Okategoriserade

Okej, vars var jag nu igen?
Jo, vi hade precis packat våra väskor efter tio dagar med Seans familj på Öland och tagit ett tidigt morgonflyg till Paris. Jag var nämligen ditbjuden för att vara med på lanseringen av Zadig & Voltaire’s nya parfym och tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att visa Sean Paris.

Okay, where was I? Right: we had just packed our bags after ten days with Sean’s family on Öland and taken the early morning flight to Paris. I was invited to join the launch of Zadig & Voltaire’s new perfume and thought that was a perfect opportunity to show Sean around in Paris.

Det var en kort men intensiv resa, förutom eventet hann vi strosa runt och se Louvren, Notre Dame och Eiffeltornet och äta en sjukt god lunch med rödvin mitt på dagen, är man i Frankrike så är man.

It was a short but intense trip, apart from attending the event we walked around a lot, saw the Louvre, Notre Dame and the Eiffel Tower, and had a lovely lunch with a glass of red wine in the middle of the day (once in France.. haha).

Vi hann knappt landa i Stockholm innan det var dags för oss att packa våra ryggsäckar och bege oss ut till ett skogsområde en bra bit utanför Stockholm där ett gäng eldsjälar byggt upp världens finaste lilla festival på några åkrar.

We barely landed in Stockholm before it was time for us to pack our backpacks and head far out of Stockholm to an incredible nice little festival on a few fields in the middle of the forest.

Från 5-stjärnigt i Paris till tält-liv mitt ute i ingenstans. Helt ärligt precis lika mysigt, men på olika sätt.

From a 5 star accommodation in Paris to a tiny tent in the middle of nowhere. Haha.

Det bästa med festivalen var att det både var en musikupplevelse och en naturupplevelse. Eftersom musiken jag gillar att gå ut till har en tendens att spelas i gamla industrilokaler var det SÅ härligt att få stå och stompa på en scen mitt ute i skogen medan morgondimman blandades med rök från rökmaskinerna och strålkastarna ackompanjerades av den uppgående solen.

The best part of the festival was that it was both a music experience a nature experience. Because the music I like to go out to have a tendency to only be played in old industrial spaces or sweaty underground clubs, it was SO nice to get to dance in the middle of the forest while the morning fog was mixed with smoke from the smoke machines and the light show was overwhelmed by the rising sun.

Alla roliga människor vi träffade var såklart också ett fett plus. Jag kände verkligen ingen när jag kom dit men åkte hem med flera nya vänner två dagar senare.

All the fun people we met were of course also a big plus. I didn’t know anyone when I got there but went home with several new friends two days later.

Efter Paris och festival-life var vi rätt utpumpade, så vi bestämde oss för att skippa Norberg-festivalen helgen därpå och istället hänga i Stockholm. Vi tittade på gamla fotografier, promenerade, badade. Jag fick tillfälle att fråga allt jag inte redan visste om Seans uppväxt och för första gången träffa flera av hans äldre vänner (en kväll åt vi någon slags japanska raggmunkar från MamaWolf vid Mariatorget med en av dessa vänner, hade jag bott i stan hade jag garanterat sett till att bli stammis. Någon av er som känner till stället? Sjukt gott!)

After Paris and the festival life, we were super tired, so we decided to skip the Norberg festival and hang out in Stockholm the following week instead. We looked at old photos, walked around, went swimming. I had the opportunity to ask everything I didn’t already know about Sean’s childhood and for the first time meet several of his older friends (one night we ate Japanese pancakes from MamaWolf at Mariatorget with one of these friends. Promise me to go there if you’re in Stockholm and like japanese streetfood!)

Vissa dagar blev jag i vanlig ordning otroligt rastlös och gjorde det till en vana att vid dessa tillfällen ta långa, långsamma springturer då jag samtidigt pratade i telefon med mamma, pappa och Fanny (och samtidigt uppskatta hur sjukt fint Stockholm är ändå, även fast det är en stad jag har en rätt komplicerad relation till). Jag längtade efter familjen och Umeå så mycket att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv ibland.

On some days I became incredibly restless and made a habit of taking long runs, talking on the phone with Mom, Dad and Fanny (and at the same time appreciate how beautiful Stockholm is, though it’s a city I have a fairly complicated relationship with). Sometimes I missed my family and Umeå so much that I didn’t know what to do.

Den sista dagen åt vi lunch på Ulla Winbladh efter Seans mammas rekommendation. Förutom den tokigt goda fisksoppan var det bästa med restaurangbesöket att vi av slump hamnat bara ett par bord ifrån Zlatan (troligtvis den enda idrottsman jag faktiskt skulle kunna känna igen) och att Anders Borg råkade ha familjemiddag där samtidigt som oss (lyckligt ovetandes om det stora, välförtjänta mediedrev som skulle drabba honom ett par dagar senare). Morgonen därpå flög vi norrut, mot mina hemtrakter.

