common characteristics of introverts. It’s not about being shy or out-going, really, but where to collect energy and feel most comfortable. Did you know that introverts have a greater chance of enjoying and spending a lot of time on social media and tend to gravitate to professions that either revolves around artistic expression or technology? *relate*

The passage in the book that influenced me most was that new research shows that the percentage of introverts is greater than we previously thought- it’s up to 50%. It really feels like a huge relief, but at the same time it makes me sad.
I mean, how many times haven’t I felt like a crazy person finding myself sitting on the stool in the changing room in a crowded shop or the toilet lid at a party staring at the wall just to catch my breath? It is so great to know that I’m probably not alone in this. At the same time, my heart hurts realizing the fact that up to half of all people probably feel the same way. That other people in the school time also would like to take their lunch boxes to a small private room to eat in silence, but instead (consciously or subconsciously) ignore their introverted personalities. That many like me all their lives have been ashamed about not talking as much as everyone else, have felt inadequate if not pushing themselves to the limit to be extroverted and then had to go home and compensate it all with x number of hours of loneliness. This is because the community is adapted for extroverts rather than introverts.

Statistics say that almost half of you out there, sitting at your computer screens reading this, are able to recognize yourselves at least a little bit in what I told you above. Could you promise me that, if you do not read the book, you devote 20 minutes to watch Susan Canes phenomenal TED talk? Being an introvert or extrovert is not black or white, it is a scale where we all lie somewhere between the extremes. No matter where you are on the scale, I think it’s extremely useful to investigate this, to get a greater understanding of yourself and others. If there’s something we need in this society its more understanding for each other. Click HERE to watch. Hugs.

Jag måste bara få berätta för er om Urban House! Vanligtvis när jag recenserar hotell brukar det ju handla om anläggningar som kanske passar bättre för en välplanerad lyxweekend än en spontantripp med kompisar eller som en del av en tågluff, men inte idag. Urban House är verkligen ett helt fenomenalt ställe att bo på vad gäller de sista två scenariona. Utan tvekan ett av de bästa hostels jag bott på.

I just have to tell you about Urban House! Usually when I review hotels it’s about places that might fit better for a well-planned Luxury Weekend than a spontaneous trip with friends or as part of an inter-rail, but not today. Urban House is really a phenomenal place to stay at in terms of the last two scenarios. Without a doubt one of the best hostels I’ve stayed at.

Till att börja med är rummen otroligt fräscha, vi hade ett sexbäddsrum med egen toa och vaknade härligt utvilade varje morgon i de magiskt sköna sängarna.

To start with, the rooms are super fresh. We had a six bed room with private restroom and woke up feeling like new borns in the amazingly comfy beds.

Dock är rummen rätt trånga (classic hostel), men det finns gott om allmänna utrymmen att vara på. Vad sägs om ett bio-rum, biljardrum, stort fint kök, tatueringsstudio, tvättrum och till och med ett litet hangover-krypin. Eller matsalen på bilden ovan.

The roomes are small though (duh, it’s a hostel), but there’s much space in the public areas of the house to hang out at. They have a cinema room, billard room, nice big kitchen and even a hangover room.

Frukosten var enkel men innehöll allt jag behöver för att komma igång på morgonen.

The breakfast was simple but had everything I needed to get going in the morning.

Yoghurt, frukt, granola, juice, bröd och pålägg. Och KAFFE såklart!

Yoghurt, fruit, granola, juice, veggies, bread. And COFFEE of course!

Om kvällarna var det fullt med folk i baren, där man kan dricka bärs och billiga drinkar, mingla med andra hostel-bor och lyssna på live-musik. Plus i kanten för trevlig personal.

In the evenings there’s a lot of people in the bar. There you can drink beer and drinks, mingle with other hostel-habitants and listen to live music. Or just chit chat with the super friendly staff.

Sist men inte minst ligger stället ett stenkast från centralstationen, med gångavstånd till stroget. Fett värt ställe att bo på om man vill ta en spontan-weekend utanför Sverige på minimal budget, verkligen. Läs mer/boka HÄR!

Last but not least- the location is suuuuper convenient: just a few steps from the central station and a short walking distance from stroget. So, if you want a hip but comfortable place to stay during your city weekend without spending your budget on accommodation- this is the place for you. Book/Read More HERE!