Okategoriserade

Vi är hemma igen.

Imorse när jag gick ut för att köpa mat kände jag mig som något slags nyfött djur som blinkar mot dagsljuset för första gången. Jetlagen gör huvudet dimmigt och huden skör, extra känslig mot kylan som är mer påträngande nu än när vi lämnade stan.
När jag kom hem igen tände jag ljus och öppnade laptopen för första gången på nästan en månad. Först, innan jag börjar jobba med mailen, plocka upp alla gamla trådar och lägga schema för kommande veckor, vill jag säga hej till er.
Hej favvisar. Jag har saknat er. Här är några bilder från de senaste veckorna på vägarna i USA, ska berätta om allting så fort jag fått ordning på alla bilder och kommit till rätta här hemma. STOR KRAM.

I’m back in Berlin.

When I went out to buy food this morning (to fill our empty refrigerator), I felt like some kind of newborn animal opening it’s eyes in the daylight for the first time. The jetlag makes my mind feel foggy and my skin thin, extra sensitive to the cool air which is more intrusive now than when we left the town.
When I got home, I lit some candles and opened my laptop for the first time in almost a month. Firstly, before I start working with the emails, pick up all the discussions I left and make a schedule for the upcoming weeks, I’d like to say hi to you.
Hi guys. I’ve missed you.
Here are some pictures from our recent weeks on the roads in the US. I’ll tell you everything as soon as I’ve gone through all the thousands of pictures and got everything sorted out at home. BIG HUGS.

Slutligen har vi nått den sista delen i min sommardagbok. Ett halvår har passerat sedan allt detta inträffade men jag kan fortfarande känna lukten av hav, kor (JA det ÄR en lukt jag uppskattar) och skog när jag tittar på dessa bilder.

Finally, we have reached the last part of my summer diary. Half a year has passed since all this happened but I can still feel the smell of the sea, cows and woods when I look at these pictures.

En eftermiddag i augusti satte Sean och jag oss på bussen till hans sommarställe på Öland. Hans morbror väntade med bilen när vi klev av bussen ut i mörkret mitt i natten.

An afternoon in August Sean and I took us on the bus to his summer place on Öland. His uncle waited for us in the dark when we got off the bus in the middle of the night.

Måste ta en sekund och lägga in en brasklapp redan nu för alla bilder på kor. Kan inte hjälpa det.

Okay, I just want to take a second here and prepare you on all the pictures of cows in this post. Can’t help it.

En person med ZEN. Jag minns förra sommaren, första gången jag var på Öland. Jag var nervös inför att umgås med seans familj, vi hade ju inte ens varit tillsammans ett år och jag ville göra ett gott intryck. Kände mig lite spänd trots att det var sommarlov och vi befann oss på en av sveriges finste platser. I år kunde jag slappna av på ett annat sätt.

A person with ZEN. I remember last summer, the first time I was on Öland. I was nervous about spending time with the Sean’s family, we hadn’t even been together that long after all and I wanted to make a good impression. This year I was able to relax in a way I wasn’t able to then.

Jag gjorde flera utflykter själv, upptäckte norra delen av ön till fots och på löpturer. Lyxigt att få tillgång till en sådan plats genom sin partner, jag tycker verkligen att Öland har en särskild sorts atmosfär kring sig.

I did several excursions by myself, discovered the north of the island by foot. I feel lucky I got to discover this place through Sean. 

Vandrade till exempel till raukarna en dag. Blev så varm halvvägs dit att jag avvek från stigen och simmade ut i havet en sväng.

I hiked to these limestone formations one day.

På kvällarna lagade vi mat. Plockade frukt, enbär och kryddor från gården.

We spent the evenings cooking, Picked fruits and herbs from the garden.

Okej, brukar ni hänga på Öland så måste ni besöka getgården i Hagelstad. Lova. Hade kunnat stanna i buren med getterna en hel dag om inte Sean till slut övertalat mig att lämna mina nya kompisar där inne.

My favorite place on Öland is the goat farm in Hagelstad. Promise you’ll visit it if you ever go to Öland. Could have stayed in the cage with goats for a whole day if Sean hadn’t convinced me to eventually leave my new friends in there.

För andra gången den sommaren fick vi chansen att segla! Denna gång med en betydligt mindre liten träbåt som flög fram mellan vågorna. Vi var totalt dyngsura och adrenalinstinna när vi var tillbaka på land igen.

For the second time that summer we got the chance to sail! This time with a significantly smaller wooden boat which literarily flew between the waves. We were soaking wet and adrenaline high when we got back to land again.

Vyer som denna ger en ibland känslan av att tiden stått still på Öland, eller att tiden aldrig gått över huvud taget. Det är en plats som man på något sätt känner har stark kontakt med alla epoker den genomgått, historien känns så närvarande på ett vis.

Views like this sometimes gives me the feeling that time has stood still on Öland, or that time has never passed at all. It is a place that you feel has strong contact with it’s past, the history feels so present in a way.

