Okategoriserade

Tjo! Ett skepp kommer lastat med veckans weekly update (bättre sent än aldrig)!

Here’s this week’s weekly update! Better late than never!

Veckans bästa: Att en trött och varm person blev avsläppt av turnébussen och kröp ner hos mig 04 inatt.

Best thing of the week: That a tired but warm person came home to our bed last night.

Veckans planer: Har SÅ mycket att hålla i huvudet! Imorgon åker jag till Gbg för en plåtning och ska försöka ge så många kompisar jag bara hinner en puss innan jag åker tillbaka till Berlin dagen därpå. På torsdag kommer Mamma och pappa hit med husbilen, och på Söndag åker Sean och jag på vårt Transmongoliska äventyr. En blandning av jobb, packning och familj.

My plans for the week: I have SO much to think about! Tomorrow I’m going to Gothenburg to work but will also try to catch up with as many friends as possible before I’m off to Berlin again, on Thursday my Mum and Dad will arrive to Berlin and on Sunday Sean and I are off to Moscow to start our Trans-Mongolian adventure.

Veckans lyckopiller: Att skypa med personer man tycker om. Det fullkomligen räddade mig förra veckan. Att höra Seans galna historier från giget i Slovenien, prata om allt från livsförändringar till schamaner och bajs med tre bästisar som strösslats ut i Sverige, och att få ta igen flera veckors radiotystnad med Sara. Teknologi alltså.

What made me happy this week: Video chatting with people I love. It completely saved me last week. To hear Sean’s crazy stories from the gig in Slovenia, talk about everything from life changes to schamans and poop with three bffs who are sprinkled out in different cities in Sweden, and to catch up with Sara. Sometimes I just love technology.

Veckans igenkänning: ovanstående ^. Amen.

The recognition of the week: The pictures above. Amen.

Förra veckan:
Fotade extremt lite, mest för att jag spenderade större delen av min tid med jobb. Detta är i alla fall vad som fastnade i kamerarullen:

Last week:
I shot very few pics since I spent most of my time with work, but here’s the few photos I happened to snap:

En gosig torsdagsmiddag hemma hos Tilda. Vi lekte med fidget spinners och snackade om språk (att höra mina tjejkompisarts tyska pojkvänner snacka svenska är en outtömlig källa till humor)

A cozy Thursday dinner at Tilda’s. We played with fidget spinners and talked about languages (to hear my girlfriend’s German boyfriends speak Swedish is an infinite source of humor)

Ett vernissage på König Galleri i fredags. Trots att jag tyckte det var obehagligt mycket människor, och att konsten föreställde alldeles för mycket snubbar blev det ett väldigt mysigt häng när mitt favorit-tjej-kollektiv dök upp.

A vernissage at König Gallery on Friday. Even though I thought it was too much people there and that the art represented too many dudes, it was a very nice evening thanks to my favorite girl collective who showed up after a while.

Tilda fyllde år i lördags så vi inledde dagen med 754653 plättar, paket och mimosas. Sedan gick vi på en yard sale några kompisar anordnade innan kvällen avrundades med chirre och dart på en bar.

Tilda turned 22 last Saturday so we started the day with 754653 pancakes (“plättar”), gifts and mimosas. Then we went to a yard sale a friend arranged before the evening ended with snacks and dart-games at a bar.

Veckans inlägg: Satsar på att visa er lite BTS-bilder från plåtningen i GBG, lite inspo, bilder från kontoret och så en liten hejdå-look innan vi flyger till Ryssland för att påbörja vår resa.

Posts of the week: I’ll try to show you some BTS pictures from the shoot in GBG, some inspo, pictures from the office and then a little goodbye-look before we’re flying to Russia to start our Adventure.

Jag var SÅ nära att skriva en lång brasklapp till detta inlägg om hur mycket geggigt förhållande-tjafs jag postat på sistone, men vad tusan. Det är ju precis det här som rör sig i mitt huvud så det är väl inte mer än rätt att jag skriver av mig om det på min egen blogg, eller hur? Here we go: Idag har den här personen och jag varit ifrån varandra nästan en vecka (som jag berättade för i er i måndags har han varit i Slovenien och gjort musik åt ett teaterperformance).

