Arkiv: 2018

MAKE ENDS MEET

Hej kompisar! Jobbar så att tangenterna glöder här hemma idag: projekt planeras, foton redigeras, budgetar förhandlas och momsredovisningen lämnas in. Hade tänkt sätta ihop ett fint inlägg åt er, men idag fick jag helt enkelt inte timmarna att räcka till. Jag har ju lovat mig själv att bli bättre på att lägga bort jobbet i tid, så istället bjuder jag på dessa bilder på mig och en liten skrutt jag saknar så att det värker i bröstet.
Förresten, jag mammasolade ansiktet i några minuter innan jag började skolan imorse, och de endorfiner som strålarna gav mig har värmt mig hela dagen. Beordrar er alla att stanna upp och mammasola nästa gång ni har chansen, ni kommer att tacka mig. Puss!

Hi guys! I’m so busy my keyboard is glowing today: Projects are planned, photos edited, budgets negotiated and VAT-reports submitted. I was planning to make a nice post for you, but I simply didn’t manage to get the ends to meet time-wise today. You know I’ve promised myself to try to leave the office on time, so instead, I’m giving you these pictures of me and someone I miss so much it hurts.
By the way, the sun was shining sooo bright this morning and the endorphins those sun rays gave me has given me energy all day. Make sure to get out in the sun next time you have the chance, that’s so important this time of the year. Kisses!

WEEKLY UPDATE- TIGER BALM, SLIME AND ELECTRONIC MUSIC

Glad måndag! Tycker vi kör igång med veckans weekly update direkt, utan fuzz:

Happy Monday! Let’s go ahead with this week’s weekly update right away, without fuzz:

Veckans start: Har precis återhämtat mig från en kort men intensiv bihåleinflammation. Kändes som en blessing att kunna andas genom näsan imorse när jag vaknade. Något som tydligen ska vara supereffektivt mot bihåleinflammation ska vara att hålla ansiktet i ångorna ovanför en kastrull med kokande vatten och lite tigerbalsam. Någon som testat?

The start of the week: Just recovered from a short but intense sinusitis. It really felt like a blessing to be able to breathe through my nose when I woke up this morning. A folk remedy that’s supposed to be super effective curing sinusitis is to put your face above a pot of boiling water and some tiger balm and breathe in the steam. Have any of you tried that?

Veckans tanke: Har funderat på hur effektivt små vardagsbeteenden kan ringa in någons personlighet. Till exempel, om man är en person som lämnar en redig skrutt när man äter ett äpple, eller fortsätter gnaga tills bara det lilla kärnhuset och kvisten finns kvar. Eller om man är en person som metodiskt torkar sig uppifrån och ned, lem för lem, efter att man duschat, eller om man bara gnider handduken lite slumpvis över kroppen och sedan tröttnar och övergår i att klä på sig trots att det fortfarande droppar. Jag tror verkligen att såna beteenden säger mer om oss än vad vi tror. Jag är definitivt typ 2 i båda dessa fall, haha, vilken typ är ni?

Thought of the week:I’ve been thinking about about how small everyday behaviors can tell a person’s personality. For example how much you leave when eating an apple, if you leave a chunky piece or if you continue to chew until only the little kernel house and twig remains. Or if you’re a person who strategically dry yourself from head to toe, limb after limb, after a shower, or just rub the towel randomly over the body and move on to get dressed still dripping. I really believe small things like that can tell a lot about one’s personality. I’m definitely Type 2 in both of these cases, haha, what type are you?

Förra veckan: Last week:

– Lekte lite med olika sminkningar inför ett kommande samarbete. Har sakta men säkert börjat gilla läppglans efter att i hela mitt liv ha fått så starka konnotationer till snor av det (både visuellt och hur det känns på läpparna) att jag inte kunnat använda det, haha. Sedan Alva introducerade mig för att använda det som ögonskugga har en helt ny värld av glossiga looks öppnats för mig.

– Gick i skolan och gjorde mitt bästa för att banka in konjunktion 2 och användning av reflexiva verb i huvudet.

– Played around a little with different makeup for a future cooperation. I’ve slowly started to like lip gloss! Before I just thought it both felt and looked too slimy, but now I love it. Especially if you use it on your lids and lips at the same time.

– Went to school and did my best to wrap my head around conjunction 2 and the using of reflexive verbs.

