Känner för att skriva av mig lite idag. Det var länge sedan jag gjorde något personligare inlägg, men känner att det kanske är på tiden nu. Tankarna har snurrat på högvarv på sistone.

Den senaste tiden har jag känt mig så otroligt rotlös. Det känns som att jag liksom fastnat emellan två av livets perioder och nu svävar i vakuumet som uppstår efter att en period slutat men nästa inte ännu tagit vid. Tiden sedan flytten till Berlin har varit ett jävla äventyr men de senaste veckorna har jag verkligen stannat upp, försökt få lite perspektiv på året som forsat förbi och samtidigt greppa någon form av ledtrådar till hur det ska komma att påverka min framtid.
Ibland blir jag överväldigad av strömmen av tankar som verkar helt outtömlig när jag släpper barriärerna och låter dem härja fritt i mig. Antagligen beror det på att jag spenderat mycket tid med mig själv på sistone. Det senaste året har jag ständigt haft flera nya och gamla vänner runt omkring mig, men helt plötsligt vaknade jag upp en morgon i Berlin och insåg att mina allra närmsta har åkt hem till Sverige eller är påväg bort.
När det inte hela tiden finns rumskamrater/bästisar och andra favoritmänniskor att omge sig med lämnar det mycket tid åt att diskutera med sig själv. Och tro mig, jag älskar att vara själv. Den senaste tiden har jag tagit långa långa promenader, läst, inte behövt bråka om film-val med Fanny som sett alla filmer i hela världen eller Gnusse som alltid ska envisas med att se de svåraste, konstigaste filmerna man kan få tag på. Inte behövt kompromissa med någon alls och kunnat jobba hur mycket jag vill.

Men det är såklart mycket annat som satt mina tankar i rullning på sistone; långa skype-samtal med vänner som börjat plugga och plötsligt känns så himla vuxna, känslan av att europa (och världen) blir kallare och kallare (att se vakter med stora vapen i händerna på grund av den höjda säkerheten på flygplatserna jag besökt den senaste tiden känns så overkligt och ledsamt) och att jag snart klippt mina band till Umeå på riktigt då Mamma och Pappa ska lämna Norrland för att dra ut på vägarna i europa och jag till slut sagt upp förstahandskontraktet på min lilla etta. Sånt.

Jag har aldrig haft så många möjligheter som jag har just nu, jag kan på riktigt göra vad jag vill med det kommande året. Resa, satsa på jobbet, flytta hem till bästisarna, stanna i Berlin och bygga upp ett nytt socialt nätverk och nya favoritmänniskor att luta sig mot eller bara fokusera på att utveckla mig själv.
Problemet är att frihet också kan vara en last om man inte vet vad man vill (JA jag vet att det är världshistoriens värsta i-landsproblem men det är onekligen något som tar över hela mig just nu). Jag kommer aldrig ha så många möjligheter som jag har nu men jag vet inte. Jag har ingen fucking aning om vad jag vill göra härnäst och jag känner mig så rädd för att ångra mina val i efterhand. Jag känner så tydligt att jag är i något slags skifte i livet, men det känns lite oschysst av ödet att inte ge mig en enda ledtråd till vad som väntar runt hörnet.

Är det någon av er som känner igen sig i det här? Eller kanske till och med som sitter på lite livsråd till en velig själ som mig?

I feel like letting my thoughts out today. It was a long time since I wrote a more personal post, now I feel like I have no choice. My thoughts has been all over the place lately.

I’ve been feeling incredibly rootless recently. I feel like I’m stuck in between two of life’s periods and now I’m hovering in the vacuum that appears when one period has ended but the next one hasn’t started just yet. The time since my move to Berlin has been a real adventure but the last few weeks I’ve been slowing down, trying to get some perspective of the year that flushed past and trying to grab some kind of clues to how it will affect my future.

Sometimes I get overwhelmed by the stream of thoughts that seem infinite when I release the barriers and let it run freely in me. Probably it’s because I’ve spent a lot of time by myself lately. This past year I’ve constantly had a number of new and old friends around me, but suddenly I woke up one morning in Berlin and realized that all of my closest ones have gone home to Sweden or are on their way to leave Berlin.
When roommates, best friends and favorite people surrounds you 24/7 anymore, you get a lot of time discussing things with yourself. And believe me, I love to be by myself. Lately, I have been taking long long walks, reading books, not had to argue about which movie to watch with Fanny who has seen every movie in the world or Gnusse who always insists on watching the oldest, strangest films you can get hold of. I haven’t had to compromise with anyone at all, and been allowed to work as much as I want to.

There are of course many other things that has set my mind in motion lately; Long skype conversations with friends who’s started studying and suddenly feel so adult-like, the feeling that the atmosphere in Europe (and the world) gets colder and colder (seeing guards with big guns in their hands due to the increased security at airports I’ve visited recently feels so unreal and sad), and that I’ll soon cut my connection to my hometown Umeå for real since Mom and Dad will leave Sweden to go out on the roads of Europe, and I finally ended my contract for the little one room apartment I had there. Stuff like that.

I have never had so many opportunities as I have right now, I can really do whatever I want to do the coming year. Travel, focus on work, move back to my best friends, stay in Berlin and building a new social network and find new favorite people to lean on, or just focus on developing myself.
The problem is that freedom also gives you pressure if you don’t know what you want to do with it (yes I know it is history’s worst first world problem, but it’s still something that’s taking over my head atm). Cause I don’t know. I have no idea, not even a clue, of what I want to do next and I feel so afraid to regret my choices looking back at this period of life in a few years. I feel so clearly that I’m in some kind of shift in my life, but I think fate could have been a little nicer and given me just a single clue to what’s around the corner.

I guess that many of you guys are about my age. Do you recognize this feeling? Or do any of you have some life advices to give?