Det har varit väldigt speciella dagar. Det känns främmande att inte komma hem till någon när man varit ute på kvällen, ha någon som bär ut spindeln som hänger i badrummet eller någon att tjafsa med i matbutiken. En vecka är så otroligt kort tid, men eftersom vi spenderat så gott som varje dag tillsammans sedan jag flyttade in i April har det känts speciellt, trots att jag alltid varit en person som alltid föredragit att vara ensam framför att spendera för mycket tid omgiven av människor.

Att leva själv är så himla lyxigt. Att få rikta allt sitt fokus på vad man känner för stunden, utveckla alla tankar och resonemang fullt ut i huvudet och inte behöva kompromissa med någon. Att ha tid och lust att helhjärtat bygga på alla sina andra relationer, spontanhänga med tjejerna och ringa mamma, syrran eller barndomsvänner för att fylla ut tystnaden i lägenheten.
Det jag tycker är läskigast med att gå in i ett förhållande och nästan växa ihop med en annan människa är att förlora min självständighet, och till viss del även identitet. Att låta sig bli beroende av någon innebär att man samtidigt gör sig själv extremt sårbar. När man  hackar gul lök och tomater sida vid sida innan middagen, snor varandras täcke på natten, omedvetet pillar varandra i håret när man ser film på kvällen och dividerar om hur mycket plats man egentligen ska få ta i garderoben är det inte ögonblicken i sig som är det fina, utan de insatser båda lagt för att de ska få upplevas. När dessa vardagliga ögonblick lyser med sin frånvaro uppskattar man dem som mest.
Jag tror att jag är lite extra känslig för distans av många olika anledningar (en cocktail av mitt utanförskap i skolan, flyktiga tidigare partners och faktumet att Sean och jag började vårt förhållande bosatta i olika länder) men jag är helt övertygad om att det är otroligt viktigt att faktiskt vara isär ibland. Att det inte bara är den tid man spenderar tillsammans som bygger förhållandet men även den tid man spenderar isär.
Nu ska jag njuta av mitt sista dygn som gräsänka, imorgon har jag någon att dela vardagen med igen.

Today, this person have been away for almost a week (as I told you last Monday, he has been in Slovenia to make music for a theater performance).

These days have felt endless. It’s strange to not come home to anyone when I’ve have been out in the evening, have someone helping me catching the spider in the bathroom or someone to argue with in the grocery store. One week is so incredibly short, but since we spent almost every day together after moving in together in April, it has been an odd feeling. Although I’ve always been a person who prefers to be alone rather than spending too much time surrounded by people.

Living by yourself is so luxurious. To be able to focus all your attention on what you, and nobody else, feel like for the moment, develop all your thoughts fully in your mind and don’t have to compromise with anyone. Having the time to wholeheartedly build all other relationships, spontaneously hang out with the girls or call your mother, sister or childhood friends to fill out the silence in the apartment.
To me, the scariest thing about getting into a relationship and almost growing together with another person is losing my independence, and to some extent also my identity. Being dependent on someone means making yourself extremely vulnerable. When chopping onion and tomatoes side by side in the kitchen before dinner, taking each other’s blanket at night, unconsciously touch each other’s hair when watching movies in the evening and arguing about how much space one should actually take in the wardrobe, it’s not the moments themselves that are beautiful, but everything both have invested to get to experience them. When these everyday moments shine with their absence, you’re able to appreciate them the most.
I think I’m a bit extra sensitive for distance because of many different reasons (a cocktail of feeling like an outsider in school, unstable previous partners, and the fact that Sean and I started our relationship residing in different countries) but I’m totally convinced that it’s incredible important to actually be apart too. It’s not only the time you spend together that builds the relationship but also the time you spend apart. I’m sure many of you realized that years ago, but much with this period in life is so new to me, and sharing it with you is so natural to me. Now I’m going to enjoy my last day as a grass widow, tomorrow I have someone to share my everyday moments with again.

