BODY IMAGE

Idag vill jag resonera med er om något så snårigt som kroppsideal och självbild. Ett ämne som jag av många anledningar valt att inte ta upp så mycket här, trots att det är något som påverkar mig och er unga kvinnor som läser min blogg i allra högsta grad.

Största anledningarna till detta har nog varit att jag dels inte riktigt vetat vad jag ska säga mer än: ja, det påverkar mig också. Ja, det suger. Men jag jag har liksom inga tips på hur du blir mindre självkritisk genom att tala till din spegelbild eller sluta med smink för att du är vacker som du är. Jag är ju lika fast i det som alla andra.
Dessutom är kroppsideal så subjektivt. Många skulle påstå att jag ligger för ”nära” idealet för att få uttala mig (några skulle garanterat säga att jag är för platt och androgyn för att kalla mig ”nära idealet” också) men låt mig berätta en sak: vi är sedan barnsben programmerade att hitta fel och brister på oss själva till en mycket högre grad än hos andra. Mängden fel du ser hos dig själv handlar mer om din självbild än hur nära du faktiskt ligger något av idealen fysiskt.

I mina svaga stunder kan jag inte acceptera att mina höfter och ryggrad är sneda på grund av min skolios, faktumet att jag är mer än en decimeter längre än de flesta andra tjejer, och att mina bröst i bästa fall skulle kunna jämföras med clementiner (haha). Jag slår vad om att var och en av er som läser detta också har en rad issues.
De mentala verktyg och tankesätt jag funnit mest effektiva i att bekämpa självkritik är att försöka genomskåda hela industrin som tjänar på vårt missnöje. Att inse att denna känsla bara är en kugge i någon annans feta maskineri. När jag tänker på alla 14-åringar som köper sina första push-up bh:s på olika H&M just i detta nu, hur många tighta jeans som håller in magen på ett snyggt sätt på olika kroppar, hur många tidningar med diet- och självhjälpsrubriker som slinker ned i kvinnors kundvagnar världen över. När man lyckas genomskåda detta är det lättare att ta avstånd från alltsammans, och känna sig som någon slags upplyst rebell som minsann inte tänker gå med på dessa villkor (ända tills nästa förtroendesvacka slukar en). Vi förtjänar mer än att välvilligt ro någon annans båt genom att läsa fler må bra-artiklar, spendera våra sista slantar på serum och ändå i slutet av dagen inte känna oss till freds med vad vi möter i spegeln om kvällarna.

Ett annat tankesätt som hjälper är hur begreppet ”ful” och ”snygg” inte är något annat än en social konstruktion. Alltså, normer har alltid funnits för att tydliggöra en hierarki bland människor, det verkar bara vara så vi fungerar. Men detta har sett SÅ olika ut genom åren, att thigh-gap och perfekt BHA-syrad hy råkar vara hett just nu är liksom bara en slump (eller en väl uttänkt marknadsföringsstrategi). Hade vi levt på 1500-talet, då man uttryckte sin status genom att visa att man hade råd med mat i överflöd och att man inte behövde arbeta i solen om dagarna, hade alla instagrambilder visat ”snygga” blek-feta kroppar.
Våra kroppar är våra. Vi förtjänar bättre än att bli ägda av några slumpmässiga utseendemässiga pekpinnar?

Signaturen ”R” frågade mig om hur idealen och kraven ändrat sig sedan jag gav mig in i modellandet, och för att avsluta detta inlägg på ett något mer upplyftande vis vill jag berätta att det faktiskt har skett en stor förändring i branschen sedan jag gjorde mina första agentur-besök. Jag menar, förändring i jätte-industrier som denna tar såklart m-e-g-a-lång tid, men att jag vid 14 års ålder anställdes på grund av mina mått och att jag idag främst anställs på grund av min person (och min publik) är det inga tvivel om. De flesta stora företag går mot en mer personlig, influencer-inriktad marknadsföring där man använder sig av riktiga personer istället för formstöpta ideal för att nå ut. Det är så häftigt för mig att få vara en del av det. Rätten till sin egen kropp har varit (och är) ett av de hetaste ämnena samhällsdebatten på sistone, nu mer än någonsin vågar vi väl tro att utvecklingen, i alla fall på vissa plan, går åt rätt håll? Vi måste det.

Today, I’d like to write about something so complicated as body ideals and self-image. A subject I for many reasons have chosen not to write about much so far, even though it’s something that affects me and all the young women who’s reading my blog.


The biggest reason have probably been that I didn’t really know what to say more than: yes, it affects me too. Yes, it sucks. But, I don’t have any tips on how to become less self-critical by speaking to your reflection in the mirror or stop using make up because you’re beautiful just the way you are.
In addition, body images are so subjective. Many would probably say that I’m ”too close to” the ideal to be entitled to say anything about this (some would definitely say that my body is too flat and androgynous to be ”close the ideal” too) but let me tell you something: we have since been childbirth been programmed to find errors in ourselves to a much greater extent than we do in others. The amount of errors you find in yourself depends more on your self-image than how close you objectively are to the ideals.