Coat- Monki, dress- For Good Luck, leggings- Adidas, bag- 2hand
Shots by Krille <3

Såhär såg jag ut påväg till museum någon dag förra veckan. Kändes bara passande med lite färg i det gråa novembervädret.

Idag satsar jag på att hitta tillbaka till mina vanliga jobb-rutiner igen. Har varit så mycket flängande på sistone att jag aldrig riktigt fått någon struktur på någonting alls.
Kram!

Here’s what I looked like on my way to a museum one day last week. It just made sense to me to wear a little color in the gray November weather that day.
Today I’ll do my best to get back to my working day routines again. Life has been so all over the place recently that I never really got any structure on anything. Well, time to change that! Hugs!

Okej! Här kommer mina blandade snapshots från jobbveckan i alperna! Vi bodde på hotellet Stanglwirt som verkligen överträffade alla förväntningar. Jag har nog aldrigt känt mig så väl omhändertagen på ett hotell förut.

Okay! Here are my mixed snapshots from the work trip to the Alps! We stayed at the Hotel Stanglwirt which really exceeded all expectations. I’ve probably never been so well taken care of at a hotel before.

Spaet var helt fantastiskt och megastort. På grund av allt jobb hann jag knappt hänga där, men nästa gång kommer jag vilja spendera minst två heldagar på att upptäcka alla pooler, bastus och andra features.

The spa was absolutely amazing and big. Because of all the work I barely managed hang out there, but next time I’m at Stanglwirt I’ll make sure to spend at least two full days to discover all the pools, saunas and other features.

Jag hade en stor kamin i rummet! Hur mysigt?! Dessutom hade jag bastu, gästrum, jacuzzi och fet balkong. Så himla lyrrigt.

I had a big stove in my room! How cozy?! I also had a sauna, a guest room, a jacuzzi and huge balcony. I felt incredibly spoiled, haha.

Till vänster har vi Caro Daur som också var där för att plåtas, precis som mig. Helt fantastiskt omtänksam och rolig människa. I mitten är Lina, världens ballaste fotograf som jag följt sedan urminnes tider tack vare lookbook.nu och gemensamma vänner men som jag inte haft äran att plåta med förrän nu.

To the left we have Caro Daur who also was there as a blogger. She’s an absolutely amazingly kind and funny person. The beauty in the middle is Lina, the unbelievably cool photographer which I’ve followed online since forever thanks lookbook.nu and common friends but I haven’t had the honor to shoot with her until now.

Min agentur hade fixat heliumballonger åt oss alla. Varför är heliumballonger så himla himla kul?! Haha.

The agency surprised us with helium balloons on our rooms. Why are helium balloons sooo much fun?! They always make me feel like a kid. Haha.

Mysfrukost en tidig morgon innan plåtning på berget. Frukostbuffén var fab, det fanns hur mycket färsk frukt som helst (vilket är mitt viktigaste kriterium för hotellfrukostar).

Cozy breakie an early morning before photoshoot on the mountain. The breakfast buffet was fab, there was SO much fresh fruit and berries (which is my most important criteria for hotel breakfasts).

Plåta plåta plåta… // shoot, shoot, shoot…….

…plåta plåta plåta… // …shooooooot shoooot……

… oooch lite mer plåtande. // …and a little more shooting!

En eftermiddag fick jag en privat ridlektion på en av hotellets snövita tyrolerhästar. Fyyyyyy tusan vad kul det var att sitta på hästryggen igen. Snö+hästar ger mig så många minnen från vintrar back in the days jag följde med syrran till stallet.

One afternoon I had a private riding lesson on one of the snow-white tyroler horses. Damn, I had so much fun! It was lovely to sit on a horseback again. Snow + horses gives me so many memories from winters back in the days when I went with my sister to the stables.

Här är hela gänget! Var så himla kul att lära känna dessa sjukt spännande hard-working brudar.

Ps- ha världens mysigaste första advent hörni!!

Here’s the whole group! It was amazing getting to know these funny, hard-working super bloggers better.

Ps. Have a super cozy 1st advent guys!

Visar er resten av denna look senare! Idag är det regnigt och grått ute, vilket känns himla bra eftersom jag planerar att stanna inne hela dagen. Jag ska göra bort lite jobb i form av bildredigering, mail och en telefonintervju, men viktigast av allt: vila upp mig, se ikapp alla avsnitt jag missat av ph på grund av jobb och pyssla om mig själv lite. Vissa dagar är det så skönt att bara umgås med sig själv.

I’ll show you the rest of this look later! It’s rainy and gray outside today, which feels lovely since I plan to stay inside all day long. I’ll get some work done (image editing, email and a telephone interview), but most importantly: get some rest, watch tv series and take care of myself. Some days it’s so nice to just hang out with yourself.

Bilder från imorse då jag och de andra tjejerna smög upp extra tidigt för att ta farväl av det fantastiska spaet och varandra. Alltså fan vad kul det är att hänga med bloggare ibland, snacka strategier, skämta om hashtags, kampanjer och samarbetspartners och ta selfies och matbilder helt skamlöst. Att folk antar att bloggare är bortskämda och ytliga är så långt ifrån sanningen man kan komma, vi är fasen kreativa, drivna och självständiga hela bunten. <3
Visar mer bilder snart, nu måste jag hoppa på planet!

Pictures from this morning when the other girls and I sneaked up extra early to say goodbye to the fantastic spa and each other. Sometimes it’s sooo fun and liberating to hang out with other bloggers. Talk about strategies, make jokes about hashtags, campaigns and brands and take selfies/food-pics shamelessly. That people assume that bloggers are spoiled and superficial is as far from reality as you can get. We are creative, driven and independent people. <3
I’ll show you more pics soon, now I have to get on the plane!