Arkiv: 2017

BEING AN INTROVERT

Att jag är introvert är det verkligen ingen fråga om. Kom igen, jag är tjejen som alltid sitter ensam på lunchrasten för att jag behöver lite space, gärna låser in mig på toan då och då på fester för att samla energi (snarare än att uträtta behov) och låter bli att svara i telefon när någon jag egentligen vill prata med ringer bara för att jag inte orkar med small-talk. Som åkte hem från skolan flertalet gånger i högstadiet bara på grund av social utmattning och som har stora problem att koncentrera sig om omgivningarna erbjuder några distraktioner. Som alltid går runt med enorma headphones för att slippa prata med människor.

För någon vecka sedan fick jag en bok av Sean, ”Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking”. Jag har fullkomligen slukat den, läst lika girigt som jag gjorde med Harry Potter i mellanstadiet. Quiet rätar ut så många frågetecken.

Jag har aldrig riktigt kunnat placera mig själv i facket som den ”blyga, osäkra, inåtvända” personen man först föreställer sig när man hör ordet ”introvert”. Hur kan jag vara så introvert när jag samtidigt inte har några problem med att tala inför folk, sällan kan låta bli att dela med mig av åsikter och diskutera dem, ofta tar ledar-rollen i grupparbeten och älskar att umgås med mina vänner?
Detta är, tro det eller ej, vanliga drag hos introverta. Det handlar inte om att vara blyg eller gapig egentligen, utan var man hämtar sin energi och känner sig mest bekväm. Visste ni att introverta har en större chans att trivas och spendera mycket tid på sociala medier och tenderar att dras till yrken som antingen kretsar kring artistiska uttryck eller teknik? *träffad*

Den passage i boken som påverkade mig mest var att ny forskning visar att andelen introverta är större än man tidigare trott- upp emot 50%. Det känns verkligen som en enorm lättnad men samtidigt gör det mig ledsen.
Jag menar, hur många gånger har jag inte känt mig som en excentriker när jag funnit mig själv sittandes på pallen i provrummet i någon överbefolkad butik eller på toalocket på någon fest med blicken i väggen bara för att hämta andan? Det är så otroligt skönt att veta att jag förmodligen inte är ensam om detta. Samtidigt gör det så ont i hjärtat att veta att upp emot hälften av alla människor antagligen känner likadant, att flera personer i skolan helst också skulle vilja ta sin lunchlåda till ett litet grupprum för att äta i tystnad men istället (medvetet eller undermedvetet) trycker undan sina introverta drag. Att många precis som jag i hela sina liv skämts över att de inte orkat lika mycket som alla andra, har känt sig otillräckliga om de inte ansträngt sig till det yttersta för att vara utåtriktade och sedan behövt gå hem och kompensera alltsammans med x antal timmar i ensamhet. Detta på grund av att samhället är anpassat efter extroverter snarare än introverta.

Statistiken säger att nästan hälften av er där ute, som sitter vid era datorskärmar och läser detta, bör kunna känna igen er åtminstone lite i vad jag berättat ovan. Kan ni inte lova mig att, om ni inte läser boken, i alla fall se Susan Canes fenomenala TED-talk? Att vara introvert eller extrovert är inget svart eller vitt, det är en skala där vi alla ligger någonstans emellan ytterligheterna. Oavsett var man ligger på skalan tror jag att det kan vara extremt nyttigt att undersöka detta, för att få en större förståelse för sig själv och andra. Är det någonting vi behöver just nu så är det mer förståelse för varandra. Klicka HÄR för at titta. Kram.

I’m an introvert, there’s no question about that.
Come on, I’m the girl who always sits alone at lunch break because I need a little space, often just lock myself in the restroom at parties to collect energy (rather than actually using the toilet) and avoid answering the phone when someone I really want to talk to calls me only because I can’t stand the small-talk. Who went home from school several times in high school just because of social exhaustion and have big problems to concentrate if the surroundings offers distractions. Who always walks around in big headphones just to not have to talk to people.

About a week ago, Sean gave me the book ”Quiet: The Power of Introverts in a World That Can not Stop Talking”. I have fullkomligen devoured it, read as eagerly as I did with Harry Potter in the school. Quiet straightens out as many question marks.

