Att bo pÄ tÄg var nog den del av resan jag romantiserat allra mest pÄ förhand.
Jag lÀngtade efter ett sÀtt att pausa livet totalt en liten stund, och att sitta i en vagn som stadigt glider fram genom ett öde Sibirien utan nÄgon som helst kontakt med omvÀrlden var det mest avkopplande jag kunde tÀnka mig. I detta inlÀgg tÀnker jag berÀtta lite om hur det var att bo pÄ tÄget, och förhoppningsvis lyckas svara pÄ nÄgra av era frÄgor pÄ samma gÄng:
Staying on the train was (strangely) the part of the trip I had romanticized most in advance.
I longed for a way to press “pause” on life for a little while, and to sit on a train through a quiet Siberia without any contact with the outside world was the most relaxing thing I could imagine. In this post, I’ll tell you a little about how it was to live on the train, and hopefully answer some of your questions at the same time:
Den lÀngsta strÀckan vi Äkte var mellan Moskva och Irkutsk, totalt reste vi i fyra dygn och genom sex tidszoner. Under dessa dygn spenderar man all tid pÄ tÄget, förutom under kortare stopp i de samhÀllen som dÄ och dÄ dök upp lÀngs med jÀrnvÀgen.
The longest distance we traveled was between Moscow and Irkutsk. We traveled for four days and through six time zones. During these days, we spent all our time on the train, except for the short stops in small villages and cities that occasionally appeared along the railroad.
Vi bokade vĂ„r resa genom en resebyrĂ„ (Ăstresor) och valde att stanna pĂ„ de stĂ€llen som de rekommenderat, eftersom vi sjĂ€lva inte hade nĂ„gon aning om vad vi kunde förvĂ€nta oss (I efterhand skulle jag nog ha valt att hoppa av ett dygn eller tvĂ„ i ett av de mĂ€rkliga, mindre samhĂ€llen vi passerade pĂ„ vĂ€gen. Mest för att man aldrig nĂ„gonsin hade fĂ„tt chansen att besöka ett sĂ„dant stĂ€lle om man inte tagit sig dit med jĂ€rnvĂ€gen, och för att befinna sig pĂ„ en plats mitt ute i ingenstans som inte sockrats med turist-shopar och dĂ€r ingen pratar nĂ„got annat Ă€n ryska. TĂ€nk er det!)
We booked our trip through a travel agency (Ăstresor) and chose to make stops at they places they recommended us since we didn’t have any idea what to expect (If I would get to do it again, I would probably have chosen to get off a day or two in one of the strange small communities we passed. Mostly because I’d never ever have the chance to visit such a place if I didn’t go there by rail. A place in the middle of nowhere without tourist shops and where no one speaks anything but Russian. Imagine that!)
Okej: vĂ€lkommen in i vĂ„r kupĂ©! Vi bokade första klass-biljetter för den lĂ€ngsta strĂ€ckan, ett snĂ€ppet dyrare alternativ dĂ€r man bor i 2bĂ€dds-kupeer med delad dusch istĂ€llet för fyrabĂ€ddskupĂ©er utan dusch. Ăven om en del av resan verkligen Ă€r att interagera med alla spĂ€nnande medresenĂ€rer kĂ€ndes det otroligt vĂ€rt att investera i att fĂ„ lite privacy ocksĂ„.
Okay: welcome to our cabin! We booked first-class tickets for the first part of the trip. That’s a little bit more expensive version of the standard ticket where you live in 2-bed compartments with shared showers instead of non-shower 4-bed compartments. Although interacting with all the exciting fellow travelers is an important part of the experience, it felt like a good choice to invest in getting some privacy as well.
NÀr man reser med transsibiriska jÀrnvÀgen kan man antingen hamna pÄ kinesiska eller ryska tÄg. Det rÄder delade meningar om vilket alternativ som Àr bÀst (kinesiska sÀgs ha bÀttre mat- ryska sÀgs vara frÀschare), men vi trivdes bra pÄ vÄrt kinesiska tÄg. Det bÀsta av allt var vÄra otroliga tÄgvÀrdar, som alltid med glatt humör gjorde sig förstÄdda med teckensprÄk och enstaka engelska ord nÀr vi kom med frÄgor.
When traveling with the trans-Siberian railway, you can either go with Chinese or Russian trains. There are divided sentences about which option is the best (Chinese is said to have better food while Russian is said to be fresher), but we enjoyed our Chinese train. The best thing about our train was our amazing train hosts, who always were in a good mood and always communicated with charades and a few English words with big smiles when we came with questions.
I Àrlighetens namn var jag lite orolig för vad som skulle hÀnda med mitt psyke under dessa fyra dagar utan stimulans, men pÄ ett eller annat sÀtt passerade timmarna helt utan att rastlösheten började krypa under huden. Jag lÀste böcker, smÄpratade med vÄra kupé-grannar, skrev dagbok, löste korsord, pratade med Sean. Ibland satt vi bara tysta och tittade ut genom fönstren.