In my weak moments, I can not accept that my hips and spine are skewed because of my scoliosis or the fact that I’m over a decimeter taller than most other girls, and that my breasts size-wise are far from comparable with melons, or even oranges, haha. I bet that each and every one of you also has a number of issues with your own bodies.
The mental tools I’ve found the most effective in overcoming this self-criticism are to try seeing through the entire industry that benefits from our dissatisfaction. To realize that this feeling is just a cogwheel in someone else’s machinery. When I think of all the 14-year-olds who are buying their first push-up bra’s at H&M’s all over the world right now, how many tight jeans that’s holding in women’s bellies, how many articles with diet tips getting clicks right now.
When you realize all of this, it’s easier to distance yourself from it, and feel like an enlightened rebel refusing to agree to these cruel terms (at least until your next self-esteem dip).
Another way of thinking is how the terms ”ugly” and ”pretty” are nothing but a social construct. Norms have always existed to strengthen a hierarchy among people, it just seems to be how we humans work. But these norms have looked so different over the years: the fact that thigh-gap and perfect BHA-acidified faces are trendy right now is just a coincidence (or a well-though out marketing plan). If we would have lived in the 16th century, all instagram images would have shown pictures of trendy pale, fat bodies, showcasing our abundant wealth keeping us well fed and not having to work in the sun along the peasants.
My body is MINE, and I certainly deserve better than being owned by some seemingly random ”beauty rules”?

”R” asked me how the ideals have changed since I started with modeling, and to finish this post on a positive note, I want to tell you that there actually has been a major change in the industry since I did my first agency visit. I mean, changes in giant industries takes aaaages, but the fact that I, at the age of 14, was employed because of my measurements and that I today am employed today mainly because of my persona (and following), is undeniable. Most major companies are going toward a more personal, influencer-focused marketing (with a little more diversity in appearance). I’m happy to be a part of that. Finally, the topic of owning your own body is more current and alive than for as long as I can remember in debates all over the world. Now more than ever, I dare to believe that the industry is going in the right direction. I have to believe that.

Ingenting är såklart svart eller vitt och jag tar gärna emot alla era tankar och åsikter. Det skulle vara spännande att få bolla ämnet med er i kommentarsfältet.

Slutligen vill jag dela några bra länkar på ämnet, där mer upplysta personer än mig diskuterar vår syn på våra kroppar och ideal:
The sexy Lie at TEDxYouths
Boken Kära liv och Caroline diskuterar skönhetsindustrin och begreppen ”ful” och ”snygg” på ett roligt och vettigt sätt.
Venus- SVT play – En dansk dokumentär om kvinnor och sexualitet.
Puss och kram, kärlek till er alla! <3

Of course, nothing is black or white and I would happily read all your thoughts and opinions. It would be intressant to discuss this topic with you in the comments below.
Finally, I’d like to recommend you to watch the TED talk ”The Sexy Lie” if you haven’t already done that. Caroline Heldman does an amazing job clarifying the industry I’m writing about above.
Big hugs and lots of love to all of you <3

4 responses to “BODY IMAGE

  1. Sora skriver:

    This was such a powerful read! We all tend to think that if we reach x amount of kg or a 60cm waist that’s it, we’re never going to be insecure again… and that’s such a big lie! I’m so insecure about my body right now, especially with everyone around me bombarding me with diets, exercises, how I need something more HIIT instead of pilates…. and all the while on one asks me how I’m doing, if I need any help. I eat a lot of junk food out of anxiety and no one really noticed that, it’s so funny! People in the end only see what they want to see.

    I’m going to watch the TED talk now, but there’s another one that I watched that really resonated with me; I’d like to share it with you and whoever else checks out the post and the comments! https://www.youtube.com/watch?v=uDowwh0EU4w

    Sora | http://dangerouslyme.com/

  2. Josie skriver:

    Thank you for opening up about this Ebba! Also this may be kind of silly but my entire life I was ashamed of my small breasts until I accepted myself and quit wearing bras altogether at 21 – you were a big inspiration for that and I’m super grateful (: Free the nipple, we’re all beautiful! Much love xo

  3. Beatrice skriver:

    Hi Ebba! Thank you very much for these words. It’s been important for me to know that a girl that’s (phisically) different than me could have my same feelings about her body shapes. It shows the inextistence of kinds of girl and there is no difference between us, there is no better or worse.
    I’m 23 years old, and I admit I never liked myself, my shapes and my face, but now I read that a girl like you (a blogger, a model, a photographer – in conclusion, someone who lives to immortalize the beauty and represent it) can have my same feelings, makes me aware about these marketing strategies I always knew about before.
    I thought it was one of those excuses that parents of friends tells you for your serenity, or – more probably – I knew strategies existed but it’s never been easy – and it will never be – being aware about, or not being involved in these stupid ”beauty-rules”. Shops decide about your style, about your height… and about your size.
    Well, I just decided right now that I’m right and that if I can’t find something I can’t wear, it’s not my fault.

    Thank you very much!
    Greetings from Rome 🙂

  4. Tul skriver:

    Jag gillar att tänka på andra människor som fina. Gillar att titta på alla jag tycker om (oavsett hur se ser ut)!! Det spiller över på min egen självbild också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *