Okategoriserade

Innan vi dyker ner i näst sista delen av min 2016-sammanfattning vill jag bara uttrycka min sorg över att en av mina främsta förebilder gick bort inatt. Hans Rosling. Har av någon anledning alltid tyckt så så mycket om honom, hans sätt att informera om världens största, mest ogreppbara problem på ett både pedagogiskt, o-pretentiöst och underhållande vis. Lova att ni kollar några highlights innan ni scrollar vidare:

Before we dive into the penultimate part of my 2016 summary, I just want to express my sadness that one of my main role models passed away last night. Hans Rosling. For some reason, I’ve always looked up to and been inspired by him, his way of informing about the world’s worst, most unfathomable problems in an educational, non-pretentious and entertaining way. Promise that you check out a few of his highlights before you scroll further:

>>CLICK HERE to watch his best talks

I alla fall- tillbaka till inläggets ursprungssyfte. Årssammanfattningen. Vid det här laget är vi framme vid september, jag hade börjat skolan och bott in mig i GBG, och hade precis packat väskan och flytt till Grekland med Lou och Olympus.

Okay- now let’s dig in to this posts main purpose- the year summary. We have reached september. I had started school and was living in Gothenburg for real. But just a week in, I packed my bag and went to Greece with Lou and Olympus.

Gick nog mest omkring i badkläder, så de flesta outfitbilder såg ut såhär.

I wore swimwear all the time, so most outfit pictures looked like this.

Och såhär.

And this.

Hade också dille på nät-strumpbyxor vid denna tid (och har fortfarande), precis som resten av instagram och pinterest.

I also loved net stockings at this time, just like the entire instagram-world.

Ett annat plagg jag hade på mig var denna klänning. Var liksom bitter och skeptisk mot allt som hade med kärlek att göra så det kändes himla passande just då.

Another garment I wore a lot was this dress. I felt a bit bitter and sceptic about love that period so I thought it had a great message, haha.

Sedan flög jag hem till Götet för att fortsätta plugga.

Then I flew back to Gothenburg to study.

Allt kändes fortfarande nytt och jag spenderade många eftermiddagar med att promenera omkring i stan. Men jag hann bara vara hemma i en vecka…

Everything still felt new and I spent many afternoons walking around town. But I could just stay home for a week …

Innan jag flög till Island med mitt bästa blogg-crew från Cover PR.

Before I went to Iceland with my COVER PR Crew.

Detta var absolut en av de häftigaste resorna jag någonsin gjort. Varje sekund var magisk. Måste återvända så snart jag kan, har helt ärligt aldrig varit med om någonting liknande förut.

This was absolutely one of the most amazing trips I’ve ever done. Every second was magical. I just have to return as soon as I can, I have honestly never experienced anything like this before.

En del av anledningen till att vi åkte till Island var denna plåtning. Detta är nog mina mest uppskattade och uppmärksammade bilder någonsin, ni fulLkomligen öste komplimanger över mig på insta, TACK FÖR DET KOMPISAR. Jag själv kan faktiskt inte annat än hålla med om att jag älskar resultatet.

Part of the reason we went to Iceland was this photo shoot. This is probably my most appreciated pictures ever, you really showered me with compliments. Thanks buddies! I myself must actually agree, I love the result.

Sedan hade jag en kort paus i gbg igen, mina föräldrar var och hälsade på och bodde i min lägenhet ett tag, innan de skulle ge sig ut i Europa med husbilen. Det var jättemysigt även om jag nästan aldrig var hemma eftersom jag pluggade och reste så mycket. Här någonstans var jag i Estland och höll min första föreläsning också.

Then I had a paus in Gothenburg again. My parents were visiting and it was so nice having them in my apartment, even though I was in school or gone traveling most of the time. About this time I went to Estonia to hold a lecture, my first lecture ever. I was super proud afterwards.

Efter föreläsningen i Estland och Islands-helgen flög Disaronno ner mig till Milano igen, som vanligt. Jag tog med mig Sean på vägen. Jag tror att det var någon gång under denna resa jag insåg att det skulle bli farligt att umgås för mycket med varandra.

And it certainly didn’t take long until my next trip came up- Disaronno brought me to Milan again o celebrate their new design, and I took Sean with me. I think it was at this point I started to feel that we could be more than friends, but of course I ignore that totally.