Sedan kom dagen då vi packade våra väskor och begav oss tillbaka till Berlin efter ett sommarlov som tagit oss från bokstavligen brinnande sommardagar i Umeå, norrländska ljusa nattbad, Amsterdam, flygplatskaos, dansgolv i Stockholm, återföreningar, Öland. Kommer minnas det här sommarlovet som några väldigt speciella veckor.

Then the day when we packed our bags and returned to Berlin after a summer vacation that had taken us from literally burning summer days in Umeå, the bright northern nights,  Amsterdam, airport chaos, dance floors in Stockholm, reunions, Öland. I will remember this summer promise as some very special weeks.

SUMMER DIARY PT 1

SUMMER DIARY PT 2

SUMMER DIARY PT 3

Hörni, himla kul att ni gillar att se fula bilder på mig, haha. Jag har massor. Idag tycker jag vi åter igen påminner oss själva om att sociala medie-prefektionen bara är ett hittepå i syfte att inspirera, men att verkligheten är så mycket knäppare, fulare och roligare. Ett starkt budskap framfört med ett gäng mindre starka bilder. Here we go:

Babes, I’m happy to hear that you like watching ugly pictures on me, haha. I have lots. Today, I want us to remind ourselves that the social media prefection is nothing but unrealistic stories created to inspire, and that reality is so much more weird, uglier and more FUN. A strong message presented with a bunch of not so strong pictures. Here we go:

Klassiker! När man upptäcker en geting ett par centimeter från ansiktet och flyktinstingterna skriker men man vet att man måste frysa posen för att inte reta upp det lilla odjuret.

Classic! When u suddenly discover a wasp two centimeters from your face but have to freeze the pose to not upset it though you really want to run.

Another wasp attack :/

Någon som tycker att det är SÅ HIMLA KUL att plåta, obviously.

Here’s a girl who LOVES taking photos, and shows it with her striking enthusiasm :))) 

Don’t ask..

När man inte har en spegel får selfiekameran rycka in.

When u don’t have a mirror and have to use the selfie cam.

Hade föreställt mig en lite kaxigare ranger-look när jag poserade med grässtrået i munnen.

I was going for a slightly cooler ranger look when I tried to pose with the grass in my mouth haha.

Klart slut för mig. Ha en fortsat fin fredag!

That’s all for now! Have an amazing Friday!!

För någon månad sedan hade jag en frågestund på Instagram. Även om min ambition var att svara på ALLT insåg jag, paff och smickrad av intresset (<3), att det inte skulle gå på långa vägar. Jag bestämde mig för att spara ner de frågor som kräver längre svar och passar bättre i blogg-formatet, för att framöver ta upp dem i en serie inlägg. Först ut är:

“It would be cool to see a summary of all the hairstyles you’ve had through the years!”

I ärlighetens namn trodde jag att detta skulle bli ett rätt kort inlägg, men det visade sig att jag kanske haft ALLA frisyrer man kan ha (utom snagg haha) genom åren. Låt oss ta en titt:

A month ago, I had a Q+A session on my Instagram. Even though my ambition was to respond to EVERY question, I realized (surprised and flattered by the interest <3) that it wouldn’t be possible. I decided to save the questions that required longer answers, to publish them in a series of blig posts instead. First one is:

“It would be so cool to see a summary of all the hairstyles you’ve had through the years!”

Honesty, I thought this would be a pretty short post, but it turned out that I’ve had many more hairstyles than I thought over the years. Let’s have a look:

Ja, det lustiga med detta inlägg är att hur mycket jag än ändrar min look kommer detta alltid vara hur jag blir ihågkommen. Det är som att mitt första internet-avtryck etsat sig fast hos de flesta som snubblat över mina bilder, det händer fortfarande att läsare och klienter blir lite förvånade över att jag inte har rött hår när de ser mig i verkligheten.

Här var jag väl runt femton, hade bloggat i något år. På den nedre bilden var jag på väg till nyårs- och inflyttninsfesten i min första egna lägenhet (som jag delade med en kompis).

Yes, the funny thing about this post is that no matter how much I change my look, this will always be how most people remember me. It’s like my first internet impression got stuck with everyone stumbling across my pictures, readers and clients are still often surprised that I don’t have red hair when they see me in reality.

Here I was around fifteen, and been blogging for a year or so. On the lower picture, I was on my way to the combined New Year’s and moving in party my first own apartment (which I shared with a friend).

Någon gång i ettan på gymnasiet eller i slutet av högstadiet, är faktiskt osäker, bestämde jag mig för att färga håret grått. Måste faktiskt ge mig själv lite cred här, detta var alltså flera år innan trenden slagit igenom. Väldigt avant garde av mig.

First year in  high school, I decided to color my hair gray. I’m actually a little impressed by myself, because this was several years before the gray hair-trend came. I was very avant-garde back then, hahah.

… men pionjär eller ej så vek jag mig och återgick till rött. Hade ofta BRUTALA hårförlängingar och löslugg på den här tiden :’)

But then I went back to red again. I experimented a lot with BRUTAL hair extensions and fake bangs :’)

Stannade med mitt röda svall i flera år. Tills jag flyttade till Berlin, lärde mig ett och annat om livet, för första gången hade möjligheten att helt själv välja vilka personer jag ville omge mig med, var lyckligt och olyckligt kär, på gränsen till galen, fick identitetskris och på något sätt kände att jag växt ur personan jag skapat som den lilla hipstertjejen från Umeå. Kände behovet av att visa detta skifte även visuellt.