Ni har antagligen märkt att Fossil dykt upp lite här och var på min Instagram och blogg på sistone. Detta beror på att jag är med och stöttar deras senaste kampanj, #FossilFirsts. De gav mig ett uppdrag; att antingen berätta om min första upplevelse med min Fossil Q Smartwatch, eller att berätta om ett annat fint tillfälle som Fossil varit en del av. Jag kan bocka av båda; för min första upplevelse med min Fossil Q-klocka var nämligen ett väldigt fint minne.

I mars tidigare i år reste jag från Göteborg till Basel för att möta upp Sean (som i sin tur rest från Berlin), vi var ditbjudna av just Fossil för att få en introduktion av denna smarta klocka. Alla balla features fick mig att tappa hakan, exempelvis att den trackar din fysiska aktivitet och sömn, att du kan använda den som självutlösare till mobilkameran, byta musik, få den att varna när människor ringer och skicka ut en signal om du tappat bort din telefon. Dessutom behöver den aldrig laddas eller bytas batteri på och att den alltid går i tid eftersom den synkas mot smartphonens klocka.

Det var en så fin resa: vi drack bubbel, åt middag och dansade på Fossil Q’s högkvarter, strosade i idylliska Colmar (den franska by vårt hotell låg i) och upptäckte Basel. Vi stannade bara över en natt men eftersom detta var tiden innan vi flyttat ihop kändes varje dag tillsammans spännande och viktig.
Det var på flygplatsen på vägen hem som vi (STARK varning för ostighet) för första gången sa De Tre Orden till varandra (HAHA förlåt). Det kanske mest är en blandning av komiskt och cute såhär i efterhand, men det kändes viktigt där och då. Även om det var jobbigt att skiljas åt så satt jag och tok-log i flygplanssätet.
Såhår golliga var vi på Fossil’s högkvarter och på gatan i Colmar:

You probably have noticed that Fossil showed up here and there on my Instagram and blog lately. This is because I’m supporting their latest campaign, #FossilFirsts. They gave me the assignment to either tell you guys about my first experience with my Fossil Q Smartwatch, or to write about another beautiful experience that Fossil was a part of. This post contains both of them; because my first experience with my Fossil Q watch was a beautiful experience.

In March earlier this year I traveled from Gothenburg to Basel to meet Sean (who had traveled from Berlin), we were invited by Fossil to get an introduction of this smart watch. All the cool features made my jaw drop- the tracking of your physical activity and sleep, the fact that you can use it as self-timer to your mobile camera, change music, make it warn when people call and send out a signal if you lost your phone. That it never needs to be charged and always shows the right time because it is synced to the smartphone clock.
Anyway, it was such a nice trip: We drank champagne, ate dinner and danced at Fossil Q’s headquarters, strolled around in idyllic Colmar (the French village our hotel happened to be located in) and discovered Basel. We only stayed one night but because this was the time before we moved in together, each day we got to hang out with each other felt exciting and important.
It was at the airport on the way home we (warning for cheesy-ness) for the very first time said Those Tree Words to each other ( :’) ). Even though I mostly think it’s a combination of cute and funny now when I look back at it, it felt important to me back then. Though it was hard to say goodbye, I was smiling all the way home in my aircraft seat. Here’s a lil reminder of how it looked at the event at the Fossil HQ and in Colmar the day after:

Läs mer om Fossil Q Smartwatch HÄR. PUSS!
Read more about Fossil Q Smartwatch HERE. HUGS!

Även om det var 30 grader här förra veckan går det faktiskt inte att förneka att September är här och löven på träden på vår gata börjat bli gula. Detta är en liten sammanfattning av mina höstplaner:

Although it was 30 degrees here last week, it’s impossible to deny that a September is here and the leaves on the trees on our stree have started to turn yellow. Here’s a summary of my autumn plans:

– Sean och jag ska åka transmongoliska järnvägen från Moskva till Peking och sedan flyga till Thailand i några dagar. Allt löste sig med pass och visum till slut, så vi åker den 17:e september!

– Sean and I will travel the Ttransmongolian railway from Moscow to Beijing and then fly to Thailand for a few days. Our passports finally reached their destination so we finally got our visas, so now we’re all set to leave the 17th of September!