On the last day we had lunch at Ulla Winbladh after Sean’s mum’s recommendation. Besides the very good fish soup, the best thing about that restaurant visit was that we randomly ended up sitting just a few tables away from Zlatan (probably the only athlete I would actually recognize) and that a famous Swedish politican happende to have family dinner there at the same time as us. The next morning we flew north, to my hometowns.

Ville bara kika in här och visa några bilder på denna FANTASTISKA klänning. Äntligen kan man bocka av “den lilla svarta” i bas-garderoben. Otroligt mångsidig utan att vara tråkig (älskar speciellt de voluminösa ärmarna och faktumet att min tatuering får kika fram lite). Upptäckte AQAQ för några veckor sedan, och gillar verkligen utbudet av lite finare klänningar som varken känns tråkiga eller för spexiga. Om jag levt ett liv där jag hade anledning att klä mig i fina klänningar aningen oftare hade jag nog slagit till på ännu en, men tills vidare är jag meganöjd med denna. Visar den lite närmare någon gång framöver då jag hunnit redigera upp några fler bilder, nu ska jag cykla iväg för att vara med på Scotch and Soda’s lanseringsevent för årets höstkollektion. Häng med på insta stories vettja! Pussar!

Just wanted to show you some pictures of this amazing dress. Finally I have the essential “little black dress” in my basics wardrobe. Incredibly versatile without being boring (I just love the voluminous sleeves).
I actually just discovered AQAQ a few weeks ago, and fell in love with the wide the range of fine dresses that doesn’t feel boring or too elegant. If I had a life where I had the opportunity to dress in nice dresses a little more often, I’d probably get myself another one, but for now I’m very happy with this one. I’ll show some more pictures sometime in the future when I have edited some more pictures, now I’m going to bike to Scotch and Soda’s launch event for this year’s fw collection. Join me on insta stories! xx

Veckans start: Vaknade av att det ringde på dörren. Det händer väl sisådär en gång i veckan att brevbäraren hinner ringa på innan vi klivit upp, och då är det snabba puckar som gäller för att komma fram till dörren innan hen ger upp och kör iväg. Vanligtvis är det Sean som kvickt som en brandman på utryckning får klä på sig och skynda fram till dörren, men idag var det jag som i sista sekund fick på mig mjukisbyxorna bakochfram och tröjan utochin innan jag öppnade.

The start of the week: Woke up when the door bell rang. Sometimes the postman arrives before we get out of bed, which means that we have to be super quick from bed to door to open before he/she gives up and leaves. Normally, Sean is fast as a firefighter on expulsion to get dressed and hurry to the door, but today he was away so I was the one jumping out of bed when the doorbell rang. While running to he door I put on my sweatpants backwards and my sweatshirt inside out, haha, but I got there in time.
.

Veckans to-do: Fixa kinesiskt, mongoliskt och ryskt visum. Lalalala någon som kan gissa vilken tidigare nämnd drömresa vi ska göra i höst?

This week’s to-do: Arrange Chinese, Mongolian and Russian visa. Anyone who can guess which a previously mentioned dream trip we’ll do this fall?

Förra veckan: Last week:

(heheh insåg precis att denna bild avslöjade den lilla gåtan ovanför ganska ordentligt) Eftersom Siri och Waldemar varit på besök i veckan har vi försökt att hålla oss borta från kontoret lite extra mycket. I tisdags var det till exempel 29 grader ute så då cyklade vi två mil till Müggelsee för att bada, läsa bok, äta frukt och spela spel på stranden.

(Heheh just realized that this picture revealed the little mystery above) Since Siri and Waldemar have been visiting us in Berlin this week, we have tried to keep away from the office more than usual. On Tuesday, for example, we had 29 degrees outside, so then we biked twenty kilometers to Muggelsee to swim, read a book, eat fruit and play games on the beach.

Det hela var en fantastisk dag förutom att jag 1) underskattade längden av två mil dit, eller fyra mil fram och tillbaka till stranden, vilket resulterade i en riktigt öm rumpa. 2) att jag på vägen tillbaka fick en fluga i ögat som jag inte lyckades få ut förrän vi nästan var hemma. I övrigt: en fantastisk dag, som sagt.

It was a fantastic day, except from that I 1) underestimated the length of the twenty kilometers there, or forty kilometers back and forth to the beach, which resulted in a really sore ass. 2) that on my way back I had a fly in my eye, which I did not manage to get out until we were almost home. But except from that: a fantastic day.