…men det sket jag såklart i och bjöd med honom till Cannes när jag skulle skriva en hotell-review helgen därpå. Lätt att vara dum när man är pirrig. Ville ju verkligen inte ha ett distansförhållande. Haha. Sedan åkte jag hem och försökte fokusera på gbg-livet istället. FORTSÄTTNING FÖLJER…

… though I couldn’t resist bringing him to Cannes the next weekend when I went there to write a hotel review. I didn’t want anything to do with a long distance relationship at this point, but I guess feelings makes you stupid. Haha. Then I went home and tried to focus on life in Gothenburg instead. TO BE CONTINUED…

Ni har frågat mig om vad jag brukar käka i skolan, så tänkte börja dela med mig av vad jag har i mina lunchlådor. Låter det bra? Generellt tar jag aldrig med mig något som tar mer än max 10 minuter att slänga ihop, haha. Förstår inte hur man ska hinna laga middag OCH matlåda varje kväll liksom. Här är i alla fall en av luncherna jag packar ner i skolväskan i veckan! Älskar att återanvända trevliga gamla burkar som matlåda, det är superpraktiskt och lite roligare än en deppig plastlåda. Man gör vad man kan för att liva upp lunchrasten, va. För övrigt är jag besatt av dessa rökiga kikärtor, Fanny introducerade mig för den smoked paprika-kryddan när hon var här och hälsade på och nu har jag den på allt, haha. Förutom lunch-burken tar jag alltid med mig en termos kaffe och en frukt till skolan. Här kommer receptet (vi tar det på engelska så alla förstår, va?):

You’ve asked me what I eat in school so I thought I’d start sharing what I put in my lunch boxes. I generally neever make anything that takes more than 10 minutes to cook, haha.
Here is one of the lunches I’ll pack in my school bag this week! Love to reuse nice old jars as lunchboxes, it’s super convenient and more fun than an old ugly plastic box. You have to do what you can to liven up the lunch break, right? Moreover, I’m obsessed with these smokey chickpeas, Fanny introduced me to the smoked paprika spice when she was here visiting and now I use it all the time, haha. In addition to the lunch jar I always bring a thermos of coffee and a fruit to school. Here’s the recipe:

Ingredients for one jar:
Kale salad
A bunch of kale
Some lemon juice
A tablespoon olive oil
A teaspoon honey (replace with a vegan option if you want it completely vegan)
A couple of sun dried tomatoes
1/4 chopped red onion
Salt/pepper

The amazing smokey chickpeas:
Half a can of chickpeas
2 teaspoons of smoked paprika seasoning
oliv oil and salt

Add-ons (optional):
A boiled egg (exclude this if you want a vegan salad, obviously! I usually add an egg to my lunches to stay full longer)
Roasted seed (I used pumpkin)

Directions:
Fry the chickpeas in a lot of oil and seasoning until they’re lovely golden brown and “popping” a bit. Let them cool while you mix a dressing of lemon juice, olive oil, honey, salt and pepper and massage it in the kale until it’s starts to soften a bit. Add tomatoes, onion, chickpeas and add-ons. Fill a jar and put it in your school bag! Bon apetit!

Tallrikarna och pepparkvarnen kommer från Kähler. Fina va? De är verkligen tunga och robusta, jag gillar den känslan.
Vad gillar ni att ta med till skolan/jobbet som lunch?

The plates and salt/pepper grinders are from Kähler, by the way. Nice ones, huh? I love how “heavy” and robust they feel.
What do you like to bring to school/work as lunch?

Hej på er! I skrivande stund sitter jag i skolan. Gav veckan en härlig kickstart med att spilla kaffe i väskan och ovetandes spendera hela första lektionen med näsblod i ansiktet. Stabilt. I övrigt känns det faktiskt inte ens jobbigt att det är måndag, det är skönt att känna tiden passera nu. Det är så mycket jag går runt och väntar på: vårsolen och finbesök från Berlin, till exempel. Nu kör vi veckans lista:

Heyo! While writing this, I’m sitting in school. I started the week powerfully with spilling coffee in my backpack and then discover that I had nose bleed in my face after a 60 minute lesson. Lol. Besides from that, I actually don’t have any Monday anxiety this week. It’s just nice to feel the time passing by. There’s so much I’m waiting for now: the spring sun and a belonged visit from Berlin, for example. Anyway. Here’s the week’s list:

Veckans look: Lockigt hår och torra läppar. Hade glömt bort hur bra jag trivs i fluffiga lockar, synd bara att det tar så lång tid att göra. Ger mig å andra sidan en legitim anledning att duscha håret mer sällan, hehe. Plus minus noll tidsmässigt, alltså.