– Ha storasyrran Fanny och hennes kille David på besök i några dagar.

– Have the big sister Fanny and her boyfriend David on a visit for a few days.

– Läsa en bra bok. Kanske “Just nu är jag här” av Isabelle Såhl. Kanske även beställa en tyska-bok och försöka mig på att plugga lite.

– Read a good book. Place an order from one of those book sites, and maybe even order a German book so I can study a little at home.

– Utnyttja vår nya stora soffa till ovan nämnda aktivitet samt att bjuda in alla som vill komma på filmvisning regniga höstkvällar (jag MÅSTE se The Square, Trainspotting 2 och Toni Erdmann).

– Use our new big sofa for the above mentioned activity, also for inviting anyone who wants to come over to our place for some movie-watching on rainy autumn nights (I HAVE to see The Square, Trainspotting 2 and my father Toni Erdmann).

– Umgås med mamma, pappa och hundarna som åker förbi Berlin med sin husbil om ett par veckor. De har varken sett vår lägenhet eller området vi bor i, så det ska bli superkul att få ha dem på besök i några dagar.

– Spend time with mom, dad and the dogs who’ll pass by Berlin with their caravan in a couple of weeks. They have neither seen our apartment nor the area we live in, so I’m really excited to have them here on a visit for a few days.

– Göra sjuka mängder hummus.

– Make sick amounts of hummus.

– Bli bättre på att dela upp arbetstid och fritid. Lämna datorn på kontoret klockan fem och sedan försöka släppa jobbet helt och hållet, försöka att inte diskutera uppdrag och content vid matbordet och så. Det är så lätt hänt när man jobbar mycket ihop med sin partner och dessutom har kontor i samma lägenhet som man bor i.

– Become better at dividing up working hours and free time. Leave the computer at the office at five o’clock and then try not to discuss assignments and content at the dining table and so on. It’s so easy to mix work with your free time when you work a lot with your partner and also have your offices in the same apartment as you live in.

– Fortsätta på det stora inredningsprojektet: Framförallt vill jag hitta tavlor att hänga på väggarna. Det där med att hitta konst man verkligen känner nåt för är så himla svårt tycker jag.

– Continue on the big interior project: Above all, I want to find paintings hanging on the walls. Finding art that you really think is interesting and “right” is so hard.

– Resa till Las Vegas med Sean i november och kanske passa på att bila därifrån till San Fransisco.

– Travel to Las Vegas with Sean in November and maybe drive from there to San Francisco for a week or so.

– Åka förbi Göteborg för ett jobb och passa på att krama Krille och hänga med Gnusse.

– Go back to Gothenburg for a job and take the opportunity to hang out with Krille and Gnusse.

Den klassiska måndagskänslan, “ny vecka, nya tag”, uteblev helt och hållet idag. Jag är hemma och repar mig efter att ha jobbat på Bread&Butter-mässan hela helgen, försöker knyta ihop alla trådar och göra bort sånt jag ligger efter med.

The classic Monday feeling, “New Week, New Possibilities”, didn’t occur today. I’m at home recovering after working at the Bread & Butter trade show all weekend.

Veckans tillstånd: Jag är gräsänka i veckan! Sean ska till Slovenien för att göra musik till ett teaterperformance. Är så pepp för hans skull! Men samtidigt lite depp, vi har inte varit ifrån varandra så länge sedan vi flyttade ihop i April. Det kommer vara så otroligt tomt här hemma.

Condition of the week: I am grass widow this week! Sean is going to Slovenia to make music for a theater performance. I’m so excited for him but at the same time a little sad, we haven’t been apart for this long since I moved in with him in April. It’ll be so incredibly empty here.

Veckans to-do: Jag har tänkt börja jobba med mina foton i Lightroom, så jag ska lägga någon dag på att lära mig programmet ordentligt. Har tänkt göra det så länge, men har av gammal vana fortsatt sortera bilderna i iPhoto och redigera i PS.

This week’s to-do: I want to start working with my photos in Lightroom, so I’ll take a day to learn the program properly. I’ve been thinking about doing that for a long time, instead of using iPhoto and Photoshop, and now I’m finally motivated enough.