I’ve never really been able to place myself in the tray as the ”timid, insecure, introverted” person first imagine when you hear the word ”introvert”. How can I be so introverted when I at the same time have no problems with speaking in front of a crowd, often can’t resist sharing my opinions and discuss them, often takes a leadership role in group assignments and loves to hang out with my friends?
This is, believe it or not, common characteristics of introverts. It’s not about being shy or out-going, really, but where to collect energy and feel most comfortable. Did you know that introverts have a greater chance of enjoying and spending a lot of time on social media and tend to gravitate to professions that either revolves around artistic expression or technology? *relate*

The passage in the book that influenced me most was that new research shows that the percentage of introverts is greater than we previously thought- it’s up to 50%. It really feels like a huge relief, but at the same time it makes me sad.
I mean, how many times haven’t I felt like a crazy person finding myself sitting on the stool in the changing room in a crowded shop or the toilet lid at a party staring at the wall just to catch my breath? It is so great to know that I’m probably not alone in this. At the same time, my heart hurts realizing the fact that up to half of all people probably feel the same way. That other people in the school time also would like to take their lunch boxes to a small private room to eat in silence, but instead (consciously or subconsciously) ignore their introverted personalities. That many like me all their lives have been ashamed about not talking as much as everyone else, have felt inadequate if not pushing themselves to the limit to be extroverted and then had to go home and compensate it all with x number of hours of loneliness. This is because the community is adapted for extroverts rather than introverts.

Statistics say that almost half of you out there, sitting at your computer screens reading this, are able to recognize yourselves at least a little bit in what I told you above. Could you promise me that, if you do not read the book, you devote 20 minutes to watch Susan Canes phenomenal TED talk? Being an introvert or extrovert is not black or white, it is a scale where we all lie somewhere between the extremes. No matter where you are on the scale, I think it’s extremely useful to investigate this, to get a greater understanding of yourself and others. If there’s something we need in this society its more understanding for each other. Click HERE to watch. Hugs.

TRAVEL TIPS COPENHAGEN – URBAN HOUSE

Jag måste bara få berätta för er om Urban House! Vanligtvis när jag recenserar hotell brukar det ju handla om anläggningar som kanske passar bättre för en välplanerad lyxweekend än en spontantripp med kompisar eller som en del av en tågluff, men inte idag. Urban House är verkligen ett helt fenomenalt ställe att bo på vad gäller de sista två scenariona. Utan tvekan ett av de bästa hostels jag bott på.

I just have to tell you about Urban House! Usually when I review hotels it’s about places that might fit better for a well-planned Luxury Weekend than a spontaneous trip with friends or as part of an inter-rail, but not today. Urban House is really a phenomenal place to stay at in terms of the last two scenarios. Without a doubt one of the best hostels I’ve stayed at.

Till att börja med är rummen otroligt fräscha, vi hade ett sexbäddsrum med egen toa och vaknade härligt utvilade varje morgon i de magiskt sköna sängarna.

To start with, the rooms are super fresh. We had a six bed room with private restroom and woke up feeling like new borns in the amazingly comfy beds.

Dock är rummen rätt trånga (classic hostel), men det finns gott om allmänna utrymmen att vara på. Vad sägs om ett bio-rum, biljardrum, stort fint kök, tatueringsstudio, tvättrum och till och med ett litet hangover-krypin. Eller matsalen på bilden ovan.

The roomes are small though (duh, it’s a hostel), but there’s much space in the public areas of the house to hang out at. They have a cinema room, billard room, nice big kitchen and even a hangover room.

Frukosten var enkel men innehöll allt jag behöver för att komma igång på morgonen.

The breakfast was simple but had everything I needed to get going in the morning.

Yoghurt, frukt, granola, juice, bröd och pålägg. Och KAFFE såklart!

Yoghurt, fruit, granola, juice, veggies, bread. And COFFEE of course!

Om kvällarna var det fullt med folk i baren, där man kan dricka bärs och billiga drinkar, mingla med andra hostel-bor och lyssna på live-musik. Plus i kanten för trevlig personal.

In the evenings there’s a lot of people in the bar. There you can drink beer and drinks, mingle with other hostel-habitants and listen to live music. Or just chit chat with the super friendly staff.

Sist men inte minst ligger stället ett stenkast från centralstationen, med gångavstånd till stroget. Fett värt ställe att bo på om man vill ta en spontan-weekend utanför Sverige på minimal budget, verkligen. Läs mer/boka HÄR!

Last but not least- the location is suuuuper convenient: just a few steps from the central station and a short walking distance from stroget. So, if you want a hip but comfortable place to stay during your city weekend without spending your budget on accommodation- this is the place for you. Book/Read More HERE!

SURVIVOR


Pants and top- Junkyard
Shoes- Sarenza

ÅÅÅÅHKEJ. Har fruktat den här dagen i några veckor nu. Förutom skola och förberedelser inför att åka till Berlins modevecka på fredag är det dags att flytta ut ur mitt nuvarande hem och in i en ny etta. Gnusse vars lägenhet jag hyrt kommer nämligen tillbaka från sitt halvår i Kina. Med andra ord kommer jag kriga från morgon till kväll idag, tills jag flyr till Berlin imorgon. Kan ni snälla hålla tummarna för att jag överlever?