Look of the Week: Curly hair and dry lips. I had forgotten how comfortable I feel in fluffy curls, it’s just a shame that it takes so much time to make.On the other hand, it gives me a legitimate reason to shower my hair less often, hehe.

Veckans pepp: NI! Har sagt det förut men fan vad jag uppskattar alla fina, välskrivna kommentarer jag fått på sistone. Älskar när bloggen känns som en tvåvägskommunikation, ett pågående samtal mellan mig och er.

The week’s motivation: YOU! I’ve said it before and will say it again, but I truly, deeply appreciate your well-written comments and messages lately. I just love when the blog feels like a two-way communication, an ongoing conversation between me and you.

Sammanfatta helgen: / Recap the weekend:

Tycker detta kollage av bilder från min och vänners kameror sammanfattar ganska bra. Boule-spel, karaoke och Josefins feta neonutställning. Gjorde mycket roliga saker men har känt mig lite off i helgen, inte riktigt närvarande psykiskt. Skönt att ta nya tag nu.

I think this collage of images from my friends’ and my phones and summarizes the weekend quite well. Boule games, karaoke and Josefin’s super nice neon exhibition. Looking back at it, I did a lot of fun things, but have felt a little off this weekend. Not really present physically. Nice to begin a fresh new week now.

Veckans inköp: Gjorde ett besök hos optikern förra veckan, så nu ska jag beställa nya bågar! Visar sen!

The week’s purchase: Made a visit to the optician last week, so now I’ll order some new frames! I’ll show you when they arrive!

Veckans planz: Blir att fokusera på skolan i veckan, vi har en tenta i webbstrategi på G. Det är med skräckblandad förtjusning jag hugger in på uppgiften, har ingen aning om hur svårt det kommer vara.

The week’s plans: I’ll try to focus on school this week, we have an exam on web strategy coming up.

Veckans print screens: Blev bara två, ovanligt få för att vara mig. En estetiskt tilltalande och en emotionellt tilltalande.

My weekly print screens: I only print screened two pics last week, veery few to be me. An aesthetically appealing one and an emotionally appealing one.

Veckans upptäckt: Har återupptäckt löpning! Herregud vad skönt det är att komma ut lite när man spenderat nästan ett halvår inomhus. Det är även en väldigt bra mental medicin när det kryper i kroppen.

Weekly discovery: I’ve rediscovered running! My God what a relief it is to just get out a little when you’ve spent nearly half a year indoors. It is also theee beeest when you feel strange or restless inside.

Veckans inlägg: Tänkte svara på era frågor, tipsa om bra lunchlådor att ta med till skolan, visa någon outfit. Fler önskemål?

The posts I’m planning this week: I thought I’d answer your questions, recommend good lunch boxes to take to school, show you an outfit. More suggestions?

Jag har velat skriva om min längd väldigt länge, men inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig eftersom det är något väldigt komplext för mig. Först och främst riktar jag detta inlägg till alla långa tjejer där ute, för att jag själv alltid känt att jag behövt fler röster att relatera till, som dagligen går igenom samma saker och förstår hur det är. Men jag skriver också detta till er som inte behöver böja er ner på gruppselfies, knöla in era långa ben bakom sätet framför i flygplan och sällan hittar jeans som inte ser ut som någon slags piratbyxor. Förhoppningsvis kan detta inlägg skapa lite förståelse hos er med.

Jag är 180 cm och har fram till för några år sedan alltid varit längst i klassen, på festen, i gänget. Min längd är en del av mig och har definitivt format mig som person, på gott och ont.

Det är något med just längd som av någon anledning anses helt okej att kommentera, till skillnad från andra kroppsliga features (hur ofta kommenterar någon storleken på andra människors näsor, till exempel?). Jag får svara på frågan om min längd minst en gång i veckan, jag har “på skoj” fått ställa mig rygg mot rygg med snubbar som vill jämföra sin längd med min på krogen oräkneliga gånger. Fått kommentarer om hur jag borde börja spela basket eller modella, och hur svårt det måste vara för mig att hitta en pojkvän med min längd. För det mesta sker alla dessa reaktioner av genuin välvilja, eller i alla fall utan ont uppsåt, men att ständigt behöva förhålla sig till sin längd och bli påmind om att man sticker ut från normen är påfrestande. Att inte kunna välja att smälta in i massan en grå dag när man helst av allt bara vill glida obemärkt förbi.