Veckans inköp: Cykelhjälm. Skäms så mycket över att jag fortfarande rullar omkring i en så stökig stad som Berlin utan något på huvudet.

This week’s purchase: A bicycle helmet. I’m so embarrassed that I’m still biking around in such a messy city as Berlin without protection on my head.

Förra veckan: Last week:

…Inleddes starkt med massor av tjej-häng (åkej några killer också). Hann både spendera en kväll i en park och en hel dag på stranden. Vädergudarna bjöd på 30 grader och sol.

… Started out in a great way with my girlfriends (okay, some dudes too). We both spent an evening in a park and a full day at the beach. The weather gods gave us 30 degrees and sunshine.

Vi har insett hur kul det är att “trendspana”, ägnade flera timmar åt att rabbla ändlösa ute- och inne-listor. “INNE- att plugga, snälla killar, Instagram stories” och “UTE- raw food, att flytta till Berlin, contouring” (ni vet var ni läste det först). Mår så bra i mina tjejkompisars sällskap.

We have realized how fun it is to spot trends. We spent several hours making endless “hot and not”- lists. “HOT: studying, kind boys, Instagram stories” and “NOT- raw food, moving to Berlin, contouring” (remember where you red it first). I feel sooo good when I’m together with my girlfriends.

Efter detta vek jag resten av veckan åt jobb och vardags-sysslor, till exempel att springa (löpning är ute) och laga svingod kantarellpasta med kantareller från marknaden (kantareller är inne).

After that, I spent the rest of the week with work and normal everyday activities, such as running and cooking pasta with canterelles from the Turkish market.

I fredags och lördags var det dags för Bread and Butter. Jobb-mässigt gick det väldigt bra, jag var där för att promota Fossil och Napapijri som båda var nöjda med mina prestationer. Personligen tyckte jag att det var extremt påfrestande, atmosfären på mässor är verkligen ingenting för mig. Att mingla och vara professionell i sådan hög ljudnivå med människor ö-ver-allt dränerade mig på all social energi.

On Fridays and Saturday it was time for Bread and Butter. Job-wise, it went very well, I was there to support Fossil and Napapijri, both seemed very happy with me. Personally, I thought it was extremely exhausting, the atmosphere at fairs is really nothing my area. Mingling and being professional at a place filled with noise and people, drains all of my social energy.

Var så himla tacksam över att ha denna vid min sida. Han agerade fotograf, sällskap och mental coach i mina svaga stunder (imponeras verkligen gång på gång av hur klok han är).

I felt so blessed having this person by my side. He was my a photographer, company and mental coach in my weak moments (I get impressed over and over again by how wise he is).

På lördag natt hade tidigare nämnda person label night med sitt skivbolag, han spelade live med sin dj-partner Snorre. Kraschade i sängen på morgonkvisten.

On Saturday night, the above mentioned person had label night with his record label, he played live with his dj partner Snorre. I passed out in my bed in the morning.

Behövde verkligen repa mig igår, spenderade större delen av dagen i sängen. På kvällen tog jag mig ut för att fira Dans födelsedag i en prototyp av ett tält han byggt upp i sin studio. Om denna prototyp blir verklighet kommer jag vara den första att införskaffa ett eget exemplar, lovar.

Needed to recover yesterday, so I spent most of the day in bed. In the evening I went out to celebrate Dan’s birthday in a prototype of a tent he built in his studio. If this prototype becomes reality, I’ll be the first one to get myself one, I promise.

Veckans inlägg: Inte kommit så långt i min planering än, hehe. Tänker kanske visa er kontoret jag brukar sitta på, berätta lite om hur jag strukturerar mitt jobb eller snacka lite om mitt introverta psyke eftersom det blev så påtagligt i helgen. Och visa någon outfit såklart. vi får se vad som dyker upp helt enkelt!

The week’s posts: I haven’t come that far in my planning yet, hehe. Maybe I’ll show you the office I usually sit on, tell you a bit about how I structure my work or talk about my introvered psyche since it became so noticeable this weekend. And show you an outfit, of course