– Gjorde ett besök i Eye Candy-studion för att plåta Levi’s-braxor och äta eftermiddags-snacks.

– Visisted the Eyecandy studio to shoot some Levi’s pants and get an after school-snack.

– Gick på musik-event med Sean mitt i veckan och lyssnade på experimentell elektronisk musik på ett golv med 50 andra musiknördar.

– Went to a music event with Sean some time in the middle of the week to listen to experimental electronic music on a floor with 50 other music nerds.

– Sedan kom helgen och min bihåleinflammation bröt ut ordentligt. Istället för att vistas i sociala sammanhang blev jag sängliggandes med min fantastiska bok ”Trädens hemliga liv” (vilken jag lovar att berätta mer om senare, haha).

– När livet kändes som mest trist knackade en postman på dörren med ett bud från Gårdschips med säsongens senaste smaker. Det kunde verkligen inte ha kommit lägligare. Är det någonting jag saknar från matbutikerna i Sverige så är det gårdschips.

– Then the weekend came and my sinusitis broke out for real. Instead of staying in social contexts, I stayed in bed with my amazing book ”The Secret lives of the Trees” (which I promise to tell you more about later, haha).

– When I was really low, a postman knocked on the door with a big box from my favorite Swedish crisp brand with the latest flavors of the season. They couldn’t have had a better timing. I really miss the crisps back in Sweden.

Veckans inlägg: Vet faktiskt inte riktigt! Skulle vilja posta någon outfit, kanske bjuda på ännu ett recept, avsluta min 2017-recap. Vi får se! Önskemål?

The posts of the week: I’m actually not sure! I’d like to post an outfit, maybe give you another one of my favorite recipe, maybe finish my 2017 recap. Any wishes?

BODY IMAGE

Idag vill jag resonera med er om något så snårigt som kroppsideal och självbild. Ett ämne som jag av många anledningar valt att inte ta upp så mycket här, trots att det är något som påverkar mig och er unga kvinnor som läser min blogg i allra högsta grad.

Största anledningarna till detta har nog varit att jag dels inte riktigt vetat vad jag ska säga mer än: ja, det påverkar mig också. Ja, det suger. Men jag jag har liksom inga tips på hur du blir mindre självkritisk genom att tala till din spegelbild eller sluta med smink för att du är vacker som du är. Jag är ju lika fast i det som alla andra.
Dessutom är kroppsideal så subjektivt. Många skulle påstå att jag ligger för ”nära” idealet för att få uttala mig (några skulle garanterat säga att jag är för platt och androgyn för att kalla mig ”nära idealet” också) men låt mig berätta en sak: vi är sedan barnsben programmerade att hitta fel och brister på oss själva till en mycket högre grad än hos andra. Mängden fel du ser hos dig själv handlar mer om din självbild än hur nära du faktiskt ligger något av idealen fysiskt.

I mina svaga stunder kan jag inte acceptera att mina höfter och ryggrad är sneda på grund av min skolios, faktumet att jag är mer än en decimeter längre än de flesta andra tjejer, och att mina bröst i bästa fall skulle kunna jämföras med clementiner (haha). Jag slår vad om att var och en av er som läser detta också har en rad issues.
De mentala verktyg och tankesätt jag funnit mest effektiva i att bekämpa självkritik är att försöka genomskåda hela industrin som tjänar på vårt missnöje. Att inse att denna känsla bara är en kugge i någon annans feta maskineri. När jag tänker på alla 14-åringar som köper sina första push-up bh:s på olika H&M just i detta nu, hur många tighta jeans som håller in magen på ett snyggt sätt på olika kroppar, hur många tidningar med diet- och självhjälpsrubriker som slinker ned i kvinnors kundvagnar världen över. När man lyckas genomskåda detta är det lättare att ta avstånd från alltsammans, och känna sig som någon slags upplyst rebell som minsann inte tänker gå med på dessa villkor (ända tills nästa förtroendesvacka slukar en). Vi förtjänar mer än att välvilligt ro någon annans båt genom att läsa fler må bra-artiklar, spendera våra sista slantar på serum och ändå i slutet av dagen inte känna oss till freds med vad vi möter i spegeln om kvällarna.