ÅÅÅÅHKAY. I’ve feared this day for a few weeks now. Besides school and preparations for Berlin Fashion Week on Friday it’s time to move out of my current home and into a new one. Gnusse, whose apartment I’ve rented, are coming back from his six months in China. In other words, I’ll be fighting on all day today, until I’m flying to Berlin tomorrow. Can you please do me the favor and keep your fingers crossed that I’ll survive?

2016- AUGUST AND SEPTEMBER

Dags att kika på två livsförändrande månader- augusti och september 2016!

Time to have a look at the two life-changing months August and September 2016!

Jag hade en plåtning med Pandora i ett superhäftigt övergivet mentalsjukus utanför Berlin. Var helt utmattad efteråt men tur nog var fanny i stan och tog hand om mig.

I had a photo shoot with Pandora in a super cool abandoned mental hospital outside Berlin. I was SO exhausted afterwards but was luckily Fanny was in town and took care of me.

Lagom till att Fanny och David lämnade Berlin kom Siri, Waldemar, Krille och Sara på besök. Såhär skrev jag då:
”Det är så mysigt att vara konstant omgiven med fina människor, stompa på dansgolv om nätterna och trängas i samma säng halva dagarna. Sitta på café, laga mat tillsammans i lilla köket och bara umgås kravlöst”

Then when Fanny and David left, Krille, Siri, Sara and Waldemar came to visit. This is what I wrote about our days together: ”It is so nice to be constantly surrounded by cozy people, dancing together during the nights and cuddeling up in my bed big parts of the days after. Sitting at cafés, cooking together in my tiny kitchen, and just hanging out.”

Sen åkte jag till GBG för att gå på Way Out West.

Then I went to Gothenburg for Way Out West.

Den intensiva månaden hade såklart gjort mig SVINSJUK men jag kämpade på utan röst och med hög feber. Hade världens roligaste helg även om jag blev tvungen att missa en massa.

I was sooo sick with fever and barely no voice. But I had so much fun anyways, though I had to go home earlier than everyone else.

Sista dagen i GBG lät jag Moa tatuera in ett litet ”F” för Fanny lite spontant.

The last day in Gothenburg I led Mos tattoo a little ”F” for Fanny on my arm.

Sedan flög jag till Umeå för att umgås med just Fanny.

Then I went to Umeå to spend time with Fanny.

…och mamma, pappa och hundarna såklart. Detta var faktiskt sista gången jag besökte Umeå, har inte varit tillbaka sedan dess.

… And Mom, Dad and the dogs of course. This was actually the last time I visited Umeå, I haven’t been back since.

Reste tillbaka till Berlin.

Then I flew to Berlin.

Spenderade de sista dagarna med att bada med tjejkompisarna, dejta, ha två fenomenala hejdå-fester och flyttpacka som en galning med Melody Club som soundtrack.

Spent the last days living in Berlin swimming with the girls, dating, having two phenomenal goodbye-parties and packing like crazy with Melody Club as soundtrack.

Sedan gick flyttlasset till Göteborg och jag började plugga på IHM Business School. Kände mig SÅ LOST bland alla business-studenter i början.

Then I moved to Gothenburg and started IHM Business School. I felt SO LOST and odd around all the business students at first.

Men sedan gick det över, jag började känna mig mer och mer bekväm med mitt lilla GBG-liv.

But I came over that eventually, slowly I started feeling more and more comfortable in Gothenburg.

TO BE CONTINUED…

SEEKER

Hej på er! Sitter i skolmatsalen med min lunchlåda och plötsligt känns julledigheten lååångt borta. Spenderar dagen med att bolla plugg, flyttpackning och bokföring tidig morgon till sen kväll. Men det känns typ ganska bra ändå, blastar bra musik i hörlurarna och tänker på fredag då jag får fly tillbaka till Berlin igen. Har spenderat så många veckor med nöjen att det nästan känns skönt att vara lite duktig och kämpa lite igen. Känner ni igen känslan eller låter jag som ett weirdo nu?
Visar er hela looken ovanför snart! Har spenderat ORIMLIGT mycket tid i detta mjukis-set de senaste veckorna. Puss!

Hey guys! I’m sitting in the cafeteria with my lunch box and suddenly the holidays feels very faaar awayy. I’ll spend the day with studies, packing all my belongings in moving boxes and accounting early morning to late evening. But it feels pretty good anyway, I’m blasting good music in my headphones and thinking about Friday when I get to fly back to Berlin again. I’ve spent so many weeks of having fun now anyway that it almost feels good to struggle a little. Do you recognize the feeling or do I sound like a weird person?
I’ll show you the entire look above soon! I’ve spent an embarrassingly big amount of time in this soft-set the recent weeks. Haha. xx