I onsdags fraktade vi hem vår efterlängtade soffa! Hurra! Den är så djup att man utan problem kan ligga två personer i bredd och läsa böcker eller tidningar, och så skön att man aldrig vill ställa sig upp igen.

On Wednesday we picked up our new couch! Hurray! It’s so deep that you can easily lay two people next to each other and read books, and it’s so comfortable you never want to get up again.

I torsdags jobbade jag hela dagen, men avrundade kvällen med en öl på rooftopbaren Klunkerkranich i Neukölln med Sirpan och Walle. Helgen har varit väldigt lugn; sen brunch, öl hos vänner, parkhäng med grill och filmkväll i soffan. Känner mig faktiskt riktigt utvilad denna måndag.

On Thursday I worked all day, but rounded the evening with a beer on the rooftop bar Klunkerkranich in Neukölln with Sirpan and Walle. The weekend has been very calm; Late brunch, meeting up friends, park hang-outs with barbecue and movie nights in the new couch.

Veckans inköp: När dagens jobb är klart ska jag och Siri ta en liten shoppingrunda. Minns inte senast jag “shoppade med tjejkompis” på det sättet, haha. Måste vara minst ett år sedan. Ska i alla fall hålla ögonen öppna efter ett skärp i stil med det nedan. Har nämligen upptäckt att jag inte äger ett endaste?

Purchase of the week: After finishing today’s work, Siri and I will go shopping. I seriously can’t remember the last time I went “shopping with a girlfriend” like that, haha. Must be at least a year ago. In any case, I’ll keep my eyes open for a belt like the one below. I have realized that I actually don’t own a single belt!

Veckans inlägg: Lite mer sommardagbok, förhoppningsvis en outfit, lite höst-inspo och så. Några önskemål?

The week’s post: A little more from my summer diary, hopefully an outfit, a little autumn inspo and so on. Any wishes?

Bilder från en av våra sista kvällar på Öland. Vi hade precis klättrat på klipporna vid kusten en bit norrut, åkt hem barfota i bilen med fötter som var för smutsiga för att stoppas ner i skorna igen (det är något så sjukt somrigt över att åka bil barfota).

Okej, vardagen snurrar på rätt fort här just nu. Vi har så många vänner på besök! Den ena semesterglada kompisgruppen byter av den andra, så vi behöver aldrig packa ihop gästsängen i vardagsrummet. Sommaren i Berlin håller alltid högt tempo, saker händer hela tiden och det är knappt man hinner lägga sig på mage i sängen och slö-scrolla igenom instagram ens i fem minuter. Enorm kontrast från tillvaron på bilderna ovan, haha, men jag klagar inte. Kram på er.

Pictures from one of our last evenings on Öland. We had just been by the sea, climbed on the big orange cliffs, sat on them and looked down at The Great Blue. When the sun began go down we went home barefoot in the car, because our feet were too dirty put on the shoes again (there’s something about riding car barefoot that gives me so much summer feelings).

We have so many friends who are visiting now. We host one vacation happy group of friends after the other so we never have to put away the guest bed in the living room.
This, in combination with work, takes up all my time right now. Summer in Berlin always keeps a high pace, things happen all the time. Huge contrast from the life we lived on the images above, haha. Hugs!

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag på bästa sätt ska kunna berätta för er om mitt sommarlov. Jag har så mycket intryck jag vill dela med mig av, men vill liksom inte tvinga er att läsa en hel roman heller. Därför har jag valt att dela upp det i korta stunder som på något vis fastnade i mig. Här, från vår allra första semestervecka, har vi nio små vykort från Öland:

I’ve been thinking about how to tell you about my summer vacation in the best way possible. I have so many impressions I want to share with you, but I don’t want to bore you with an entire novel either. Therefore, I’ve chosen to divide it in short moments that somehow stuck with me after the trip. Here’s nine moments from our very first vacation week spent on Öland:

Semesterns första dag spenderades på flygplan och flygplatser. Vi försökte slumra mot varandras axlar och i varandras knän i olika skeva konstellationer, men jag lyckades aldrig zona ut tillräckligt mycket för att somna. Satt och funderade på hur de kommande veckorna skulle te sig, hur det skulle vara att bo tillsammans med Seans familj, jobbet jag lämnat bakom mig och vilka vänner vi skulle anförtro vattnandet av våra plantor åt.

We spent the first day of the holiday on airplanes and airports. We tried to sleep on each other’s shoulders and in each other’s knees in different skewed constellations, but I never managed to relax enough to fall asleep. Reflected on how the coming weeks would be, how it would be to live with Sean’s family, the work I left behind me and which friends we should entrust with the watering of our plants.