Ett annat tankesätt som hjälper är hur begreppet ”ful” och ”snygg” inte är något annat än en social konstruktion. Alltså, normer har alltid funnits för att tydliggöra en hierarki bland människor, det verkar bara vara så vi fungerar. Men detta har sett SÅ olika ut genom åren, att thigh-gap och perfekt BHA-syrad hy råkar vara hett just nu är liksom bara en slump (eller en väl uttänkt marknadsföringsstrategi). Hade vi levt på 1500-talet, då man uttryckte sin status genom att visa att man hade råd med mat i överflöd och att man inte behövde arbeta i solen om dagarna, hade alla instagrambilder visat ”snygga” blek-feta kroppar.
Våra kroppar är våra. Vi förtjänar bättre än att bli ägda av några slumpmässiga utseendemässiga pekpinnar?

Signaturen ”R” frågade mig om hur idealen och kraven ändrat sig sedan jag gav mig in i modellandet, och för att avsluta detta inlägg på ett något mer upplyftande vis vill jag berätta att det faktiskt har skett en stor förändring i branschen sedan jag gjorde mina första agentur-besök. Jag menar, förändring i jätte-industrier som denna tar såklart m-e-g-a-lång tid, men att jag vid 14 års ålder anställdes på grund av mina mått och att jag idag främst anställs på grund av min person (och min publik) är det inga tvivel om. De flesta stora företag går mot en mer personlig, influencer-inriktad marknadsföring där man använder sig av riktiga personer istället för formstöpta ideal för att nå ut. Det är så häftigt för mig att få vara en del av det. Rätten till sin egen kropp har varit (och är) ett av de hetaste ämnena samhällsdebatten på sistone, nu mer än någonsin vågar vi väl tro att utvecklingen, i alla fall på vissa plan, går åt rätt håll? Vi måste det.

Today, I’d like to write about something so complicated as body ideals and self-image. A subject I for many reasons have chosen not to write about much so far, even though it’s something that affects me and all the young women who’s reading my blog.


The biggest reason have probably been that I didn’t really know what to say more than: yes, it affects me too. Yes, it sucks. But, I don’t have any tips on how to become less self-critical by speaking to your reflection in the mirror or stop using make up because you’re beautiful just the way you are.
In addition, body images are so subjective. Many would probably say that I’m ”too close to” the ideal to be entitled to say anything about this (some would definitely say that my body is too flat and androgynous to be ”close the ideal” too) but let me tell you something: we have since been childbirth been programmed to find errors in ourselves to a much greater extent than we do in others. The amount of errors you find in yourself depends more on your self-image than how close you objectively are to the ideals.


In my weak moments, I can not accept that my hips and spine are skewed because of my scoliosis or the fact that I’m over a decimeter taller than most other girls, and that my breasts size-wise are far from comparable with melons, or even oranges, haha. I bet that each and every one of you also has a number of issues with your own bodies.
The mental tools I’ve found the most effective in overcoming this self-criticism are to try seeing through the entire industry that benefits from our dissatisfaction. To realize that this feeling is just a cogwheel in someone else’s machinery. When I think of all the 14-year-olds who are buying their first push-up bra’s at H&M’s all over the world right now, how many tight jeans that’s holding in women’s bellies, how many articles with diet tips getting clicks right now.
When you realize all of this, it’s easier to distance yourself from it, and feel like an enlightened rebel refusing to agree to these cruel terms (at least until your next self-esteem dip).
Another way of thinking is how the terms ”ugly” and ”pretty” are nothing but a social construct. Norms have always existed to strengthen a hierarchy among people, it just seems to be how we humans work. But these norms have looked so different over the years: the fact that thigh-gap and perfect BHA-acidified faces are trendy right now is just a coincidence (or a well-though out marketing plan). If we would have lived in the 16th century, all instagram images would have shown pictures of trendy pale, fat bodies, showcasing our abundant wealth keeping us well fed and not having to work in the sun along the peasants.
My body is MINE, and I certainly deserve better than being owned by some seemingly random ”beauty rules”?

”R” asked me how the ideals have changed since I started with modeling, and to finish this post on a positive note, I want to tell you that there actually has been a major change in the industry since I did my first agency visit. I mean, changes in giant industries takes aaaages, but the fact that I, at the age of 14, was employed because of my measurements and that I today am employed today mainly because of my persona (and following), is undeniable. Most major companies are going toward a more personal, influencer-focused marketing (with a little more diversity in appearance). I’m happy to be a part of that. Finally, the topic of owning your own body is more current and alive than for as long as I can remember in debates all over the world. Now more than ever, I dare to believe that the industry is going in the right direction. I have to believe that.