De allra flesta dagar älskar jag min längd. Jag har alltid levt efter mottot att det är bortkastad tid att låta sig dras ned av något man ändå inte kan ändra på. Dessutom har jag både karriär och karaktär att tacka mina 180 centimeter för. Men det som får det att klia i fingrarna av frustration är tanken på hur många gånger jag känt en önskan att bara få vara den “lilla tjejen” i andras ögon. Att jag känner mig så bekväm bredvid mina längre familjemedlemmar eller kompisar i GBG, trots att jag klart och tydligt ser den direkta korrelationen mellan denna känsla och samhällets könsnormer. Det gör mig rasande att något så banalt ska få sluka värdefull energi från mig och tusentals andra långa tjejer. Att jag var SÅ nära att inte låta en av de finaste, smartaste och varmaste personerna jag träffat (och kärat ner mig i) komma mig nära bara för att mitt huvud är ett par centimeter längre från marken än hans. Det är svindlande.  Visst händer det ibland att jag måste googla långa kändisar för att muntra upp mig själv, att jag då och då väljer bort skor med för hög klack eller att jag ibland tycker att det är jobbigt att vara längre än min kille. Det är liksom något jag fortfarande kämpar med. Men för det mesta mår jag bra i min längd, och det är något som har blivit lättare och lättare med åren. Jag vill egentligen bara förmedla en känsla av gemenskap och igenkänning med detta inlägg, inte vara en av alla befallande “sträck på dig!”-uppmaningar, men kanske en påminnelse om hur mycket man kan missa om man låter normerna ta över. KRAM <3

I’ve been wanting to write a post about my height for a very long time, but just not quite known how to express myself since it’s something very complicated for me. First and foremost, I am writing this post for all the tall girls out there, because I’ve always felt a lack of other girls to relate to, who goes through the same things ad I do every day, and understand how it is. But I also write this to those of you who don’t need to bend in group selfies, to tuck in your long legs behind the seat in front of you at the aircraft and rarely find jeans that doesn’t look like some kind of capri trousers. Hopefully this post can help you understand us tallies too.

I am 180 cm tall and have until a few years ago always been the tallest one in the class, at the party, in the gang. My height is a part of me and has definitely shaped me as a person, both in good and bad ways.

By some reason, people seem to think it’s totally okay to comment on people’s length, unlike other bodily features (how often does people comment the size of other people’s noses, for example?). I get to answer to questions about my height several times a week, having guys placing themselves back to back with me to compare their length with mine countless times. Received comments on how I should start playing basketball or model, and how difficult it must be for me to find a boyfriend. Mostly, I know people doesn’t mean to be rude, but constantly having to talk about my length and to be reminded that it stands out from the norm is stressful. Not being able to blend in with the mass a gray day when all you want is to slip by unnoticed.

Most days I love my height. I have always lived by the motto that it’s a waste of time allowing yourself to be dragged down by something you can’t change anyway. Also, I have my 180 cm’s to thank for both both career and character. However, what makes my fingers of frustration is the thought of how many times I’ve felt the desire to just be the “little cute girl” in the eyes of others. I feel soo comfortable next to my taller family members or friends in Gothenburg even though I clearly see the direct correlation between that feeling and society’s gender norms. It makes me furious that something so banal steals so much valuable energy from me, and thousands of other tall girls. I was so close to not let one of the nicest, smartest and warmest people I’ve met (and fallen in love with) come close to me just because my head is a couple of centimeters further from the ground than his. Sure,  it happens that I sometimes have to cheer myself up by googling tall celebrities, that I occasionally opt out shoes with high heels or that I sometimes find it hard to be taller then my boyfriend. It’s something I’m still struggeling with. But for the most part, I feel good being tall, and it’s actually getting easier and easier over the years. I really just want to make you feel solidarity and recognition with this post, and give you a friendly reminder of how much you can miss out on if you let norms and gender roles take over. HUGS <3

(when I didn’t get to wear heels on set haha)

 Hoodie- Junkyard
 Shoes- Sarenza
 Jeans- &Other stories

Hej bejbs! Det är lördag och jag har suttit inne och jobbat hela dagen, med säkert! som soundtrack och kaffekoppen vid min sida. Hängde spontant med kompisar på karaoke igår, och vad som skulle blivit en superchill kväll blev plötsligt rätt sen. Idag är det på´t igen- utställning och fest står på schemat. Då kör vi då.

Hi babes! It’s Saturday and I’ve been inside working all day, with säkert! as soundtrack and the coffee cup by my side. I spontaneously decided to join my friends at a karaoke yesterday, so even though I had planned to have an early night, it ended up getting very late. Tonight I’m off on a exhibition and then a party. Let’s do this.