OUR ALP ADVENTURES

Ooookeej,jag har landat hemma i Berlin igen. Dags att berätta om mina äventyr i Alperna, right?

Ooookey, I’m back home in Berlin again. Time to tell you a little about my adventures in the Alps, right?

I torsdags vaknade vi “tidigt” (dvs inte på eftermiddagen i alla fall), grundade med massor av hotellfruppe och varma kläder och begav oss ut i skogen.

Last Thursday we woke up “early” (erghhh, okay at least not in the afternoon haha), charged our batteries with lots of hotel breakfast and warm clothes and went into the woods.

På grund av skogsarbete var det lite svårt att ta sig upp på berget, men det gjorde ingenting för när vi letade efter ett bra sätt att ta oss till toppen träffade vi flera olika djur på vägen. Till exempel detta får+lamm som gärna ville hälsa.

It was a bit difficult to get up on the mountain because of forestry work, but I was happy anyways because when we were looking for a good way to the top, we met several different animals on our way. For example this sheep+lamb who wanted to cuddle.

En av många kartläsar+choklad+vatten-pauser.

One of many map reading+ chocolate eating pauses.

Vi gick,…gick,…. och gick. Ju brantare det blev desto fler av mina lager av tröjor åkte av. Ett tag var jag SÅ nära att nöja mig med utsikten från leden och gå hem, men till slut:

We walked…walked… and walked. The steeper the road was, the more of all my layers of shirts I had to take off. For a while I was so close to settle with the view from the road and judt go home, but finally:

….WAHOO! Till slut var vi uppe. Utsikten var fan-tas-tisk! Och jag var så svettig, andfådd och glad.

…. WAHOO! We made it to the top! The view was fab-ul-ous! And I was so sweaty, breathless and happy.

Efter ännu mer choklad och vatten började vi gå neråt igen.

After having some more chocolate and water, we started our journey back home.

Jag har aldrig liksom insett hur mycket nedförs det innebär att bestiga ett berg. Och hur jobbigt det är att gå nedförs (jag insåg att det minst ansträngande sättet var att bara springa istället för att hålla emot gravitationen och gå i vanlig takt).

I never realized how much downwards you have to go after climbing a mountain, haha. And how exhausting it is to walk down (I realized that the least exhausting way was to just go with the flow and run instead of hold against gravity and walk in a regular pace).

Det kändes som att vi gick i dagar, men vi träffade ännu fler gosiga djur på vägen så det kändes helt okej.

It felt like we walked in days, but we met even more cuddly animals on the way so it felt okay.

När vi äntligen kom hem med ömma kroppar och kurrande magar var det stjärnklart. Så himla fint. Nu vill jag bara vandra mer! Ska söka upp någon bra vandringsled i närheten av Berlin, det här är verkligen något jag mår så himla bra av.

The moon and stars were covering the sky when we finally got home with sore bodies and rumbling stomachs.
Now I want to just go on more hikes! I have to lo look up some good hiking trails near Berlin, because I really feel that I really love doing this.