Ingenting är såklart svart eller vitt och jag tar gärna emot alla era tankar och åsikter. Det skulle vara spännande att få bolla ämnet med er i kommentarsfältet.

Slutligen vill jag dela några bra länkar på ämnet, där mer upplysta personer än mig diskuterar vår syn på våra kroppar och ideal:
The sexy Lie at TEDxYouths
Boken Kära liv och Caroline diskuterar skönhetsindustrin och begreppen ”ful” och ”snygg” på ett roligt och vettigt sätt.
Venus- SVT play – En dansk dokumentär om kvinnor och sexualitet.
Puss och kram, kärlek till er alla! <3

Of course, nothing is black or white and I would happily read all your thoughts and opinions. It would be intressant to discuss this topic with you in the comments below.
Finally, I’d like to recommend you to watch the TED talk ”The Sexy Lie” if you haven’t already done that. Caroline Heldman does an amazing job clarifying the industry I’m writing about above.
Big hugs and lots of love to all of you <3

FRIDAY BLOCK PARTY

Hej hej hej! Tidigare i veckan trampade jag raka vägen från tyska-skolan till Eyecandy-tjejerna för att hoppa in i studion iförd Levi’s 90tals-osande vårkollektion. Som vanligt blev byxorna som gick ner till golvet på alla andra croppade på mig, men jag älskar denna modell just för att den faktiskt ser minst lika bra ut som ankelkort.
Idag ska jag samla content inför ett par samarbeten, beta av lite emails och kika på min bokföring och sedan ska jag ta HELG. Har så mycket fredagsfeelings i kroppen, efter en intensiv fashionweek ska det bli så skönt att släppa alla måsten ett tag. Vad ska ni göra i helgen?

Heey guys! Earlier this week, I biked straight from my German class to the Eyecandy studio to get in front of the camera wearing Levi’s 90’s inspired spring collection. As usual, the same pants that reached down to the floor on everyone else looked cropped on me, but what I love about this model is that it actually looks as good short as long.
Today I’ll collect content for a couple of collaborations, go through my inbox and do some accounting, and then it’s finally WEEKEND. Do you have any fun plans? I want to go to the cinema, eat good food and watch a photography exhibition.

EVERYDAY FOOD: CREAMY VEGAN LENTIL POT

Puuh, jag jonglerar fashionweek, tyskaplugg, socialt liv och jobb för fullt just nu. Är så tacksam över att vi gjorde en stor sats av denna gryta förra veckan, resterna står nämligen på spisen i detta nu och ger mig lite extra tid att avsluta jobbet istället för att laga mat. Minns att ”rester” var en av mina absoluta favoriträtter som barn, haha. Denna fantastiska gryta är perfekt att göra en stor sats av; den är mättande, sötstark, krämig, helt vegansk och blir bara godare om den får ”stå till sig” lite i kylen. Här kommer receptet:

I’m juggling fashion week, German studies, social life and work the best I can right now. I’m so grateful that we made a big batch of this pot last week, because the leftovers are simmering on the stove right now (it smells delicious!) and gives me some extra time to finish off my work instead of having to cook something else. When I was a kid, ”leftovers” was one of my favorite dishes, haha.
This amazing pot is perfect to make some extra of to keep for stressful days, it will make you full, it’s sweet and spicy, super creamy, completely vegan and only gets better after a few days in the refrigerator. Here’s the recipe:

1 dl lentils (we used green ones, but red works just as well)
1 pack of cherry tomatoes, sliced in halves
1 can of coconut milk
2 tbsp coconut oil
3 dl water
One mango, or 250 grams frozen mango
1 onion
3 garlic cloves
3 cm’s fresh ginger
1 chili
1/2 dl tomato puré
100 grams spinach leaves
2 tbsp turmeric
Salt and pepper

Chop onion, garlic and ginger and fry it in the coconut oil together with the turmeric. Add all the other ingredients besides the tomatoes, lentils and spinach, and mix everything with a hand mixer until the texture is smooth. Add the lentils and let it simmer until they’re nice and soft (add more water if you think the sauce gets too thick). Finish by adding the tomatoes and spinach. Done! Serve with a slice of nice bread, quinoa, salad or just as it is. Enjoy!

Hey please let me know if you try this recipe, and how you like it! It’s one of my favorite everyday dishes for sure!

….and the pretty plates and salt/pepper mills are from Kähler.