Han visade mig skogen på Ölands norra spets, där vinden format trädstammarna till slingrande bläckfisk-armar och vrak från båtar som gått på grund spolats upp på stränderna. Samma stigar som han sprungit på som barn och “alltid haft en pinne i handen”.

He showed me the forest on the northern tip of Öland, where the wind has shaped the trees to winding octopus arms and wrecks from ships had flushed onto the beaches. We walked on the same paths he sprung on as a child “always had a stick in his hand”.

De första mornarna vaknade jag med en dunkande huvudvärk och försämrad syn. Som någon slags baksmälla efter det senaste halvårets jobb och plugg, läkaren jag besökte misstänkte migrän. Tack och lov hann värken försvinna innan jag hann få tag på värktabletterna jag fick utskrivna.

The first mornings I woke up with a throbbing headache. Almost like some kind of hungoverness from the last six months of work and studies, the doctor I visited suspected migraines. Thankfully the pain disappeared before I got hold of the painkillers I got prescripted.

Det var svårt att anpassa sig efter den nya livsrytmen, inte kolla mailen varje kvart och inte se sina omgivningar som “potentiellt content”. Då humöret sjönk och det kliade i fingrarna som mest smet jag iväg på springturer längs med kusten och genom det närliggande samhället. Stannade till och blev kompis med ett gäng kossor som spenderade sitt allra första sommarbete med att i lugn och ro avverka gräset som växte vid vattenbrynet. Jag kände den klassiska löpar-euforin precis då himlen öppnade sig och det började regna. När jag kom tillbaka till gården sprang jag rakt ut i havet istället för in i huset eftersom jag ändå var helt genomvåt. “Du blir så himla lugn och glad varje gång du sprungit” sa Sean senare på kvällen.

Sometimes it was hard to adapt to the new rhythm of life, not check the mail every ten minutes and not see my surroundings as “potential content”. When the mood dropped and the restlessness stroke me the hardest, I went out running along the coast and through the nearby community. Stopped and became friends with a bunch of cows who spent their very first summer outside calmly eating the grass growing by the waterline. I felt the classic runner’s high just as the sky opened and it began to rain. When I got back to the yard I ran straight into the ocean instead of entering the house since I was completely soaked anyway.
“You always get so calm and happy after a run,” Sean said later that evening.

Vi klättrade på raukarna och studerade fossiler från utdöda djurarter i kalkstenen. På vissa av dem hade svarta och lila glittrande kristaller bildats.

We climbed the rauks and studied fossils from extinct animal species in the limestone. On some of them, black and purple sparkling crystals had formed.

En eftermiddag virvlade Susanna, Lou och Ellen in på gården. Efter flera dagars lugnt semester-liv blev vi omtumlade av det nya tempot. Vi badade, pratade, lagade mat och morgonen därpå försvann de iväg i fina klänningar för att gå på det bröllop de egentligen besökt ön för att gå på- och lämnade gården lika tyst och lugn som innan.

One afternoon, Susanna, Lou and Ellen swirled into the yard. After several days of peaceful vacation life, we were overwhelmed by the new pace. We bathed, talked, cooked food and the morning after they disappeared in nice dresses to go to the wedding they in the first hand visited the island to attend, and left the yard as quiet and calmly as it was before.

En kväll hörde Seans mamma någonting krafsa inne i kaminen. Där inne låg en sotig fladdermusbebis som ramlat ner från boet uppe vid skorstenen på taket. Jag fick akut hjärtkramp av att titta på den förvirrade krabaten som klamrade sig fast på Seans tygklädda händer, jag hade aldrig sett något liknande.

One night, Sean’s mom heard something strange inside the stove. When Sean opened, there was a sooty baby bat that had fallen down from the roof through the chimney. I heart cramped just by looking at the cute and confused little creature clinging to Sean’s fabric covered hands. I had never seen anything like that.

Sista kvällen gjorde Krille oss sällskap. Vi pratade om livet, åt chips och kvällsbadade bland alla maneter i havet (även dessa varelser var en helt ny bekantskap för mig, men som istället för något i stil med moderskänslor fick mig att känna en märklig blandning av fascination och obehag).

Our last night, Krille made us company. We talked about life, ate chips and swam among all the jellyfish in the ocean (also these creatures were a totally new acquaintance for me, an acquaintance which made me feel a strange mixture of fascination and discomfort).

Det kändes lite vemodigt att lämna Öland, tio dagar efter att vi först landat. Framför allt landskapet på ön var så mycket häftigare än jag föreställt mig. Alvaret, de enorma majsfälten, raukarna och fornlämningarna.

It felt a bit sad to leave Öland ten days after our arrival. Especially the landscape on the island was so much more exciting than I could have imagined beforehand. “Alvaret”, the huge cornfields, the rauks and all the ancient remains.