FUCK IT

Min förmiddag SÖG rakt ut idag. Sean och jag har skickat våra pass med posten till Sverige för att ansöka om visum för att göra min drömresa, åka den transmongoliska järnvägen, om några veckor. Leveransen skulle tagit 3-5 arbetsdagar men har i talande stund tagit 9, där det större delen av denna tid stått att brevet “sorteras”.
Detta börjar bli en akut situation då det tar någon vecka att få sina visum, och ytterligare tid att få passen tillbaka till Berlin. Efter flera telefonsamtal imorse fick vi äntligen reda på att paketet har tagit sig hela vägen till…. Hamburg. Som ligger 3 timmar bort. Nu är det alltså osäkert om vi kommer kunna genomföra resan som jag längtat till och planerat i månader, och dessutom redan köpt flygbiljetter till, tack vare ett himla brev. Det värsta av allt är att vi inte kan göra något annat än att vänta och hoppas. När vi insåg hur situationen såg ut kände jag bara “fuck it” och gjorde det jag gör bäst när jag är stressad:

My morning SUCKED today. Sean and I have sent our passports with the post to Sweden to apply for the necessary visas to make my dream trip, travel the Transmongolian Railway in a few weeks. The delivery would take 3-5 days, but as we speak it has taken 9, and during most of this time the letter has been “sorted”, according to our tracking link.
This has become a big problem since it takes a week to get the visas, and more time to get the passports back to Berlin. After several phone calls tomorrow we finally found out that the package has gone all the way to …. Hamburg. More or less 3 hours away from Berlin. So because of all this, it’s now uncertain whether we will be able to make this dream trip that I’ve longed for and planned for months, (and also bought flight tickets for). The worst thing is that there’s nothing we can do except wait and cross our fingers. When we realized the situation, I just thought “fuck it” and did what I do best when I’m stressed out:

Drog ut och sprang ilskan ur kroppen i ösregnet.
Jag hade egentligen tänkt göra ett härligt matigt, välskrivet inlägg idag, det förtjänar ni VERKLIGEN efter alla otroliga kommentarer, men efter all problemhantering plus en sjukt himla lång springtur försvann tiden jag planerat att lägga på det. Istället tänker jag ägna detta inlägg åt att prisa löpning som stresshantering, det är verkligen en himla gåva att ha upptäkt vilken inverkan det har på psyket att bara snöra på sig skorna och DRA så fort man känner att hjärnan låser sig och hjärtat bankar. Spendera 20 minuter eller en timme i löparspåret och komma hem med ett nytt lugn och fokus.

Alltså verkligen. Som träningsform har jag ingen aning om löpning, yoga eller cirkelträning är bäst, ingen aning. Men som ett verktyg för att hantera stress finns det inget mer effektivt och lättillgängligt. Pappa frågade i telefonen idag hur ofta jag brukar springa “en bra vecka springer jag inte alls, en dålig vecka springer jag hela tiden”. Haha.

Went out running to clean my mind (in heavy rain).
I had planned to make a long, well-written post today, you all really deserve that after all the incredible comments you’ve sent me lately, but after all the problem management plus this really long run, the time I planned to devote to that disappeared. Instead, I want to dedicate this post to praise running as stress management, it’s really a gift from the gods to know what impact it has on my psyche, to just lace the shoes and run away as soon as I feel that my brain freezes and my heart starts beating fast.

Seriously. As a work out, I don’t know if running, yoga or gym is the best, no clue. But as a tool for managing stress, there’s nothing more effective. Dad asked me on the phone today how often I usually run, “honestly, a good week I’m not running at all and a bad week I’m running all the time”. Haha.

Vill även ge en shoutout till mina löparskor som är de bästa jag haft. Nike Air Zoom Pegasus 34 heter de, om ni undrar.
Nu ska jag sätta mig och lägga upp ett schema för min mördarhelg; ska spendera både fredag och lördag på Bread&Butter-mässan med olika samarbeten. Det kommer bli 100% intensivt men förhoppningsvis även superkul! Häng med mig på insta, jag är osäker på hur mycket jag kommer hinna kika in här på bloggen! Tusen pussar.

I also want to give a shoutout to my running shoes, which are the best ones I’ve had. Their name is Nike Air Zoom Pegasus 34, if you wonder.
Now I’m going to set up a schedule for my totally packed weekend; I’ll spend both friday and saturday at the Bread & Butter trade show with different collaborations. It will be 100% intense but hopefully also a lot of fun! Follow my days via Instagram, I’m not sure how much I’ll be able to hang out here on the blog! Kisses.