I had red hair for several years. Until I moved to Berlin, I learned a lot of things about life and for the first time had the opportunity to freely choose which people I wanted to surround myself with, fell in love and got my heart broken, almost went mad, got an identity crisis and finally somehow felt that I had grown apart with the persona I had created, the little hipster girl from Umeå. I think I felt the need to state this visually too.

Så jag försökte mig på att bli blond. Som bekant är röda pigment den jävligaste sorten om man vill bleka håret, så jag gick omkring med en ganska märklig orange-blond ganska länge.

So I tried to become blonde. As you know, red pigments are extremely hard to get rid of when you bleach your hair, so I had this strange orange blonde for quite some time.

Nästa steg i min identitetskris yttrade sig i att jag klippte lugg. Av alla frisyrer jag haft måste jag säga att detta är en av dem jag har svårast att förstå i efterhand. Ser det inte mest ut som en märklig peruk? Haha.

The next step in my identity crisis was that I cut bangs. Of all the hairstyles I’ve had, I have to say that this is one is the one I have the hardest time understanding. It looks like a wig, haha.

Pendlade mellan grått, blont och märkliga silverschampo-experiment som ofta resulterade i blå och lilaskiftande hår. En jul när jag återvände till Umeå såg jag ut såhär.

Went back and forth between gray, blonde and strange silver shampoo experiments that often resulted in blue and lilac hair. I looked like this one Christmas when I returned to Umeå.

Samma jul bestämde jag mig än-tli-gen för att bli av med mina stackars längder som genom åren fått utstå både en två och fem blekningar. Även denna gång tror jag att förändringen var ett uttryck för något jag ville lägga bakom mig, efter en jobbig höst kände jag mig äntligen lite lättare. Stack iväg på äventyr i Karibien med mina tjejpolare.

That same Christmas I decided to get rid of my damaged long hair, and for the first time since I was a little kid try a bob. I think that also this change was an expression of something I wanted to put behind me. I felt lighter afterwards.

Den blonda boben hängde med i ett par år..

I sticked to my blonde bob a couple of years…

… med undantag för ett par tillfällen med hårförlängningar då jag bodde i Göteborg. I efterhand har jag nästan förträngt att jag bott i Göteborg alls.

… apart from some occasions when I wore extensions in Gothenburg. Gosh, I’ve almost forgotten that I actually lived in Gothenburg for a year. 

Efter ett hårjobb för Loreal insåg jag möjligheterna med kortvariga toningar och färgbomber. Började experimentera med diverse färger samtidigt som jag blev tillsammans med Sean och flyttade tillbaka till Berlin. En stad man omöjligen sticker ut i oavsett vilken färg på håret man har, haha.

After a hair shoot for Loreal, I realized the endless possibilities of non permanent colors. I started experimenting with various colors while I got together with Sean and moved back to Berlin. A city no-one will turn their heads when you pass by no matter which haircolor you have. 

Någon gång i våras överlät jag makten över mitt hår till vår goda vän, och hårexperten, Tony. Detta var resultatet av vår första session.

This spring, I gave power for my hair to our good friend, and hair expert, Tony. This was the result of our first session.

Lagom till sommaren övergick jag till blont igen.

Went back to blonde again over the summer.

… och så tog jag slutligen tag i mina drömmar om mörkt hår (efter att återkommande gjort inlägg i stil med detta sedan 2015, haha). Ska jag vara ärlig tror jag att jag hittat MIN frisyr, plötsligt tycker jag att alla andra frisyrer jag haft ser lite lite konstiga ut. Haha. Tänk att det skulle ta mig sju år, en handfull identitetskriser och tio olika hårfärger att äntligen hitta hem.

… and then I finally colored my hair dark (after making posts like this one once in a while ever since 2015, haha). To be honest, I think I’ve found MY hairstyle. Suddenly I think all the other hairstyles I’ve had looks a bit strange. Haha. Who would have thought it would take me seven years, some identity crises and ten different hair colors to finally find the right one.

Håll i er. Här kommer eventuellt den äldsta spaningen som gjort i modern tid: men det är något helt övermagiskt med kombinationen hav+solnedgångar. Den oändliga horisonten och brinnande färgerna ger en sådan märklig känsla av typ, vördnad, som man sällan får annars. Slut på spaning.

För övrigt kan jag tillägga att baddräkten kommer från Cheap Monday och att vi vid det här laget nog börjar närma oss slutdestinationen på vår roadtrip: LA. Hoppas ni mår bra Okay guys, this is probably the most obvious thing ever written in this blog. Here it comes: there’s something completely overwhelming with the combination of the sea + sunsets. Isn’t it? The endless horizon and burning colors makes you feel very small yet thankful, in a way you rarely feel otherwise. That’s all.

By the way, let me add that the swimsuit comes from Cheap Monday (love it) and that we are probably starting to approach the final destination on our roadtrip by now: LA. Hope you’re great out there!

Pictures from our stay in Turkey last month.