To be honest, I was a little worried about what would happen to my mental state during these four days without stimulus, but somehow the hours passed completely without restlessness itching under my skin. I red books, wrote diary, chatted with our cabin neighbors, solved crosswords, talked to Sean. Sometimes we just sat quiet and looked out the windows.
Jag lÀste Spelaren av Fjodor Dostojevskij (passade pÄ nÀr jag var i Ryssland). Tyckte vÀldigt mycket om den. KaraktÀrerna fastnade verkligen, medan handlingen kÀndes mindre betydelsefull för mig.
I read The Gambler of Fjodor Dostojevskij (since I was in Russia). I liked it a lot. I felt that I got really close to the characters, while the story made less of an impression on me.
TÄget hade en fantastiskt fin restaurangvagn. Maten var tyvÀrr bÄde trÄkig och dyr, sÄ vi spenderade knappt nÄgon tid hÀr. IstÀllet köpte vi nybakade piroger och blinis av Babushkorna som sÄlde mat pÄ stationerna. Ibland var stoppen sÄ korta att vi fick rusa tillbaka till det tjutande tÄget med de rykande varma matbitarna i hÀnderna:
The train had a super pretty restaurant. Unfortunately, the food was both boring and expensive, so we hardly spent any time there. Instead, we bought freshly baked pirogues and blinis from the Babushkas who sold food at the stations. Sometimes the stops were so short that we had to rush back to the roaring train with the still smoking hot bites in our hands:
Det spÀnnande med piroger Àr att man aldrig vet vad som Àr inuti, eftersom Babushkorna inte talade engelska och vi inte talade ryska. Det var alltid som att öppna ett pÄskÀgg: ibland var de fyllda med marmelad och ibland med kÄlstuvning. VÀrst var den gÄngen Sean tog en tugga av sin pirog och upptÀckte en hel hamburgare dÀr i.
The thing with pirogues is that you never know what’s inside, since the Babushkas didn’t speak English and we didn’t speak Russian. It was always like opening an Easter egg: sometimes they were filled with marmalade and sometimes with cabbage stew. Once Sean took a bite of his pirogue and discovered a whole burger inside.
I varje vagn finns en samovar med kokande vatten, det blev flera vÀndor fram och tillbaka varje dag. Dels för mitt vitala dagliga kaffe-intag, men Àven för miso-soppa jag tagit med frÄn Moskva (och senare pÄ resan för en fantastisk havtorns-dryck vi köpte i Mongoliet).
In each cart there was a samovar with boiling water. I walked between the samovar and our compartment many times every day; partly for my daily coffee intake, but also for the miso-soup I brought from Moscow (and later on the trip for a fantastic sea buckthorn drink we bought in Mongolia).
Dricka te, Àta plommon och lÀsa. Kludda töntiga meddelanden pÄ ryska pÄ insidan av dagboken.
Drink tea, eat plums and read. Make silly doodles in Russian on the inside of the diary.
Sceneriet utanför tÄgets fönster sÄg ungefÀr likadant ut alla fyra dagar. De oÀndligt stora, kompakta björkskogarna byttes ibland ut av enstaka livstecken; en bonde pÄ en Äker, en övergiven fabrik, en datcha. Ibland en liten stad. Men mest av allt: tystnad och skog.
The scenery outside the train’s windows looked more or less the same. The infinitely large, compact birch forest which sometimes was replaced by small life signs; a farmer on a field, a deserted factory, a datcha. Sometimes a town. But most of all: silence and forest.
Vi hade bestĂ€mt oss för att försöka oss pĂ„ att resa “the Russian way”, och som i guiderna vi lĂ€st pĂ„ nĂ€tet köpa med oss kaviar och vodka frĂ„n Moskva. Konceptet var bra, Ă€ven om vi inte riktigt lyckades löpa linan ut. Det slutade med att vi fick lĂ€mna en nĂ€stan full vodkaflaska i Kina nĂ„gon vecka senare.
We had decided to try to travel “the Russian way”, and like the guides recommended buy caviar and vodka from Moscow to bring on the railroad. The concept was good, although it turned out to be too hardcore for us. We ended up leaving a nearly full vodka bottle in China a week later.
Efter att ha rest i fyra dygn, och genom 6 tidszoner, klev vi av tÄget i Irkutsk en tidig morgon. I nÀsta inlÀgg ska jag berÀtta mer om Irkutsk, och fiskebyn Listvyanka. Hojta om ni har nÄgra frÄgor, sÄ svarar jag i kommentarerna. Puss!
After traveling for four days, and through 6 time zones, we left the train in Irkutsk an early morning. More about our experiences in Irkutsk, and the fishing village Listvyanka, in the next post! Just let me know if you have any questions and I’ll answer in the comments. xx
READ “THE TRANS-SIBERIAN TRIP PT 1: MOSCOW” HERE
